Northuns hus lever kvar

Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket, Norrköpingsrummet

När det gäller Norrköpings innerstads arkitektur återkommer ofta ett och samma namn: Werner Northun (1865-1936). 

Northun var född i Västmanland och efter examen som byggnadsingenjör bar det av till Tyskland för studier vid arkitekturskolan i Stuttgart. Den kontinentala arkitekturens många stilar och förgreningar kunde han här studera på plats. Northun flyttade hem till Sverige efter fem års studier och verkade först som assistent i Stockholm åt arkitekturprofessorn Isac Gustaf Clason. 1896 gick dock flyttlasset till Norrköping och Västra Nygatan. Tillsammans med kollegan Carl Landström öppnade Northun arkitektkontor i staden och startade omgående en ganska omfattande verksamhet. Pampiga och storstadsmässiga hyreskaserner mellan Stortorget och Östra Promenaden under åren 1897-1899 blev resultatet. 

Foto: turistnorrkoping, Östra Promenaden

Stilmässigt börjar han bygga sina hyreshus i nyrenässans, ibland en enkel dansk- holländsk typ som i kv Lärkan vid Östra Promenaden, medan husen i Vattenkonsten vid Hamnbron och Tallen vid Södra Promenaden representerar en mer överdådig och tyskbetonad variant med rikt varierad taksiluett med hörntorn och gavelrösten burspråk och spiror med smidesdetaljer. 

Foto: turistnorrkoping, Fleminggatan

Grosshandlaren Edward Ringborg fick sitt storstadsmässiga hus ritat av Werner Northun. På det Ringborgska kontoret vid Fleminggatan lyser de tyska influenserna tydligt igenom. (Huset på Fleminggatan förväxlas ofta med Ringborgs nya kontor på Bråddgatan, vid Karl Johans Park).

Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket, Norrköpingsrummet, Bråddgatan

Flera av Northuns hus är speciella:

Det Andersénska vid Saltängsgatan. 

Foto: turistnorrkoping, Andersénska huset, Saltängsgatan

Jugendhuset i hörnet av Knäppingsborgsgatan och Drottninggatan. 

Foto: turistnorrkoping, Knäppingsborgsgatan

Det så kallade Blå huset i hörnet av Nygatan – Hörngatan. 

Foto: turistnorrkoping, Blå huset, Hörngatan, Nygatan

Kvarteret God Vän i hörnet S:t Persgatan – Kungsgatan. 

Foto: turistnorrkoping, God vän, Kungsgatan, S:t Persgatan

Huset som rymmer gamla Skandiabiografen, numera Skandiateatern på Drottninggatan. 

Foto: turistnorrkoping, Skandia, Drottninggatan

Kneippbadens kuranstalt, Vattentornet på Hultet, Syltenrestaurangen Höganlift och Norra saluhallen är numera borta. 

Foto: turistnorrkoping

Till Werner Northuns främsta verk hör Göta (senare Grand) hotell som stod klart 1906. Northun har här troligen inspirerats av Ferdinand Bobergs Rosenbad i Stockholm. Andra storbyggen är Svea saluhall (1900), Vattentornet (1904), Kåkenhus (1907), Östra station (1910), Slakthuset (1914-1916) och Blomska stiftelsen (1918-1919). 

Foto: turistnorrkoping, Blomska stiftelsen, Norra promenaden

Nyborgs yllefabriker, textilfabrikerna C L Svenssons och Bergvalls samt sist men inte minst Djurö kvarn hör till fabriksanläggningar. 

Ett flertal villor och hus i anslutning till kuranstalten i Kneippen är även ritade av Northun. Han stod även bakom bebyggelsen i Egna hem i S:t Johannes samt ett par villor i Oxelbergen. 

Foto: turistnorrkoping, Egna hem Oxelbergen

Exteriörer 

Northuns fasader följer den allmäna stilutvecklingen. Hans första hyreshus i kv Lärkan ritades i nyrenässans med smala våningsskiljande band och med hörn utnyttjade till tornpartier, ibland utsmyckade med balkonger. Husen är putsade över stensockel, mot Östra Promenaden med vackert utsmyckade renässansportaler. I kv Tallen vid Södra Promenaden dekorerades husets puts med omfattningar i tegel och mer utarbetat hörnparti. Från samma år är också kv Vattenkonsten för firma Ringborg, där även mer medeltida motiv som trappstegsgavlar och små tureller (hängtorn) blandas in. Hörnhuset 1899 vid Sandgatan – Tunnbindaregatan kv Haken 2 (18), har än större formrikedom; hög stensockel och med burspråk som ger rörlighet åt fasaden. Liksom i ringborgska huset kommer här småspröjsade fönster till användning, något som skulle bli regel till slutet av 10-talet. Hörnhusen följer även byggnadsstadgan från 1874 om avfasade hörn. 

