Fiskeby gravar

Louis De Geer köpte Fiskeby år 1641 av kronan. Han förstod platsens betydelse, som tidigare hörde under Norsholms kungsgård, och stannade i släkten De Geer i tre generationer.

Bild: Wikipedia, Norsholm, enligt Suecia antiqua et hodierna

Föga anade väl våra gamla förfäder, att de skulle föra en så annorlunda tillvaro i framtiden. Snarare trodde de på en resa till Valhall, eller möjligen till solgudars hemvist. De trodde väl också att de i urnegravarna ditstoppade svärden, knivarna och spjutspetsarna skulle skydda dem mot framtida gravskändare.

Bild: Wikipedia, Tors hammare

De stora utgrävningarna, som man utfört, ur gravfälten i Berghagen mellan Leonardsberg och Motala ström, har gett en del intressanta fakta. Undersökningen har även kommit att omfatta den art av fornlämningar som kallas hällristningar, där Norrköpingstrakten har många fina exempel.

Film: turistnorrkoping, Stadsmuseet, Klicka på bilden för att se filmen, 7,04 min

Tron på ”jaktmagi” inför gudarna med avbildningar av de djur man helst ville fånga. Solhjul, skepp och yxor har med säkerhet varit förknippad med deras solkult. Den rika förekomsten av skålgropar (älvkvarnar) har använts som offerplatser, ännu i relativ sen tid. Hällristningarna kan tydas som religiösa symboler. Någon historieskrivning handlar det knappast om. Man har i de två gravfälten gjort fynd som kan svara på en hel del frågor, då det gäller att klarlägga förfädernas kultur.

Man har under en sommar forskat i sammanlagt 115 gravar. Detta mycket beroende på att, (den numera nedlagda), flygflottiljen F13, måste utvidga sitt område. Gravfälten har tidigare varit kända och registrerade av bland annat specialisten dr Arthur Nordén. Det största, och högst belägna gravfältet rymmer 95 gravar, medan det mindre innehåller ett tjugotal gravar. Det intressanta med just dessa fält är att de rör sig över så långa tidsperioder. Huvuddelen av gravarna kan tidsbestämmas från den äldre delen av järnåldern, ungefär vid tiden för Kristi födelse. I dem har man hittat både raka och svängda lerkärl, vapen, sköldbucklor, läderknivar med mera.

300-talsfynden har alla gjorts i så kallade brandgravar och de finaste fynden från denna tidsepok är några benkammar med ornamentik.

Från 700-talet har man hittat delar av bronsspännen med den för tiden så typiska knutflätningen.

Till sist har vikingarna berättat om sina gravar genom några alldeles hela lerkärl, av vår nutida blomkruketyp, innehållande pärlor från Rhenländerna.

Från bronsåldern, (närmast tidigare järnåldern), hittades ett vackert solhjul av brons med fyra ekrar, ett hängsmycke som är ca 5 cm i diameter. Dräktnålar, bland annat en sådan försedd med en stor rund platta samt en dräktnål med ornerade plattor med koncentriska cirklar och viss ”streckutsmyckning” i kanten. Eftersom dessa fynd legat i jorden, nära ”öronkrukor”, som i sin tur, tack vare sin utformning med mera, varit lätta för arkeologerna att tidsbestämma.

Tack vare stor försiktighet vid utgrävningarna har man kunnat rädda ett stort antal gravurnor med innehåll, och man hoppas att få klarhet i om hur kremationens gravsättningsakt gått tillväga. Man har funnit, förutom den dödas aska, svärd, kniv och en sköldbuckla, medan en annan urna innehöll den dödas svärd samt en spjutspets, som stack upp ur urnan. Efter att urnorna sänkts ned i jorden brukade de täckas över med ett stenflak och på den ställdes en större sten, som tyngd. Därefter skottades jord över. I 75 % av de gravfynd som gjorts har alla varit i så gott som oskadat skick och detta är mycket tillfredsställande ur forskarnas synpunkt. I den vetenskapliga utredningen ingår även vederbörande arbetsledares berättelse.

Man känner till förekomsten av gamla Fiskeby, som fortfarande ligger kvar på sin ursprungliga plats. Nu har man också bevis för att hällristningar och gravfält rörande bronsålder, järnålder och vikingatid ligger strax intill.

Om landet var avfolkat under ”Fimbulvintern”, mellan åren 300-150 före Kristi födelse, vet man inte. Däremot vet man säkert att landet, långt tidigare, har haft ett varmt klimat, som tillät vindruvodling ända upp i Södermanland. Kulturen måste ha stått högt och svensken, eller urskandinaven, var en herde med stora boskapshjordar, som betade året runt i ekhagarna. Han levde gott på smör, mjölk och andra boskapsprodukter, men så började regnen bli intensivare. Vintrarna blev kalla, långa och klimatförsämringen kom allt snabbare. Sedan försvinner alla spår av kultur, barrskogen tar över och så vidare. Av utgrävningarna att döma kanske folket i alla fall bodde kvar här hela tiden. Skulle de ha fördrivits av Fimbulvintern är det ganska osannolikt att de hundratals år senare skulle ha bosatt sig vid gravfält på precis samma plats som de okända förfäderna.

Forskarna väntar med spänning på nya fynd. Ett fyrtiotal gravar, med ett stort antal gravgömmor återstår ännu att öppna.

Källor: Artikel, Forntid, Norrköpings tidningar 51-09-15 ”Fiskebygravarna överraskade arkeologerna med ofantligt fina fynd”. Artikel, Forntid, 1952 (utan datum och tidningsangivelse) ”Celebert Forskarbesök vid Fiskebygravfälten”. Spridda bidrag till Norrköpings Kulturhistoria, Hj. Lundgren 1949, Norrköpingsrummet, Norrköpings stadsbibliotek

A.P/Ldm

Tillbaka

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s