Arkitekt Carl Theodor Malm

Norrköpings förste stadsarkitekt Carl Theodor Malms (1815-1890) första uppdrag i staden var bostadshuset vid Järnbron för snusfabrikören och industrimannen John Swartz. Huset med sitt karakteristiska valv stod klart 1842, samma år som Carl Theodor Malm fick tjänsten som en av de första stadsarkitekterna i Sverige.

Som arkitekt var Malm verksam fram till 1885. Denna expansiva tid för staden kom framför allt att utmärkas av skolor, industribyggnader och offentliga byggnader. En rad bostadshus på två eller tre våningar utformade i nyklassicism eller nyempire kan läggas därtill. De enkla, symmetriska formerna med förebilder från den grekiska antiken var gemensamt för dessa byggnader.

Foto: turistnorrkoping

Den svenska folkskolestadgan sammanföll med Malms utnämning och det första ”Malmska” folkskolehuset vid Plankgatan stod klart i september 1861. Från 1906 fick skolan namnet Berzeliusskolan. Under en tjugoårsperiod följde en rad skolhus med Malm som upphovsman. Exempel på dessa är Oskarsskolan och Kristinaskolan, där han även samarbetade med sonen Sven. Det största när det gäller skolhus är den dåvarande Elementarskolan, senare Högre allmäna läroverket och idag De Geergymnasiet.

Foto: turistnorrkoping, De Geerskolan

De flesta av Malms byggnader är tämligen välbekanta. Här ingår Stora hotellet med dess annex, Olaigården, magasinet Konstantinopel, Arbis, gamla Kungsgårdsskolan på Skepparegatan och gymnastikhuset på Nygatan (1867). Hyrkuskverket, ritat i götisk stil och med stadsarkitekten som upphovsman låg snett över gatan från Stora hotellet.

För Holmens bruk ritade han på 1850-talet ett bomullsspinneri på fem våningar, utrustat med gasbelysning, hissar och en nymodighet som vattenklosett. Byggnaden står kvar och är idag förvandlad till lokaler för Campus i Norrköping. Han ritade byggnader i Gryts och vid Drags kvarter samt för familjen Swartz i kvarteret Knäppingsborg.

Foto: turistnorrkoping

En fabriksbyggnad vid Spången för Norrköpings Bomullsväfveri AB, Tuppen ritade han också, av många ansedd som en av stadens vackraste.

Familjen Malm tillhörde de så kallade ”läsarna”, den nyevangeliska rörelse som hade predikanten Carl-Olof Rosenius som centralgestalt. Carl Theodor Malm var djupt religiös.

Bild: Wikipedia

I huset på Hospitalsgatan bedrevs även undervisning vid det som kom att kallas Malmska flickskolan där Malms syster och hans döttrar var ansvariga för verksamheten.

Frågan är om inte Carl Theodor Malm är den arkitekt som mest har satt sin prägel på innerstadens bebyggelse. De flesta av hans byggnader är välbekanta.

Arkitektens egen bostad på Hospitalsgatan är ett tvåvåningshus med vindsvåning och två flyglar på gården.

Ett annat av Malms hus ligger i närheten vilket har satt sina spår hos många Norrköpingsbor. Kronan hade likt restaurang Nordstjärnan och Druvan en folkligare och robustare avdelning, Busan, och en något mer schangtil sådan, Finan. Huset hade tradition av utskänkning även innan Kronan.

Foto: turistnorrkoping, Druvan

1971 var Kronans saga över. Krogen förvandlades istället till Restaurang och pizzeria Capri, synonymt med fullt ös.

Inte långt från Nya torget ligger Kyrkans hus, den kyrkliga samfällighetens administrationslokaler. Byggnaden liknar mycket magasinet Konstantinopel, vilket är naturligt då båda är ritade av Malm. Kyrkan flyttade in på 1980-talet då de här husen var ganska förfallna. Idag utgör de ett fint inslag i stadsbilden.

Så är fallet med i stort sett samtliga av arkitektens byggnader. Olika verksamheter har kommit och gått men hans prägel på staden består.

Malms arkitektur

Carl Theodor Malm har som arkitekt sysslat med de mest skiftande uppdrag från enkla familjehus till stora fabriksbyggnader. Någon större offentlig byggnad har han emellertid inte lämnat efter sig. Stadshus hade man redan men han gjorde en utbyggnad av detsamma. Planerna på ett nytt rådhus arbetade han med under många år, dock utan något resultat. På det offentliga området är nog skolhusbyggandet hans värdefullaste insats.

