Petter Swartz och snuset

 

Foto: turistnorrkoping, Swartz hus

1752 kom en 25-årig yngling till Norrköping. Han var av värmländsk bergslagssläkt och hette Petter Swartz. Han införde dubbel italiensk bokföring i staden och drömde om en egen snusfabrik. Varje månad sparade han hälften av lönen och en dag når han sitt mål.

Vi finner honom i full verksamhet med snustillverkning i kvarteret Linden där nu ett varuhus står.

Han hade kallat hit sin bror Olof, och bröderna hade tillsammans startat en effektiv fabrikation. Den stora snuskvarnen för tobakens finmalning drevs via ett genialt kugghjulssystem av vandrande hästar. Nu råkade det bli svår torka, och dåligt med foder och hö ett par år, därmed blev energiförsörjningen alldeles för dyr. Bröderna söker sig istället till vattenkraft.

Foto: turistnorrkoping

De köper Knäppingsborg och så småningom hela kvarteret som begränsas av G:a Rådstugugatan, Skolgatan, Knäppingsborgsgatan och Strömmen.

Här byggde Petter upp den stora verksamhet där snart sju sorters snus sorterades ut för försäljning. Affärerna gick lysande. ”Swartzens snus” såldes också i Stockholm och gick vidare på segertåg över landet. ”Röda lacket” blev särskilt berömt och nyttjades i både slott och koja.

Foto: turistnorrkoping, Swartzens valv

En stor brand kunde inte hejda utvecklingen och kring den äldre kärnan skapades ett mäktigt fabrikskomplex som än i dag, till största delen är bevarad.

Firman och det hemliga snusreceptet ärvdes från far till son i fem generationer oavbrutet i 160 år.

Swartzarna kom på olika ledande poster att spela en stor roll för staden, även på humanitära och kulturella områden. Norrköpings stadsbibliotek och konstmuseum grundar sig båda på swartzska stordonationer.

Bild: Wikipedia, Carl Swartz

Norrköpings tobaksepok inleddes sålunda under 1700-talet, då vi kan räkna 35 företag i branschen. Den swartzska raden av framstående snusfabrikörer skulle ståtligt avslutas med Carl Swartz.

Foto: turistnorrkoping

Stamfaderns sinne för bokföring var tydligen nedärvt och han blev mycket riktigt landets finansminister, snart också dess statsminister, men det var långt dit. Till 1765 års riksdag hade Norrköping svårt att skaka fram någon lämplig kandidat. När man skulle rösta stod det bara ”Wiberg” på en mängd röstsedlar. Det fatala var att det fanns både en handlare och en snickare med det efternamnet. Det blev en högljudd träta om vem som egentligen åsyftades och den slutade med våldsamt slagsmål som måste hejdas med vakt och bajonetter. Vid en förnyad omröstning segrade handlaren Pehr Wiberg, som visade sig ha goda kontakter. Uppe i Stockholm lyckades han driva igenom, vad inte ens Jacob Ekbom klarat på sin tid, att få nästa riksdag till Norrköping.

Läs mer i: Riksdag i Norrköping 1769

Källor: Texten är ett fritt utdrag ur boken Stad i nöd och lust Norrköping 600 år, Arne Malmberg, Wikipedia

LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s