Foto: turistnorrkoping, Sandgatan

År 1900 ritade Northun ett helt kvarter på norr i kv Krogen, numera Bägaren, där en samling hus växte upp kring hörnhuset med Norra saluhallen vid Luntmakaregatan – Slottsgatan. Fasaderna mot Slottsgatan avtrappades i höjd ner mot Kungsgatan där ett äldre hus påbyggdes med en våning. Här finns inga renässansdrag kvar i dekoren. Det numera rivna saluhallshuset har på ritningen en magnifik uppbyggnad men vid uppförandet byggdes endast två tornhuvar och det avrundade hörnets urnor och girlander slopades. Även om återkommande uttalanden till förmån för äkta material verkar putsen fortfarande varit det vanligaste förekommande fasadmaterialet. 

Foto: turistnorrkoping, Tunnbindaregatan

I några av Northuns hus används puts och maskinslaget tegel som i Tallen och Vattenkonsten. Exteriört förekommer dekor kring fönster och portar i form av blad- och blommotiv samt geometriska, ibland ett horisontalband eller utsmyckade gavelpartier. I en del fall har de ”hyvlats” vid senare renoveringar, vanligt under 1930-talet med funktionalismens renlighetsiver men många fasader finns kvar intakta. De ljusa pastellfärgerna har i en del fall vid senare omputsningar ökat kraftigt i valör. Tillsammans med tegel är putsfärgen ofta starkt gul, röd eller grön. Gårdshusen är helt osmyckade. 

Foto: turistnorrkoping, Tunnbindaregatan

Exteriörernas formspråk är väl genomarbetat men aldrig överlastat. Fönsterindelningen följer rumsdispositionen. Jugendtidens barockinfluerade tendenser förekommer inte i hans hus. De första portarna i kv Lärkan mot Östra Promenaden har renässanskaraktär med pilastrar, kartuscher och blomsterrankor. Det samtidiga Ringborgska huset i kv Vattenkonsten har fått medeltidsdrag med spetsbågad omfattning kring porten. Östgötabankens hus vid Drottninggatan saknar portomfattning och har i stället prytts med en stor kartusch med bankens namn. Huset ritades 1906. Anderzénska huset från 1907 har helt underordnat sig jugendtidens krav, saknar portomfattning medan utsmyckningen återfinns i själva fasaden. Detsamma gäller med Grand hotells portaler som ritades 1903. Huvudportalen mot Drottninggatan i kv Pelikan från 1906 har fortfarande en antydan till lisener och överliggare. Själva ornamenten är dock annorlunda, refflor och rundlar av mera wienskt ursprung. 

Foto: turistnorrkoping, Fleminggatan

Karaktäristiskt för Northuns hus är en väl genomarbetad fasad med burspråk, gavelpartier i takhöjden och rikt artikulerade tak. För det mesta är hans fasader putsade men tegel och puts i strikt geometriska mönster förekommer liksom stenklädda fasader. Är fasaderna putsade, är sockeln av natursten, sandsten, kalksten, granit, med portomfattningar och detaljer i sten. Portar, entréer, hissanläggningar och trappuppgångar är omsorgsfullt utförda och i många fall välbevarade. 

Foto: turistnorrkoping, Östra Promenaden 48

Interiörer

De stora husdjupen skapade förutsättningar för entréns påkostade utformning och tjänade som mottagningsrum för besökande. Tjänare och varubud fick använda köksuppgången.

Entréer och trapphus spelar stor roll för arkitektens speciella omsorg. Så även i hans offentliga byggnader. Särskilt påkostade är det ringborgska vid Hamnbron och det nyborgska i kv Haken vid Sandgatan på norr, där målaren Carl Stenberg utfört några av sina första dekorationer. Annars är utsmyckningen i trapphusen i regel ganska enkel med några slingor i taket eller en lineär fältindelning, ädelträ kring dörrar, laserade paneler och färgade fönster är vanliga liksom marmorgolv. 

Foto: turistnorrkoping, Fleminggatan

Hisstrummorna har vackert utformade galler. Tekniska nyheter utnyttjas alltmer, som betong och järnbalkar, hissar, badrum och vattenklosetter. Vattenledningar och avlopp infördes i Norrköping 1874. I det första av Northuns hus på öster i slutet av 90-talet fanns ännu inget badrum men i ringborgska huset, där byggherren själv bodde, infördes sådana moderniteter från början. WC fanns i de flesta lägenheter utom de minsta lägenheterna i kv Lärkan. Där låg fortfarande avträdet på gården och gemensamt badrum i källarna liksom bykstugor och en bakstuga. 

Foto: turistnorrkoping, Fleminggatan

Hissar infördes i Norrköping först i Wickmans bankhus vid Tyska torget 1903. Northuns hus fick troligen hiss första gången 1906 i Östgötabankens hus vid Drottninggatan. Hiss installerades endast i 4- och 5-våningshus. Så sent som 1918 byggdes ett fyravåningshus i kv God Vän vid Kungsgatan utan vare sig hiss eller badrum, trots att det innehöll både fyr- och femrumslägenheter. Hissarna medförde att våningarna blev likvärdiga i motsats till tidigare, då första våningen eller piano nobile var det förnämsta. 

