Anders Alreik

Bild: wikimedia, skrift av Martin Nordlund

Om Anders Alreik (1792–1865) finns en intressant skrift skriven av Martin Nordlund, utgiven av Gleerups förlag och med stöd av Bankekinds kyrkogård, samt Gustavianska Stiftelsen.

Av hans betydelsefulla insatser ska här endast omtalas några personliga anteckningar och särskilt hans engagemang inom Gustavianska Stiftelsen.

Anders, f Pehrson, Alreik föddes den 7 maj 1792 i Övre Fillinge by Svenstads, numera Bankekinds socken. Fadern var bonden Anders Pehrsson, som avled strax efter Anders Alreiks födelse. Delningen av boet gav sonen 57 riksdaler, som han förvaltade väl. Tillsammans med sin avlidna hustru efterlämnade han 555 000 riksdaler vid sin bortgång.

Om Anders blev omhändertagen av någon anhörig tiden därefter har inte kunnat fastställas. Vid 11 års ålder återfinns han emellertid som elev i Norrköpings Trivial Schola. Där var han duktig med studierna och fick stöd av många av skolans ledare och lärare. Under gymnasietiden ansågs Anders Alreik som lite löjlig, gänglig, fumlig och drömmande. Som kompensation till detta tillmäle höjde han sig dock, med ett stort tal, vid en vårbal.

Foto: turistnorrkoping, Norrköpingsrummet, Stadsbiblioteket Norrköping, Uppsala universitet

Efter studier i Linköping kom han till Uppsala universitet. I Uppsala ändrade han sitt efternamn, från Pehrsson till Alreik.

Meningen var att Anders Alreik skulle bli präst, men ödet ville att han ändrade bana. Hans dåliga ekonomi spelade säkerligen en avgörande roll i detta beslut. Matematik var inte hans starka sida, men han disputerade i arabiska. Med tiden blev Anders en mästare även i matematik.

Efter en del arbeten som informator, för ekonomins skull, fick han erbjudande om en plats vid lantmäterikontoret. Han blev ingenjör och lärare och gjorde ett noggrant arbete, inte minst för att utbilda sina elever.

Bild: antikvariat.net

Anders Alreiks bok, som kom ut 1829 om ”Afvägningar, om kartors transportering och kartors projektion” är en milstolpe. Han tryckte den på egen bekostnad och senare kom han att ge ut flera böcker i detta ämne. Under 30 års tid hade han huvudansvaret för de svenska lantmätarnas utbildning och yrkesmässiga standard.

Vid en befordringstillsättning blev Anders Alreik åsidosatt och begärde då avsked, utan någon pension eller ekonomisk ersättning. Att det var ett misstag som begicks är utom tvivel. En mängd artiklar i dåtidens tidningar tog upp frågan, och där framgick sympatierna för Alreik helt klart.

Det är, trots stor gärning inom lantmäteriet, hans donationer som framstår som den största insatsen under hans levnad.

Anders Alreik hade ett blygsamt liv, enkelt och sparsamt. Han bokförde sina inkomster och utgifter väldigt noggrant, som han sedan präntade ner i sin dagbok.

Sent i livet, först vid 64 års ålder, gifte han sig med Hanna Lovisa, född Porath. Förmodligen var de bekanta redan från studieåren i Uppsala, men ingick äktenskap först vid denna höga ålder. Hustrun förde med sig större fastigheter i Stockholm och detta måste delvis ha ökat Alreiks förmögenhet.

Alreiks testamente

Anders Alreiks stora passion att hjälpa visade sig i hans mycket genomtänkta och välskrivna testamente. Mycket har skrivits och här berörs endast Leonardsbergs arbete och en del stipendier till studerande bosatta i Norrköping.

Hustrun dog före honom och äktenskapet var barnlöst. Testamentets innehåll blev känt först efter hans död och då visade det sig att även hustrun var representerad. Hon hade överlåtit åt honom att fritt disponera även hennes egendom. Eftersom Anders Alreik inte hade mycket kontakt med sina släktingar, förutom ett legat till en anhörig, samt livräntor till tjänarinnor, kom tillgångarna att tillfalla olika samhällsinsatser. Begravningen skulle vara så enkel som möjligt.

Fastigheten Grävstens frälse säteri gick till Svinstad socken, och Gustavianska Barnhuset och gården Himmelstalund gick till Norrköpings stad.

Av särskilt intresse återges följande punkter:

Ur avkastningen av det som blivit donerat till Gustavianska Barnhuset ska två tredjedelar utgå:

  1. Fem stipendier, vardera om 40 tunnor säd, hälften råg och hälften korn, för studerande vid Uppsala universitet.
  2. Fem stipendier, vardera om 10 tunnor säd, hälften råg och hälften korn, för studerande vid Norrköpings högre elementarläroverk.
  3. 50 tunnor säd, hälften råg etc. till läraren vid Östra Eneby folkskola såsom löneförbättring.
  4. 10 tunnor säd, hälften råg etc. till skrivmaterialer och premie och premieböcker åt barnen vid nämnda skola och åt samma sockens nattvardsbarn, ”ävensom till en och annan nyttig bok till sockenbiblioteket därstädes”.
  5. 50 tunnor säd, hälften råg etc. åt huvudläraren vid Gustavianska barnhuset såsom löneförbättring.
  6. Återstoden av avkastningen tillfaller barnhuset ”för att till dess utvidgande och bästa, som ett större antal barnhusbarns underhållande mm på ändamålsenligaste sätt användas”.

Den sista punkten visar på Alreiks enastående framtidssyn, där det lämnas öppet för nya ändamålsenliga insatser. Dessutom tanken, att ge stipendier i utsäde i stället för kontanter, blev ur inflationssynpunkt av stor betydelse.

Vad det gäller den tredje punkten fanns säkert en önskan om en så effektiv undervisning som möjligt, och därmed ett gott resultat.

Fördelningen av stipendierna är speciellt antecknade med villkor. Bland annat att tre av de fem stipendiaterna skulle vara av allmogens eller arbetarklassens söner. Anledningen till stadgarna om stipendier, skrivmaterial, premieböcker och kläder åt behövande skolbarn, var donatorns egna tråkiga upplevelser under barndomen och studietiden, då han samtidigt varit tvungen att sörja för sitt uppehälle som reformator.

Stora förändringar genomgick många av förutsättningarna. Till exempel exproprierades Himmelstalunds gård av staden, och barnhuset upphörde, eftersom de sociala omständigheterna i landet ändrades. Detta, på ett sätt som inte ens Alreik kunnat förutse.

Anders Alreik hade varit väl värd att få en annorlunda avslutning i sin yrkesutövning, än som det blev.

Kanske var han ändå nöjd med många elevers tacksamhet över den utbildning som han gett dem. Förmodligen förstod han också, att han genom sina donationer, skapat sig ett namn åt eftervärlden.

Det finns en gata i Norrköping, i närheten av konstmuseet, som är uppkallad efter honom, Alreiksgatan.

Källa: Anders Alreik, Norrköpingsrummet, Norrköpings stadsbibliotek

Denna artikel är publicerad med reservation för eventuella felaktigheter.

A.P/LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s