Hans hus känns väl igen med det enkla och stilrena, aldrig överlastade. De klassicerande dragen är genomgående liksom de fina proportionerna och den sparsmakade dekoren. Många gånger är ritningarna mer utsmyckade än de utförda byggnaderna – helt visst av sparsamhetsskäl. Motsatsen förekommer dock där dekor tillkommit på ett senare stadium och ritats separat. Utmärkande för Malms arkitektur är symmetrin, de låga takfallen, den horisontella betoningen, ofta kombinerad med en fint ornamenterad bård.

Trekantsgavlar förekommer med eller utan konsolfriser. En ansats till trappstegsgavel inskränker sig till en klack vid gesimsen och överst vid taknocken. I bottenvåningen den lätta rusticeringen liksom, vid större byggnader, de rytmiserande risaliterna är också kännetecknande för Malm. De rektangulära fönstren med raka överstycken överväger, men rundbågar används ofta, särskilt de första årtiondena, medan stickbågsfönster är vanligare i skolor och fabriker.

Till att börja med blev arkitektens huvudsakliga uppgifter att rita småhus och bostäder för Norrköpings borgerskap. Nästan enbart enfamiljshus i två våningar byggdes, möjligen med inredbar vind och ett gavelrum.

Industrin var ännu inte så utbyggd, att någon större inflyttning från landsbygden ägt rum. Bostadsbrist uppstod först i slutet av 1850-talet. Hyreshusidén var ännu främmande för arkitekten. Malm överlät denna byggnadstyp på de under detta årtionde nyetablerade arkitekterna och byggmästarna.

Under 1820-talet hade två större bränder inträffat som skövlat stora delar av staden. Den första inträffade 1822 på öster, då enligt en samtida skildring en tredjedel av staden lades i aska. Nästa storbrand utbröt på norr 1826, då så gott som hela området väster om Tunnbindaregatan avbrändes ända ut till Dragsgärdet. Dessa stora avbrända områden var långt ifrån återuppbyggda när Malm tillträdde sin tjänst som stadsarkitekt. Carl Theodor Malm kom att bygga flera stora patricierhus på dessa områden för stadens ledande män samt mindre hus för hantverkarmästarna och många gårdar med arbetarbostäder.

Swartziska huset (Privata bostäder)

Kvadranterna Nya strömmen och Knäppingsborg mellan Järnbrogatan och Gamla Rådstugugatan tillhörde familjen Swartz alltsedan O och P Swartz köpte större delen år 1761. Där byggdes en snuskvarn och en mjölkvarn och på 1830 – talet fick en av kvarnägarna, John Swartz behov av ett eget representativt hus. Detta blev det första och Malms kanske mest påkostade privathus. Swartzarnas tidigare bostadshus i kvadraten vände sig mot staden och Gamla Rådstugugatan men nu valde John Swartz läget mot Strömmen och den nya Järnbron. Kanske på grund av det romantiska fallet och möjligheten att anlägga en pittoresk trädgård med lummig grönska och lusthus nere vid vattnet.

Planerna till det nya huset finns i John Swartz brev till Malm i mars 1839. Där tackar han för ritningar och hoppas om ett samtal i Stockholm nästföljande vecka.

Hur J Swartz fick kontakt med den unge arkitekten är osäkert då det fanns olika vägar att gå. Efter diverse brevväxlande och ritningar fick John Swartz sina ritningar godkända och erhöll byggnadslov den 25 februari 1841. Två laverade tuschritningar av fasaderna, en skärning och fem alternativa planer är bevarade.

Foto: turistnorrkoping

Vid Järnbron och med fasaden mot denna ligger den ståtliga empirebyggnaden. Den är ett putsat stenhus i två våningar med en stramt symmetrisk fasadindelning. Nio fönsteraxlar omfattar fasaden, av vilka de fem mellersta ligger i en svagt framspringande risalit.

Bottenvåningen är rusticerad med dess fönster- och portöppningar välvda. Knäppingsborgsgatans genomfart ligger i den vänstra porten, huvudinfart från väster till kvarnarna, även av gammal hävd en gångväg mellan kvarteret nordantill och strandkvarteret. För att kunna få den längd av huset som önskas anhåller Swartz att ”få underställa Magistraten den här vid fogade ritning” som visar detta. Med den inflytelserika ställning som Swartz hade i staden fick han utan invändningar sitt byggnadslov.