Foto: turistnorrkoping, Fleminggatan

Relativt stora lägenheter om fem till sex rum förekommer i representativa lägen, våningsplaner med god koncentration. På ritningarna är rummen funktionsbestämda och i de större lägenheterna inryms matsal, förmak, salong, herrns rum, sängkammare, barnkammare samt kök och rum för domestik dvs sju rum och kök. I sin utformning är våningarna mer engelskinspirerade än på kontinenten så vanliga L-formen, som Northun undviker i sina planlösningar beroende på att hans hus inte har gårdsflygel, ett bättre utgångsläge för en god planering. L- planen hade möjligen den fördelen att matoset inte spreds så lätt från kök till matsal, ett problem som senare försvunnit genom köksfläktar. 

Foto: turistnorrkoping, Fleminggatan

Northun ritade även gårdshus men då inte sammanbyggda med gathuset. Här förekommer också de i Norrköping relativt vanliga järnspiselrummen. Dessa ritades ursprungligen med omtanke på alla ensamstående som arbetade i fabrikerna. Att de senare fick dåligt rykte för att de utnyttjades fel är en annan historia. 

De mera påkostade husen som det nyborgska vid Sandgatan är utrustade med både påkostade kakelugnar och öppna spisar. Vid Sandgatan är alla olika vilket kan tyda på att de första hyresgästerna själva fått välja sina kakelugnar från t ex den framstående kakelugnsmakaren Rudholm i Norrköping. 

Göta hotell – Grand hotell, ett centralpalats 1902-06 

Foto: turistnorrkoping, Grand Hotell

Inför den konst- och Industriutställning som skulle äga rum 1906 i Norrköping projekterades ett storhotell. Man ville stå extra rustad inför sommarens begivenhet. Göta hotell- och Restaurangbolag bildades med ingenjör Elof Beckman, källarmästare J P Johansson, direktör G Hagman, grosshandlare Th Du Rietz och brandchefen Bror Ahlberg. Förste hotellchefen Oscar Göransson blev disponent.

Redan 1902 hade Northun ombetts inkomma med ritningar men dessa godtogs ej. Nya ritningar presenterades 1903 och blev godkända i februari 1904. 

Byggnaden som skulle fylla en del av kv Varvet byggdes som en centralplats med utrymmen för hotell, affärer, kontor och bostäder. Så kom den också att fungera till en början. 

Foto: turistnorrkoping, Grand hotell

Mot hamnen och Motala ström låg stora entrén där man kom in i en stor hall med portierlogen till höger och restaurangen till vänster runt hela hörnan mot Strömmen och Torggatan. Det stora genom två våningar öppna kafeét med överljus från gården låg rakt fram. En banklokal med ingång från Tyska torget upptogs av den andra hälften under gårdstaket. Ett antal butiker och frisörsalong låg mot Drottninggatan. Ingångar med hiss fanns från både Drottninggatan och Torggatan. I källarvåningen inrymdes restaurangkök, kallskänk, diskutrymmen med flera lokaler för en fungerande restaurang samt lagerlokaler för butikerna. 

Foto: turistnorrkoping

Plats för läktare över både kafé och banklokal samt kontor till butikerna gavs i entrésolvåningen. Andra till och med fjärde våningarna var avsedda för kontor. Hotellrummen fanns i motsvarande östra och norra delen. I sydöstra hörnet låg rymliga femrumsvåningar. På den femte våningen fanns den stora festsalen och där planerades även klubblokaler för Odd Fellow och W6. Här blev senare personalrum. På vindsvåningen kom efter några år att inredas en omtyckt sommarrestaurang med vacker utsikt över Strömmen. 

Byggnaden är jugendbetonad i utformningen av uppdragna gavlar, dekorativ utsmyckning med mera. 

Fasadindelningen är fortfarande på klassisk manér indelad i tre partier med höga rundbågsfönster i entrésolen, ett mellanparti sammanhållet mellan horisontallinjer samt en takvåning. En mer rytmisk indelning med burspråk och fönsterrader, i början rikt utsmyckade och balkonger finns på nord- och sydfasaderna. Bottenvåningens hörnpartier är rundade och avfasade med huggen dekor över hörnbutikernas ingångsdörrar. Osymmetriskt placerat finns ett flaggtorn mot nordväst och sydfasadens takhörn är kupolkrönta. 

Foto: turistnorrkoping

Ytterligare ett jugendinslag är de dekorativt utformade ventilationshuvarna. Hotellet har liksom Bobergs Rosenbad i Stockholm venetianska förebilder genom sitt läge vid Strömmen. 

Foto: turistnorrkoping, Grand hotell sett från Parken Samarien

Hotellet har under sin tid haft växlande framgång och hotades ett tag av rivning. Dock fanns det en stark opposition som förhindrade detta. 1980 ägde en större ombyggnad rum, då hela byggnaden omvandlades till hotell. För en modern foajé insattes ett tak i mittpartiet. En stor väggmålning genom två våningar inglasades och bevarades. En luftig vinterträdgård skapades av den tidigare gårdsbrunnen. Festsalen flyttades till den nyvunna golvytan över foajén och den gamla festlokalen blev konferensrum. Sommarmatsalen med utsikt över hamnen blev till en lyxsvit. Ombyggnaden har varit på gott och ont och framgången har varit växlande liksom ägarna sedan invigningen hösten 1982.

