Gull-Olle, Norrköpings skyddshelgon

”Gull-Olle”, alias S:t Olof, alias Olav Haraldsson, Född: 995 e Kr – Död: 1035 e Kr (1030)

Foto: turistnorrkoping

Olav Haraldssons tre mest betydelsefulla slag i Norge

Slaget vid Näsja den 3 april år 1015:

Olav samlade vintern 1015 en här mot Sven jarl och begav sig till Tönsberg om våren. Vid samma tid under vintern mönstrar Sven jarl sin här i Nidaros med stöd av två mycket inflytelserika lokala jarlar i olika delar av landet.

Först på plats vid Näsja är Sven jarl och den 3 april siktar Sven och Olav varandras flottstyrkor. Olavs manskap var mer tränade i stridskonsten samt bättre rustade men jarlens män var fler till antalet. Olavs män vann dock sakta men säkert in på fienden och fler och fler stupade på Svens skepp.

Sven jarl fann det för gott att fly.

Slaget vid Helge å sommaren år 1027:

Under vintern 1027 samlar Olav på sig stora styrkor och bygger sitt skepp Visunden med ett förgyllt bisonhuvud som prydnad. Under våren samma år seglar han söderut till Danmark med de bästa skeppen och mest stridsvana män han kan finna. Olav härjar Hallandskusten och västra Skåne samt Själland medan den med honom förbundne Anund Jakob sysselsätter sig med den östra delen av Skåne. De sammanträffas och går emot Knuts rike, (Danmark), i syfte att erövra det helt och hållet. Det är under sommaren Knut får reda på överfallet och anländer till Danmark med Håkan jarl och med en mycket stor och överlägsen här.

När Olav och Anund får reda på Knuts väntade motattack beslöt de att segla längs med Skånes östkust där de härjade vilt. Det gick dock inte lika lätt längre p g a att folket satte sig mer och mer till motvärn vid budskapet om Knuts väntande attack. Olav och Anund styr i detta läge mot Helge å i Blekinge där de får reda på att Knut är efter dem.

Bild: Wikipedia, Helge å

Knut vinner striden. Kungarna skiljs åt och Olav anländer till Sarpsborg hösten 1027 och stannar där under vintern 1028 också.

Slaget vid Stiklestad onsdagen 29/7 1030:

När Olavs här kom fram till Stiklestad stannade den och ordnade sig för strid. Olav håller tal för hären och eggar männen till strid. Att segra eller dö är det som gäller. Taktiken är den att anfalla starkt med en gång i syfte att chocka motståndaren och få till ett snabbt avgörande.

Olav lär ha haft en förgylld hjälm på huvudet och en vit sköld med det heliga korset i guld samt i den andra handen ett spjut, som står vid altaret i Kristkyrkan i Nidaros. Svärdet kallades Hnete och var prytt med en guldvirad mellankavle. Olav bar även en ringbrynja.

Bild: Helige Olofs hjälm, http://www.kb.se

Bondehären bestod av 14 400 män och ansågs i Norge vara den största som någonsin skådats.

Torsten knarrsmed högg kungen i vänstra lårbenet med en yxa och Tore hund sticker ned Olav med ett spjut i magen och Kalv Arnesson avslutar med ett präktigt hugg i vänstra delen av halsen. Olav segnar nu döende ned mot marken vid en sten bedjande till Gud om hjälp. Nästan alla hans män stupar i striden och de som överlever flyr till skogs eller upp i fjällen.

Bild: Wikipedia, Olav Haraldssons död i Stiklestad

Kung Olavs kropp ligger kvar till kvällningen på valplatsen när en av Olavs trogna män hittar honom och först gömmer kroppen i en övergiven torpstuga men flyttar den till en närbelägen hage för att undgå upptäckt.

Dagen därpå placeras kroppen i en kista och göms under plankorna på en åfärja samtidigt som man tillverkar en kista fylld med halm och jord som man ställer ovanpå däck synligt, varpå man beger sig till Nidaros. Där erbjuder man den döde kungens kropp till biskop Sigurd som säger åt sina män att dumpa kistan i fjorden vilket också sker. Härefter fraktas den riktiga kistan till en sandbacke norr om Nidaros där den hemligen begravs.

Kistan grävs senare upp och flyttas till S:t Clemenskyrkan och den 3 augusti 1031 tas liket upp ur kistan. Det berättas att han var helt oförstörd som om han låg och sov och endast hår och naglar hade vuxit. Biskopen försökte att provbränna en del av håret men det förblev oskadat varvid han helgonförklarades. Kroppen bars in i Clemenskyrkan och placerades över högaltaret. Ute i sanden där kistan legat uppstod en botkälla.