Över risaliten byggdes en attika med antikiserade ornamentsrankor och rosetter. Herrns våning med kontor till höger låg där man steg in genom portalen. Dit kunde man komma även genom en separat ingång på husets sydgavel. Till vänster om valvet låg den så kallade sommarsalongen med direkt förbindelse med bostadsetaget i andra våningen genom en spiraltrappa. Från sommarsalongen kom man genom stora franska fönster ut på en terass som ledde till trädgården i sluttningen ned mot vattnet.

Köksutrymmen, rum för betjänt och piga samt förråd fanns i husets bottenplan. En bred svängd trappa leder upp till övervåningen där fyra vackra rum ligger i fil mot Järnbrogatan. Här fanns sängkammare, förmak, salong och stor matsal. Matsalen låg över sommarsalongen på norra gaveln. Barnkammare låg mot gårdssidan liksom kläd- och toalettutrymmen. Huset har en T-formig plan och i gårdsflygelns övre plan fanns rum för gäster eller andra behov. I flygelns undre del låg de nödvändiga utrymmena för bakning, tvätt och strykning.

En envåningslänga åt öster innehöll stall, vagnsskjul och vedbod, allt för det vanliga behovet i ett ståndsmässigt hem. Den T-formiga planen är för den tiden ovanlig men betingad av såväl praktiska som topografiska orsaker.

Huset är till sitt yttre nästan helt oförändrat. I det inre har genomgripande omgestaltningar gjorts och idag är det svårt att ana den ursprungliga inredningen. Sin storhetstid upplevde huset under Pehr Swartz tid runt sekelskiftet, då firman expanderade och större kontorslokaler byggdes i kvadratens södra del.

År 1897 genomfördes en stor omdaning då hela övervåningen omdisponerades. Trappor togs bort, moderna bekvämligheter infördes och mycken dyrbar inredning tillkom. Taken fick rika stuckaturer och flera salonger fick målade och dekorerade väggar i fält. Av den strama inredningen från empiren återstår bara två taklister, en lagerfläta och ett joniskt kymation.

Sedan 1970-talet är både sommarsalongen, herrns våning och köksdelen i undervåningen avskilda och uthyrda till kontor och ett nytt modernt kök har inretts i gästvåningen. Den gamla stallbyggnaden har överbyggts med en hög fabrik men man känner igen stallfönstren i bottenplanet. Den fina trädgårdsanläggningen mot norr och Strömmen har sedan länge försvunnit.

Huset ägs numera av Norrköpings stad.

Gymnastikhuset kvarteret Klockan vid Nygatan

Foto: turistnorrkoping, Gymnastikhuset

Ett gymnastikhus skulle även byggas i anslutning till läroverket. Tomt anskaffades i den närliggande kv Klockan vid Nygatan. Efter att ha studerat ”Gymnastiska centralinstitutets bestämmelser för inrättande av gymnastikbyggnader” ritade C T Malm detta hus. Byggnaden skulle vara belägen i närheten av själva skolan, ha ett fritt läge om möjligt omgivet av planteringar. Av ekonomiska skäl bör byggnadsplatsen vara någorlunda plan och läget sådant att så liten del av byggnaden som möjligt för utseendets skull behöver förses med någon dekor. Kommittén ansåg den anskaffade tomten väl fyllde dessa villkor och föreslog en byggnad med entréfasaden mot söder vänd mot den nya gatan mellan de nybildade skolorna.

Enligt instruktionerna borde byggnaden ha stora fönster högt över golv med en mer än manshög panel kring salen där vapen kunde få plats. Vid denna tid ingick nämligen vapenövningar i gymnastikprogrammen.

Gymnastiksalen som skulle vara beräknad för högst 100 elever i taget borde vara cirka 22 x 13 meter och minst 7 meter hög. Ren luft och dagsljus var viktiga faktorer liiksom värme så mycket att rummet hölls torrt och vid minst 10 grader. För språngövningar borde golvet inläggas tvärsöver och ej längsmed, fast och fuktfritt.