Gamla vattentornet 

Foto: turistnorrkoping, Gamla vattentornet

35 meter mot skyn sträcker sig det gamla vattentornet i parken vid Lenningska sjukhemmet, en byggnad präglad av sin tids utsmyckningsideal. Tyskland var ett föregångsland då det gällde vattentorn och Northun hade ju fått sin utbildning där. År 1904 ritade han tornet som byggdes i tegel och betong i en ”tornromantisk jugend”, som kulturmiljökommitén i Norrköping namngav det. 

Foto: turistnorrkoping, Lennings sjukhem

Tornet är cirkelrunt med en diameter om 15,8 meter och består av en något bredare sockel, ett smalare och längre skaft samt en bredare överdel. Basen som har dubbla väggar med en stilbetonad portal och däröver en krans av lunettfönster. Sedan kommer ett fönsterlöst parti avslutat mot den bredare delen med höga smala fönster krönta av stora cementbågar. Överdelen har två rader fönster, dels med enkla smala och dels en med kopplade något kortare och däremellan krönta lisener. Tornet rymde 1 500 kbm vatten och ersattes 1980 av ett nytt vid Kättsäter. 

Diskussionens vågor om vad som skulle hända med tornet har gått höga. Allmänheten har fått komma med förslag som exempelvis museér av olika slag, bostäder, kontor med eller utan roterande restaurang på tornets krön. Ungefärligt antal våningar lär kunna bli 13-14 stycken. 

Idag är vattentornet ombyggt till studentbostäder. 

Sveahallen kv Skeppet 3+4 1900 

Foto: turistnorrkoping Svea saluhall, Nya torget

Sveahallen ligger i hörnet Hospitalsgatan – Östra Kyrkogatan (Kristinagatan) och har tre ingångar mot Nya torget och en mot Kristinagatan. 

Den leriga jorden gjorde byggnadsarbetet problematiskt och sättningar uppstod. Svårigheterna kunde dock bemästras och år 1900 stod den nya saluhallen färdig med ett 70-tal salustånd. Bland de äldsta innehavarna var John Källqvist och G W Spångberg vilka hade sina grönsaksstånd intill varandra. Slaktaren Henning Rosén var också bland de äldsta. Hans firma övergick genom ingifte till Rosén & Rydgren vars namn ännu vid slutet av 1980-talet levde kvar i hallen. 

Byggnaden uppfördes i tegel och puts över en sockel av huggen sten. Den har, som då var brukligt för industri- och nyttobyggnader vid sekelskiftet, en viss borgarkaraktär med kveneleringar, torn och turneller, fyra hörntorn med tälttak. Mittornet mot torget hade karnissvängd huv, två lanterninimiterande partier och konvext svängd överdel krönt med flöjel och årtalet 1900.  

Foto: turistnorrkoping, Svea Saluhall, Nya torget

Fönstren i andra våningen var rektangulära, rytmiskt fördelade och småspröjsade i överdelen, några med gotiskt dekorativ omfattning. Torn och taklist var bitvis krenelerade. 

En takkonstruktion som en basilika med fönsterramp och för Northun typiskt utformade ventilationsskorstenar prydde taket. Fyra vackert och stabilt välvda portar sörjer fortfarande för en god kommunikation. 

Vid en brand 1979 totalförstördes den populära saluhallen. Ägaren ansåg ändå att byggnaden skulle kunna återuppföras. I juli 1981 återinvigdes hallen med nästan oförändrat yttre. 

Kveneleringen försvann och den tidigare karnisformade mitthuven blev konkav. Endast ett fåtal fönster är fortfarande småspröjsade. Portalerna är moderna och helglasade inom de gamla ramarna. I stort har saluhallen bibehållit sin tidigare karaktär och flöjeln vajar stolt med två årtal, 1900 och 1981. Interiören är däremot helt ny och modern. 

Östra station 1910

Planerna på en järnväg Norrköping – Söderköping började dryftas redan 1873 men ekonomiska kriser hindrade påbörjandet. År 1892 konstituerades järnvägsbolaget Norrköping – Söderköping – Valdemarsvik. Sträckan Norrköping – Söderköping, först färdig 1893, följdes av Kummelby – Östra Husby 1894, Östra Husby – Arkösund 1895 och Söderköping – Valdemarsvik 1906. Östra station sammanknöt det växande järnvägsnätet. 

Foto: turistnorrkoping, Östra station

Vid byggandet av Vikbolandsbanan anlades bangården parallellt med Östra Promenaden och ett litet stationshus byggdes mittemot kv Ärlan. I samband med att även Kimstadbanan över Kneippbaden anslöts till Östra station blev bangården och stationshuset för små och en förflyttning förordades samtidigt som en ny stationsbyggnad planerades. Det hela samordnades med den nya hamn- och järnvägsprojekteringen. 