Allmänt om Olav II i Norge

Bild: Wikipedia, Olof i Ytterselö kyrka

Ett antal punkter som talar om vad Olav egentligen uträttade i Norge under sin tid som hårdför regent:

1 Enade Norge samt utvidgade Norges inflytande västerut.

2 Olav införde en riksomfattande lokal styrningsordning samt ett antal olika funktioner i kungahären. Han tillsatte ländmän från storbönderna i alla landsdelar samt tillsatte även sina egna så kallade årmän vilka hade i uppgift att kontrollera storbönderna rent politiskt.

Hären kom att bestå av:

  • hirdmän = krigare
  • gäster = politiska härmän
  • hirdpräster = präster för hären
  • huskarlar = kungens tjänstemän på kungsgårdarna
  • styrmän = härens ledare som även hade andra namn som: märkesman, stallare, hirdbisk

Införde en riksomfattande kyrkoorganisation med uppförande av kyrkor och tillsättande av präster, kristen lag, kristen ekonomiförvaltning, förbud mot annan religion.

4. Han förde även en riksomfattande konfiskationspolitik där antalet kungsgårdar ökar över hela landet. Tog hand om intäkterna från fjärrhandeln samt präglade mynt.

5. Hans största framgång kom efter fallet vid Stiklestad då han året efter blev helgonförklarad av Grimkjell.

6. Vad Olav kan lastas för är dock det alltför hårdhänta kristnandet och att hans utrikespolitiska agerande ledde till svårigheter för bönderna i Norge.

Det var med andra ord detta som starkt bidrog till hans fall.

Bild: Wikipedia, Olof, helgonskåp med Erik, Överselö kyrka

7. Genom martyrdöden införde han monarkin och ett enat kungadöme samt genomförde kristendomen.

Kuriosa

År 1028 när Olav försöker att få stöd i Norge efter slaget vid Näsja och Knuts erkännande som kung besegrar han Erling Skjalgsson som gått över till Knut i ett slag. En av Olavs egna män vid namn Åslak Fitjaskalle slår hastigt ihjäl Erling mot Olavs vilja varvid hans sista eventuella stöd försvinner för gott och han utbrister: ”Nu högg du Norge ur händerna på mig”. Härefter flyr han från Norge till Sverige.

Bild: Google bilder, Erling Skjalgsson och Olav Haraldsson

Invid S:t Olas källa i Borgsjö socken i Medelpad finns en kubisk sten med en halvrund grop på översidan kallad ”S:t Olas gryta”. Den skall ha uppstått där när Olav satte sig för att vila. Detta är en av många vandringssägner kring honom.

S:t Olofs kyrka i Skåne äger en Olavsfigur med en löstagbar silveryxa. När man bestryker det onda 3 ggr och beger sig till S:t Olofskällan dricker man vattnet, tvår pannan och offrar ett mynt varvid man botas.

Foto: Wikipedia, S:t Olofs kyrka, Österlen, Foto sign Jorchr

Det finns flest antal kyrkor vigda åt Olav den helige i Norge. S:t Olofskyrkor är mycket vanliga i Skåne och på Gotland. Vår egen S:t Olai kyrka i Norrköping är uppkallad efter honom. Det fanns ett S:t Olofskapell i Stockholm 1674-1768 där nu Adolf Fredriks kyrka står. I Storbritannien finns flera Olofskyrkor varav 4 st enbart i London. Olovskyrkor finns även i bland annat Reval, Novgorod och Konstantinopel. I Norge finns det även en del Olofskloster: 2 st i Bergen, 1 st i Hamar, 1 st i Nidaros, 1 st i Oslo, 2 st i Tönsberg och 2 st på Grönland.

Foto: turistnorrkoping, Sankt Olai kyrka, Klicka på bilden för att se en film inifrån kyrkan

Varje år firas den 29 juli den så kallade Olofsmässan till åminnelse av Olav Haraldsson. Vid Stiklestad uppförs varje år vid denna tid ett speciellt Olofsspel med scener och händelser ur hans liv. Ett museum finns också att besöka i närheten. Vid den så kallade reformationen i Norge utplånades mycket av helgonets liv, varav bara vissa delar lever kvar. Den så kallade Olsmässan levde dock kvar i Härjedalen i Sverige ganska länge.

Den 29 juli är dock numera en nationell norsk högtidsdag. I Sverige levde minnet av helgonet längst kvar i Norrland.

Ikonografin

Olav återfinns på ett stort antal bildframställningar från 1100-talet fram till reformationen. Det finns mest avbildningar i Norge och Sverige med Gotland, samt i Finland. Han förekommer mer sparsamt i Danmark och på Island samt på vissa platser längs med sydöstra Östersjön och kring Nordsjön.

Med reformationen försvann många Olofsaltare och Olofskyrkor. Den bildkonst av honom som ännu finns är oftast utställd i muséerna. Det finns bilder av honom i trä, sten, ben i olika former: relief, fristående, glasmålning, pergamentmålning, altarskåpen, kyrkväggarna, valvmålningar, kyrkotextilier, altarsilvret, klockinskrifter, sigill, mynt, pilgrimsmärken.