Malms ritning till gymnastikbyggnad blev godkänd 1866. Det blev en T-formad byggnad med två våningar i sitt frontparti för en läktare och med två små envåningsflyglar för omklädningsrum. Byggnaden är vackert proportionerad, har mittparti med frontespis för årtal, rundbågefönster, i övervåningen något mindre och kopplade samt har rustik i bottenvåningen och på frontespisens lisener. Flyglarna är avrundade i hörnen och försedda med frontoner.

Idag anses byggnaden vara en av Malms bästa, en ”klenod” i arkitektoniskt hänseende. Norrköpings kulturmiljökommité klassade 1973 huset som ”kulturhistoriskt märkliga byggnader” tillsammans med skolhuset.

Västra folkskolan

På Murgärdet hade bygget med nästa folkskola kommit igång. Året var 1860 och skolan var beräknad för 400 barn. Planen var att endast 50 barn skulle undervisas i varje skolsal med minst 20 kvadratfots golvyta och 300 kubikfots luftmassa per barn. Dessa mått stämmer bra i jämförelse med normalbestämmelserna som utkom först 1865.

Tvåvåningsbyggnaden i rundbågsstil med två flyglar är långsträckt med 70 alnars längd och fyra salar mot sydfasaden. En brandmur delar huset i två hälfter, vardera sinsemellan lika och innehållande fyra lärosalar med tillhörande tambur, förstuga och trapphus.

Skolan liksom övriga skolhus uppfördes i tegel med putsade väggar, här med regelbundet placerade rundbågsfönster, hörnkedjor och rusticerad bottenvåning. Genom frontoner och klocktorn har portalerna på flyglarnas kortväggar fått särskild betoning. Husets gavlar har egna ingångar för att ej mer än 100 barn samtidigt skall använda samma utgång. Tamburerna var försedda med var sin mindre ”gymnastikapparat”. Västra skolhuset stod klart 1864.

Idag fungerar huset som annex till De Geerskolan.

Textilindustri i kv Kullen – ”Tuppen

Redan i slutet av 1840-talet planerades en klädesfabrik i kv Kullen. Enligt köpebrev förvärvade Oscar W von Schmalensee denna tomt redan 1847. På tomten fanns tidigare ett corps-de-logi med flyglar. Dessa byggnader fick tills vidare kvarstå. Kompanjonerna H Schale, O Engelke och O W von Schmalensee lät arkitekt Malm – nu redan känd som industriarkitekt – rita ett fabrikshus som placerades öster om den vid Garvaregatan belägna herrgårdsbyggnaden och vid vattnet. Sedan ritningarna godkänts i november 1849 uppfördes fabriksbyggnaden, i tegel i den beträffande exteriören sakliga stil, som Malm redan presenterat. Fabriksledningen hade en del svårigheter att få in all sin verksamhet för klädestillverkning i en enda byggnad. Man anhöll om tillstånd att på pålar i vattnet få uppföra en låg tillbyggnad utmed hela fasaden för färgning, operering och dekantering, verksamheter som kunde förstöra huvudbyggnaden med ånga och andra fuktiga dunster som brukade förekomma där. Strömtomten saknade egen vattenkraft, men från 1851 var en ångmaskin på 39 hästkrafter installerad.

Då klädesfabriken 1852 övergick i Norrköpings Bomulls väfveri AB, var lokalerna redan för små. Malm ritade en fyra våningar hög utbyggnad av fabriken mot söder, färdig två år senare. Det gamla industriområdet vid Gryts inköptes för att kunna bygga ett modernt bomullsspinneri där de äldre byggnaderna revs. Arkitekten kostnadsberäknade ett nytt fabriksbygge samt införskaffade förslag och prisuppgifter från England. Fasaderna ritades av Malm, medan maskinerna beställdes från England. En del inredningsdetaljer som gjutjärnskolonner togs även de från England.

Trots att fabriken i kv Kullen byggdes i flera etapper fick den en enhetlig fasad med två sidofrontoner. Dess yttre blev en god exponent för den bästa fabriksarkitekturen i Sverige på 1850-talet och fick också ett hedersamt omnämnande i Sveriges industriella etablissemanger. Man lade märke till det vackert strama fabrikskomplexet på dess centrala, dominerande plats i stadens centrum och senare så känt under namnet ”Tuppen”.

Källor: Carl Theodor Malm 1815-1890, En stadsarkitekt och storbyggmästare i landsorten, Kerstin Sandberg 1980

  Facktermer för arkitektur

 

AP/Ldm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s