Grosshandlaren Edward Ringborg, chef för järnvägsbolaget, uppdrog åt Werner Northun att rita ett stationshus. Det framgår av kvarvarande ritningars numrering att han ritade åtminstone tre förslag. Även ett konkurrerande förslag av anonym arkitekt fanns, troligen arkitekten John Franzén.

Det nya stationshuset byggdes i tre våningar med högt valmat tak och inredd vindsvåning. 

Byggnaden får en extra resning av att takets mittparti är ytterligare förhöjt med ett säteritak. En hög mittgavel är dekorativt uppbyggd över en bred välvd entré, kopplade fönstergrupper och en stationsklocka. Det ljust gulputsade huset på hög sockel och med kakeldekor har en stark wiensk prägel. En viss anknytning till Carl Bergstens S:t Olofsskola som byggdes finns att se. Northuns stationshus har mer av nationalromantik och tyngd i uppbyggnaden som dock lättas av den ljusa färgen. 

Foto: turistnorrkoping, Sankt Olofsskolan

På norra gaveln finns en envånings tillbyggnad för expeditions- och personalrum. Planeringen i övrigt upptar en stor vestibul, två väntsalar, biljett- och resgodsexpeditioner mm. De övre två våningarna innehöll förutom bostad för stationsinspektoren och några ytterligare tjänstevåningar även kontor för järnvägsbolaget.

Östra station blev i sitt nya läge färdig 1910. 1950 övertog SJ den privatägda banan och 10 år senare kom den första nedläggningen, sträckan Östra Husby – Arkösund, utkonkurrerad av den ökande biltrafiken. Under 1960-talet har övriga delar av detta järnvägsnät lagts ned, all räls är borta och på bangårdsområdet i Norrköping har Invandrarverket och Luftfartsverket sina nya lokaler. Det förras byggnader har klar anknytning till gamla järnvägsvagnar i sin arkitektur, signerad Bo Sundberg. 

Stationshuset från 1910 står sig väl i konkurrens med senare tiders och utnyttjas förmodligen av de nya statliga verken. 

Slakthusfrågan 1914-16 

Ännu ett projekt som skulle samordnas med hamnbron och järnvägsförbindelserna till Östra station var slakthuset. Redan år 1892 hade en motion väckts hos Norrköpings stadsfullmäktige om utbyggnad vid den dåvarande försäljningsplatsen vid Norrtull men stadsfullmäktige avslog motionen med motiveringen att anläggningen var onödig och allt för kostsam för staden. 

Fem år senare, 1898, beslöts om en ny försäljningsplats vid Butängen, men tvivel uppstod om platsens lämplighet. 1901 skulle drätselkammaren komma med förslag om en mer passande plats. På flera håll i Sverige hade frågan om kommunala slakthus blivit aktuell. De nya lagarna från 1897 och 1899 gav städer, som lät uppföra offentliga slakthus rätt att införa slakthus- och besiktningstvång samt ta avgifter för slakthusets och marknadsplatsens begagnande. Det beslöts om sådana anläggningar i Malmö, Göteborg m fl städer. 

Foto: turistnorrkoping, S Promenaden

Frågan togs åter upp i Norrköping 1905, denna gång på hälsovårdsnämndens initiativ. En samordning med utredningarna angående hamnen och järnvägsförbindelserna var nu önskvärd och en kommitté tillsattes. I skrivelse till stadsfullmäktige 1908 föreslogs ett offentligt slakthus med kreatursmarknad placerad på ett område öster om hamnbanan från Östra stationen till södra kajen samt omedelbart söder om Lindövägen. Förslaget bifölls 1908 och år 1909 inkom förslag från arkitekten O Dymling, Göteborg om anläggningens utförande, beräknad till en kostnad av totalt 198 000 kr. Enligt byggnadskommitén skulle slakthusdirektörens bostad inte finnas inom området utan förläggas till en närbelägen villa på Sylten.

Förutom nödvändiga byggnader förordades en kylanläggning som skulle ritas av arkitekten Werner Northun. Förslaget godkändes i september 1914. 

De byggnader som skulle uppföras var ett bostadshus i två våningar med källare och vindsvåning, bostäder för maskinist, hallförman, veterinär och portvakt samt en restaurang för personal och besökande. 

Byggnaden uppfördes på betonggrund med fogstruket hälsingborgstegel under tegeltak och vidare byggdes en adninistrationsbyggnad med besiktningsbyrå lika som bostadshuset men sammanbyggd med besiktningslokalen. Båda byggnaderna uppfördes vid Lindövägen sammanbundna med staket och grindar. Övriga byggnader var en marknadshall, överståndshallar för boskapen, foderlada, laboratorielokaler och kylanläggning. Marknadshallen av trä på stolpresning hade inbyggd våg och spår i golvet. Slakthallen byggdes i fogstruket tegel och tak med stor lanternin uppburet av fyra gjutjärnskolonner. Slakthallen för småboskap uppfördes samtidigt i två våningar. 

