I Sverige räknas medeltiden vanligen från omkring år 1060 till år 1521. Den svenska medeltiden indelas ofta i två hälfter, den äldre omfattar tiden åren 1060 till 1389.
Bilder från: http://histvarld.historiska.se, Fotsoldat t v, borgarkvinna t h, mode på 1300-talet
Norrköpings stads tidigaste historia är så gott som helt okänd. Det finns inte några skriftliga dokument bevarade och det har inte gjorts någon vetenskaplig arkeologisk undersökning som kan ge kunskaper om ortens äldsta bebyggelse.
Näset mellan sjön Glan och Bråviken domineras av den så kallade Norrköpingsåsen. Den sträcker sig från Kolmårdens förkastningsbrant i nordväst ner mot Söderköping i sydost. Denna ås består både av grus och sand samt av bergryggar. Glan står i förbindelse med Östersjön genom Motala ström, vars åsgenombrott bildar forsar och fall före utloppet i Bråviken. Norr om Bråviken och Glan finns stora skogstrakter och i övriga vädersträck breder slättbygden ut sig, med mindre skogsklädda kullar, omgivna av bördiga lerjordar.
Människorna upptäckte tidigt Norrköpingstraktens fördelar ur bosättningssynpunkt. Den främsta anledningen till att Norrköping hamnade på den plats där den ligger idag, var säkert Motala ström.
Strömmens forsar och fall innebar goda möjligheter till laxfiske. Vattendrivna kvarnar anlades utmed strömmen redan under medeltidens första hälft. I området finns även några av strömmens smalaste passager, vilket gör att forskarna har antagit att en av de äldsta broarna för landsvägen mellan Götaland och Svealand funnits vid Norrköping.
Det rika landet runt omkring, i form av god jordbruksbygd, samt skogstrakter med malmfyndigheter och inte minst närheten till havet, bidrog också till att göra ortens läge attraktivt.
Kvarn- och fiskebyn Norrköping växte antagligen sakta under 11oo– och 1200-talen. Den omtalas för första gången år 1283.
Ordet köping i namnet antyder att orten fungerade som handelsplats under tidig medeltid, även om vi inte kan läsa om det förrän år 1442 i ett privilegiebrev utfärdat av kung Kristofer. Med anledning av laxfisket och kvarnrörelsen var både kyrkan och kronan, liksom de rika stormännen intresserade av Norrköping redan under medeltidens första hälft.
Under 1300-talet styrdes Norrköping, liksom hela Östergötland, av kungens ombud från slottet Stegeborg i Slätbaken.
Norrköping blev troligen stad i början av 1300-talet. Den äldsta privilegiehandling, som bevarats till våra dagar, är ett brev utfärdat av kung Albrekt av Mecklenburg.
- 1316 – Borgen Ringstadholm omnämnes som tillhörande folkungaätten.
- 1318 – Norrköping omtalas som något mer än en bondby.
- 1350 – S:t Olai kyrka och kyrkogård omtalas för första gången.
- 1363 – Fogde, borgmästare och råd i Norrköping utfärdar fastebrev på ett byte, som bland annat rör två kvarnställen och en byggnadstomt. Brevet beseglas med stadens sigill.
- 1377 – Prästgård och gillestomt omtalas. Riksdrotsen Bo Jonsson Grip förvärvar Ringstadholm.
- 1380 – Bo Jonsson Grip bestämmer att sex härader i nordöstra Östergötland tillsammans ska bygga och underhålla en bro vid Norrköping.
- 1384 – Kung Albrekt av Mecklenburg utfärdar det första kända privilegiebrevet för Norrköpings stad.
- 1390 – Biskop Nils Markusson i Linköping intygar att S:t Olovs kyrka i Norrköping sedan urminnes tid tillhört Askaby (Askeby) kloster som annex.
Källor: Faktablad till Norrköping under 600 år, 7 april-14 oktober 1984, Norrköpings stadsmuseum, Norrköpingsrummet, Norrköpings stadsbibliotek
AP/LDm