Arkitekt Kurt von Schmalensee

Kurt von Schmalensee (1897-1972) var född i Amnehärad, Skaraborgs län och student i Örebro. Han tog arkitektexamen 1922 och gick ut ur Konsthögskolans byggnadsskola 1924.

Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket Norrköpingsrummet

Under studieåren var von Schmalensee anställd vid Nordiska museets byggnadsundersökningar och deltog bl a i kulturhistoriska uppmätningar av Stockholms slott.

Åren innan han tillträdde i Norrköping var han praktiserande arkitekt. 1925 utsågs han till ordförande i Svenska arkitekturminnesföreningen och inlämnade ett uppmärksammat förslag till den stora Stockholmsutställningen 1930.

Kurt von Schmalensees livsgärning är i högsta grad knuten till Norrköping, där han var stadsarkitekt under åren 1929-1961.

Foto: turistnorrkoping, Holmentornet

Norrköping var en stad där konjunkturerna skiftade, stundom på ett dramatiskt sätt som under femtiotalets textilkris. Det ställdes stora krav på en stadsplanerare att arbeta i en stad med så ryckig utveckling och även – för en arkitekt med så utpräglat sinne för estetiska värden som von Schmalensee – att anpassa sig till angivna riktlinjer som han kanske inte alltid personligen gillade. Han lärde sig kompromissa mellan det önskvärda och det möjliga. Kurt von Schmalensees strävan var att behålla det tilltalande och karaktärsfulla i stadens ansikte. Grönområdena låg honom särskilt varmt om hjärtat men också den gamla bebyggelsen som han kände i detalj och i största utsträckning ville försöka rädda om han såg motiv och praktiska möjligheter därtill. Tidigt insåg han att Norrköping borde slå vakt om sin unika industriarkitektur från 1700 talets mitt och framåt, gärna pekade han på Holmentornet och sockerbruket Gripen. Hans kunskaper om staden och dess kulturhistoria var anmärkningsvärda och gav honom möjlighet att arbeta med djupare perspektiv än vad som är vanligt bland stadsarkitekter.

Kurt von Schmalensee var en skapande arkitekt. Redan vid sin anställning i Norrköping hade han fullmakt att rita själv. Så tillkom 1938 krematoriet i Norrköping, som anses som en av de skönaste byggnaderna i sitt slag i landet. 1940 stod den nuvarande brandstationen färdig efter hans ritningar och 1947 invigdes konstmuseet som många anser vara von Schmalensees främsta skapelse.

Foto: turistnorrkoping, Brandstationen

Efter sin pensionering kunde arkitekten helhjärtat ägna sig åt vad som kanske var hans stora och brinnande intresse – att restaurera kyrkor. Sammanräknat har von Schmalensee restaurerat ett hundratal kyrkor, icke så sällan efter omfattande kulturhistoriska undersökningar.

Det torde vara välkänt att han restaurerat samtliga Norrköpings kyrkor, senast S:t Johannes. Han har även gjort insatser som inredningsarkitekt, främst i sakrala sammanhang. I otaliga fall har han bistått vid smärre uppgifter, gjort upp ritningar, detaljskisser eller varit behjälplig med råd och upplysningar. Hans sista och oavslutade uppgift blev ett planerat församlingshem för Östra Eneby.

Kurt von Schmalensee har skrivit en rad uppsatser i facktidningar och tidskrifter och var in i det sista en uppskattad medarbetare på Norrköpings Tidningars kultursida. När föreningen Gamla Norrköping 1935 påbörjade sin serie publikationer blev han den förste författaren med en skrift om Johannisborg.

Intresset för Norrköping, dess förgångna och dess framtid höll han starkt och tills krafterna tröt på allvar var han sysselsatt med att skriva om sambandet med gångna släktled, som han kände som en levande realitet.

Personligen utmärktes Kurt von Schmalensee av egenskaper som ödmjukhet, blygsamhet och nobless.

Källa: Norrköpings Tidningar 15 juli 1972, Arne Malmberg Norrköpings stadsbibliotek, Norrköpingsrummet

Norrköpings krematorium 1936 – 38

Foto: turistnorrkoping

Ett krematorium skall fylla två funktioner. Det skall uppfylla den rituella ceremonin och det måste rymma de tekniska lokaler där eldbegängelsen skall ske.

I den yttre aspekten är det främst skorstenen som vållar svårigheter. Här är frågan löst på så sätt, att skorstenen formats som ett sidotorn, avslutad med en förgylld åskledarspets.

Byggnadens framåt eller mot öster riktade del upptas först av det stora ceremonirummet eller kapellet. Det har fått en utformning med ej paralella långväggar och lutande tak för att tillfredställa akustikens tekniska krav.

Till kapellet kommer man genom ett vindfång. beklätt med Ekebergsmarmor. Entrépartiet kröns av John Lundqvists bronsskulptur. Beläggningen i den stora trappan, som går in till kapellet, är i likhet med byggnadens socklar utförd i mörk Grythytteskiffer.

Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket, Norrköpingsrummet

Golven i vindfånget och i kapellet är utförda i mörkgrön Gropptorpsmarmor. Av samma material är även katafalken och altaret. Korpartiet är gjort med stark sidobelysning genom ett stort söderfönster och snedställd fondvägg för att undvika släpljus över väggens dekorativa målning. Professor Olle Hjortzbergs fresk på denna vägg är byggd på uppståndelsehoppet och byggnaden vill försöka medverka i denna hoppfulla stämning. Kapellets stora söderfönster kastar en ljusflod över katafalkplatsen samtidigt som rummets bakre del ligger i något mer dämpad dager.

Ovanför entréen ligger orgelläktaren med en större piporgel omfattande två crescendoskåp med synliga pipor bakom väldiga spegelglasytor.

Genom dörrar på kapellets norra vägg kommer man dels till en öppen loggia, som kan tjäna som regnskydd för väntande och i förbindelse med denna ett mindre väntrum, i första hand avsett för de närmast sörjande. Dörren intill kapellet går till officiantens rum, som är möblerat bl a med en säng i händelse av inträffande sjukdom hos någon av begravningsgästerna. Både i väntrum och officiantrum finns toaletter.

Bild: Wikipedia

I den låga byggnaden, som ligger bakom loggian finns förutom nu uppräknade lokaler även ett expeditionsrum och ett litet kapellrum för askurnans utlämnande.

En dörr vid sidan av korpartiet för till en kranshall, där mer permanenta växter skall kunna förvaras men som i första hand skall tjäna för mottagning av kransar samt för visning av desamma efter skedd jordfästning.

En trappa från kranshallen för ned till de tekniska utrymmena i källarvåningen. Först kommer man ned i hissrummet, där kistan hissas ned från katafalken för att därefter föras till införingsrummet och sedan in i incineratorn som är gaseldad. Intill incineratorrummet finns rum för askbehandling, rum för personal samt pannrummet för hela anläggningen.

För övrigt upptas källaren av lokaler som hör ihop med bisättningen.

Foto: turistnorrkoping

Det finns sex stycken slutna bisättningsrum. Utom de slutna cellerna för sammanlagt sex kistor finns även ett stort bisättningsrum, som rymmer inte mindre än 26 kistor. Detta rum utgör en värdefull reserv i händelse av stor dödlighet genom epidemier eller dylikt.

Till bisättningsavdelningen hör även 2 st kylceller med plats för 2 st kistor i varje. Där finns också rum för kylmaskinerierna.

Källa: Beskrivning av Norrköpings krematorium av Stadsarkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköpings stadsbibliotek, Norrköpingsrummet

AP/LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s