Foto: turistnorrkoping, Tunnbindaregatan

Byggnadsarbetet påbörjades i februari 1914. Alla arbeten utfördes på entrepenad av arkitekten och byggnadsingenjören Gustaf Paulson. Slakthuskommiténs förslag hade ju utarbetats av göteborgsarkitekten O Dymling. Dessa omarbetades på kommitténs uppdrag av Northun, som alltså hade det slutgiltliga ansvaret för anläggningens utseende. 

Hela anläggningen är utförd i en stramt rationell stil för att fylla sina funktioner utan att höja kostnaderna. Förbindelsehallen gjorde ett mäktigt intryck med sina valvöppningar och takets konstruktioner. De två byggnaderna mot Lindövägen är utförda i en kompakt stil med hög takresning, vanlig under denna nationalromantiska tid. Hela slakthuskomplexet stod färdigt 1916 och hade kostat 670.000 kr, 60.000 kr mer än anslaget. Några uppgifter om arkitekt- eller byggmästararvoden finns ej att finna. 

Ett rådhusförslag 1901

Foto: turistnorrkoping, Rådhusets baksida

Frågan om ett nytt rådhus i Norrköping hade ventilerats ända sedan 1734 års rådhus redan från början visat sig vara för litet. 

Rådhusbygget bestämdes egentligen 1890 och under 90-talet framkom förslag av flera Stockholmsarkitekter. Inget blev godtaget och 1897 fick professor I G Clason i uppdrag att omarbeta befintliga ritningar, som var klara efter ett år. Det egentliga problemet var att man i stadsfullmäktige inte kunde enas om platsen för ett nytt rådhus. Valet gällde den gamla rådhustomten eller en plats i eller vid Karl Johans park, dåvarande Saltängstorget.

Bild: Wikipedia

Stadsfullmäktigeledamoten Edward Ringborg hade under tiden lämnat in två motförslag, utarbetade på hans uppdrag av arkitekterna Carl Bergsten och Werner Northun. Båda förslagen var tänkta för kv Vett och Vapen vid Karl Johans torg (nu park) och innebar att Sundvalls stadshus och Malms hotell måste rivas och lilla Teatergränd avstängas. Inte heller dessa förslag godtogs. Ett av Northuns förslag trycktes och finns bevarat i stadsbibliotekets ringborgsamling. 

År 1901 var Werner Northun färdig med sin idé för kv Vett och Vapen vid Karl Johans torg. Av Edward Ringborgs kommentarer kan utläsas att förslaget uppgjorts för snabbt och därför bara kunde anses som ett skisserat utkast.

Ringborg ansåg att rådhuset skulle ligga vid Karl Johans torg där läget ansågs fritt och öppet. I jämförelse med ett tidigare förslag på själva torget erbjöd Northuns förslag i kv   Vett och Vapen flera fördelar enligt Ringborg: större dimensioner på samtliga lokaler och  flera reservrum, flera funktioner skulle kunna fyllas, särskild festvåning skulle finnas i byggnaden, ”värdig, rymlig och präktig”. Samtliga lokaler inom byggnaden skulle kunna förläggas i de olika våningarna efter den ordning, i vilken de borde vara tillgängliga för allmänheten.

Vid studerandet av själva förslaget finner vi en byggnad i en närmast fransk renässansstil symmetrisk med väl betonat mittparti och högt torn över den breda mittportalen, diskret uppdragna gavlar på tunna risaliter vid kortändarna. Den långa byggnaden har hög sockelvåning, första och andra etagen väl sammanhållna, tredje våningen med markerade horisontaler och på taket små lunettfönster. Mittornet har en sirlig Hårtemanshuv med klocka, utsiktsbalkong, lanterniner och är krönt av en flöjel. Det har likheter med Hamburgs nya rådhus (1886-1902) och även med Nordiska muséet av I G Clason (på vars arkitektkontor Northun arbetade några år, innan han kom till Norrköping). Efter många omgångar blev det till slut efter professor Clasons ritningar som det nya rådhuset byggdes på den gamla utökade tomten efter att man med hänsyn till de närliggande nya höga bankhusen varit tvungen att bredda Drottninggatan. 

Northun blev medlem av rådhuskommitén och byggets kontrollant. Möjligen har han ritat en del detaljer. Han hade tydligen, till skillnad från Carl Bergsten, inte ådragit sig Clasons missnöje för sitt rådhusförslag. 

År 1910 invigdes rådhusbyggnaden högtidligen. 

Kneippbaden och kuranstalten

Foto: turistnorrkoping, Kuranstalten Kneippen, Stadsbiblioteket, Norrköpingsrummet

Detta var en av Werner Northuns tidigaste uppgifter i Norrköping och kom att omfatta dels själva kuranstalten, en kombinerad bad- och hotellanläggning, dels ett badhotell, ett pensionat, en restaurang och därtill ett antal större villor med uthyrningsrum. Under 1800-talet hade vattenkurer av olika slag blivit mycket populära. Kneippkuranstalten och senare hela samhället fick sitt namn efter en berömd tysk präst och naturläkare, Sebastian Kneipp (1821-97), som i Bayern startat en ny form av kallvattenbehandling mot vissa sjukdomar.

Foto: turistnorrkoping

Den lundensiske militären och läkaren Johan Bergqvist och kaptenen Th Hjertström besökte den nyöppnade kuranstalten i Bayern och kom då överens om att en sådan verksamhet också borde finnas i Sverige. De fann ett lämpligt område vid Motala ström i Borgs socken utanför Norrköping. Där fanns tjänligt brunnsvatten, inga industrier och där planerades ett nytt villaområde passande som inramning till en friskvårdsinrättning. Den 6 november 1897 bildades styrelsen för Kneippbadens Vattenkuranstalt AB. Redan samma månad sattes schaktningsarbetet för anstalten igång. År 1895 hade ett tomtaktiebolag bildats för Borgs blivande villastad. Området inköptes av norrköpingsborna kapten Oscar Kugelberg och grosshandlare Anton Odén. Området ansågs attraktivt, marken stenig och lämplig för husgrunder.

Närheten till staden och möjligheter att utvinna elkraft förhöjde markens värde. Man annonserade i ortspressen och erbjöd till billigt pris tomter belägna i en härlig nejd med högt och friskt läge vid Motala ström. Bygget påbörjades i november 1897 efter ritningar av arkitekten på modet, Werner Northun. Den 10 mars 1898 vajade unionsflaggan för första gången från husets torn och den 10 juni öppnades kuranstalten för allmänheten. 

Foto: turistnorrkoping, S Promenaden

Kneippbadens blev den första fullt utbyggda anstalten i Sverige och även den enda som hade öppet året runt. Beskrivningen av anstaltens byggnader och de hus Northun ritade är lite problematisk, då endast en signerad ritning med två fasader finns bevarad. Kneippbadens byggnadsnämnds handlingar gick förlorade vid en brand och tomtbolagets och kuranstaltens handlingar lär ha förstörts före inkorporeringen med Norrköping 1916. Därför får man mest förlita sig till tidningsartiklar och annat sekundärmaterial för en beskrivning. Foton från tiden ger också goda upplysningar.

Kuranstalten bestod av två större byggnader, en för kurgäster i 1:a klass och en för 2:a klass. Den större 1:a klass uppfördes av tegel och puts i två våningar på en närmast T-formad plan och med den 50 m långa fasaden mot strömmen krönt av ett centralt torn fungerande som vattentorn. Byggnaden var rikt utsmyckad med kupoler, kreneleringar och hästskoformade fönster i grupper. Entrén från Strandvägen 17 (Kneippgatan) med kolonnarkad gav intryck av ett Alhambra i miniatyr. Den helvita byggnaden med dörravslutningar i röda blinderingar och grönt plåttak omgärdades av öppna verandor i söder och väster för luft- och solbad. Byggnaden innehöll, enligt broschyren, kamrerarkontor, direktörsrum, promenadsalar, luftig badavdelning, sol- och luftbadsavdelning. Man kunde njuta av hemtrevnad och ett komfortabelt och bildande sällskapsliv. I läsesalongen som hade öppen engelsk spis fanns tillgång till tidskrifter och tidningar från alla delar av landet. Även den moderna litteraturen fanns representerad. För att passa olika börsar var, som sagt, kurgästerna indelade i klasser. 1:a klassgästerna ägde tillträde till anläggningens samtliga lokaler inklusive societetsrum och hade enskilda badhytter. Avgiften för 1:a klass var 14 kr/vecka och innefattade inskrivning, läkararvode, vattenbehandling, luft- och solbad. 

Foto: turistnorrkoping

Hotell och pensionat växte upp i omgivningen och 1902 måste man uppföra en särskild 2:a klass kuranstalt med läkarmottagning, lokaler för behandlingar och läkarbostad. Den låg tvärs över Strandvägen (Kneippgatan). Strax ovanför Kneippkuranstalten låg på höjden vid Borgsgatan 16 det stora Badhotellet med 30 eleganta, ljusa och välmöblerade rum till ”moderata” priser, 60 kr/månad för ”komfortabla rum”, för dubletter 3 á 4 kr/dag.

Tyvärr råkade det stora brunnshotellet ut för en förödande brand 1906 men byggdes snabbt upp igen. Något västerut sköt en stor byggnad i höjden på en hörntomt med ett dominerande läge i en sluttning, det s k Stora Pensionatet, en festlig trevåningsbyggnad i fjällspånt med verandor, kupoler och profilerade snickerier. Den finns än idag och hyser nöjda hyresgäster.

Många villor med uthyrningsrum byggdes också i närheten, så till exempel Villa Onni, likaledes på Borgsgatan. Den kan med största sannolikhet tillskrivas Northun. Stilmässigt kan man annars inte med säkerhet utpeka hans byggnader eftersom andra arkitekter och byggmästare kopierade Northun. Ännu något längre västerut vid Kneippgatan (Strandvägen) låg Grand Restaurang Kneippbaden i samma festliga träarkitektur som övriga med verandor och andra utsmyckningar.

Northun har själv uppgivit att han ritat denna. Restaurangen blev ett omtyckt utflyktsmål för Norrköpingsborna, som hade möjligheten att med vurst, som utgick från Norra Järnvägsstationen varje halvtimme, ta sig dit. Restaurangen hade plats för 300 gäster samtidigt. Kuranstalten blev genast känd som ett fashionabelt ställe, omgiven av en stor park som sträckte sig ned till stranden av Motala ström. Den prisades för sin vårdade park och sina trädgårdsanläggningar. Trots vattnets närhet var trakten fri från dimmor. Inte heller hade man någon olägenhet av närheten till fabriksstaden. Det fanns tennis- och krocketbanor samt tillfälle till rodd och fiske.

Under vintersäsongen ordnades skridskobana. Kuransalten blev en succé och besöktes av folk från när och fjärran under 20 års tid. Efter första världskrigets utbrott 1914 mattades verksamheten successivt och 1918 var det definitivt slut. En epok i Kneippbadens historia var till ända.

Villa Onni 

Foto: turistnorrkoping, Villa Onni

I hörnet Borgsgatan 10 och Älvgatan, kv Kamelen 5, byggdes 1898 med uthyrningsrum för kuranstalten. Den uppfördes i två våningar med växlande liggande och stående panel i bottenvåningen och fjällspånt i övervåningen. Endast en ursprunglig ritning finns bevarad, en detaljritning för tre fasader och en sektion, osignerad men daterad -98.

Villan är utan tvivel ritad av Northun, både textning och ritningsdetaljer indikerar detta. Ett flertal kupoler kröner huset liksom de karakteristiska skorstenarna. Flera verandor och balkonger, där en gick runt hörn mot norr och öster, numera borttagen, prydde huset. Fönstren är oregelbundet placerade och av växlande bredd i övervåningen med småspröjsning i överdelen.

Ture Nerman skriver i sina minnen  Allt var Ungt : ”I Norrköping hade vi också moster Josephine, tant Ina. Hon kom till Norrköping 1878 som innehavare av modeaffären Joephine Nordgren o Co, Drottninggatan 4”. Vem ”Co” var vet man inte men det var en ansedd affär. Hon hade god smak och tyckte om att hjälpa ungdomen. Vi kunde t ex repetera i hennes villa i Kneippen, dit hon flyttat sedan hon nedlagt affären 1898. Villan hade det underliga namnet Onni till minne av en hund och är finska och betyder lycka.

Byggnader för Norrköpings elektricitetsverk och spårvägar 1902-04

Foto: turistnorrkoping, Gamla vagnhallen

1902 beslöts om anläggningen av elektricitetsverk och spårvagnshallar i kv Triangeln. Samma år gjorde AEG ett genomgripande omändringsförslag med dieselelektrisk kraftstation i stället för ångkraftstation. 1903 godkändes förslagen jämte Northuns fasadritningar. Meningsskiljaktigheter och ändringsförslag försenade arbetena betydligt men den 10 mars har fastställts som Norrköpings elektricitetsverks och spårvägars födelsedatum. Byggnaden uppfördes efter Northuns ritningar, i tegel och puts över hög stensockel och med dekorativa inslag av tegel. Kraftstation och kontorsbyggnad mot Trädgårdsgatan sammanfördes till ett hus med någon förskjutning i sidled i planen.

Maskinhallen uppfördes till två våningars höjd under sadeltak med en bredvidliggande lägre byggnad för accumulatorer och materiel under pulpettak. Kontorsbyggnaden fick två våningar under vindsvåning i det höga takfallet med uppdragna gavlar i en fantasifull trappstegsarkitektur. Rytmiskt fördelade fönster med omväxlande rund- och stickbågar gav liv åt fasaderna. På bottenvåningen låg kontoret och däröver en rymlig direktörsvåning om fem rum och kök samt hall och jungfrukammare.

Mot Hospitalsgatan ligger den gamla spårvägshallen kvar med trappstegsgavlar och höga rundbågsfönster under sadeltak. 1906 gjordes några tillbyggnader både på ackumulatorhallen och spårvägshallen. 1914 övertogs gasverk, elverk och spårvägar av Norrköpings Kommunala affärsverk. 1917 och 1927 kom ytterligare utbyggnader till stånd. En ny förvaltningsbyggnad för Norrköpings Kommunala affärsverk uppfördes mot Östra Promenaden, dåvarande Mätaregatan, 1936-37.

Werner Northun dog den 11 april 1936 och ligger begravd på Matteus kyrkogård nära Bredgatan och judekyrkogården.

 Facktermer för arkitektur

Källa: Werner Northun, en provinsarkitekt kring sekelskiftet, Kerstin Sandberg 1992

AP/LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s