Foto: turistnorrkoping

Den vanligaste bilden av Olav är i form av en kraftig man med helskägg, krona, en yxa i vanligen högerhanden, i vänsterhanden riksäpplet, en altarkalk, ett ciborium, eller en dubbelbägare så kallad hanap. Under fötterna finns under äldre medeltid en man med hjälm på huvudet vilket ändras under 1300-talet till att bli en drake med eller utan vingar fast med krönt manshuvud ibland med halsring. Den liknar ofta kungens egna anletsdrag som en symbol för hans eget tidigare onda och hedniska jag eller hans halvbroder Harald hårdråde som var en hedning.

Den äldsta formen av underliggare är krigaren med oftast ett svärd draget mot kungen vilket är hans baneman som han efter döden triumferar över. Många menar att det förmodligen är hans eget onda gamla jag som varje människa måste kämpa  emot. 

I de äldre framställningarna är kungen mer framställd i civildräkt och i de yngre i en mer ceremoniell dräktutstyrsel. De från senmedeltiden framställer honom ofta i en plåtutrustning med yxa och ett tvåhandssvärd i sittande eller stående ställning. Oftast är avbildningen från äldre tid om han framställs sittande och från yngre tid är han mer stående framställd. Ett sällsynt attribut är en bok eller bokrulle samt en korsstav eller en jordkula i handen över eller under eller jordkulan under foten. Ibland har han en fana i handen som han fick av ängeln när han skulle till att dö.

Det finns även pilgrimsmärken utan underliggare men de flesta är sena och går tillbaka på äldre bilder från Nidarosdomen. När vi talar om förekomsten av underliggare rör vi oss vanligen i perioden 1200-1400, d v s högmedeltid.

Bild: Google bilder

Angående Olofs liv och mirakler återfinner vi en initialbild i Flateyarboken där han hugges ned vid Stiklastad som en martyr. Andra scener inrymmer bland annat skrinläggelsen, helgonkröningen, omvändelsen, dopet, härmässan, himmelstigen, trollkampen och helar folk.

Bild: Wikipedia, S:t Sunniva, foto Nina Aldin Thune

Han avbildas ofta ihop med Maria under senmedeltiden eller ihop med helgonet S:t Sunniva. Ibland framställs han ihop med S:t Erik i Sverige eller ihop med S:t Knut i Danmark.

Bild: Wikipedia, Knut den heliges död

Han kan även förekomma ihop med bägge dessa och då kallas framställningen ”tres patroni” vilket användes i samband med Kalmarunionen eller att de skall vara tre heliga kungar som kommer till Jesusbarnet.

Bild: Wikipedia, Tre heliga kungar, (De tre vise männen)

Lokalt över ”Gull-Olle”:

År 1185 nämns i påvekansliet i Rom om en ”ecclesia Sancti Olaui” som ett annex i Norrköping till Askaby Vårfrukloster. Under medeltiden heter den i alla handlingar ”Sankt Olofs kyrka”, vilket senare ändrades till ”Sankt Olai kyrka”. Vi känner inte till någon direktnämnd Olofskult från kyrkan, men en S:t Göransbild omnämns i S:t Olofs kyrka. Askaby Vårfrukloster är vigt åt S:t Olof och Maria samtidigt som det 1185 e Kr får S:t Olofs kyrka som annex. Sannolikt dyrkades S:t Olof före Maria i Askaby nunnekloster i den äldsta kyrkan innan nunneklostret tillkom. Det andra annexet till Askaby som är vigt åt S:t Olof är Svinstads kyrka, idag Bankekinds kyrka.

Från Västra Husby kyrka finns en kyrkklocka med inskriften: ”Sanct Ola rex”.

Foto: turistnorrkoping, S:t Olof på en fasad i stadsdelen Ljura

Kulten av S:t Olof var knuten till Olofsbilden i kyrkan med yxan som användes vid bestrykningar för att bota och hela. Det var mest barnaföderskorna som gjorde det för att få en lätt barnsbörd. Yxan blev då mycket utnött till sist. De flesta S:t Olofsbilder som saknar yxan kan antingen ha fått den utsliten eller att prästerskapet avlägsnat den. Enligt uppgifter bör man bestryka sig med yxan tre gånger tre gånger och efter var tredje gång ställa tillbaka den för uppladdning samt avsluta med bön.

De kyrkor som i vårt närområde varit helgade åt S:t Olof är följande: Kullerstad, Vånga, Risinge, Östra Ny, Ö:a Stenby, Skönberga, Drothem, Mogata, Skällvik, Tåby och Gryt. Men varför är Olav populär då just i dessa trakter? Vi har inget säkert belägg på att han verkligen besökte det som kom att bli Norrköping men det finns en teori framlagd av Arthur Nordén som går ut på det att han när den hedniska läran övergavs till förmån för kristendomen fick överta Tors roll som frälsare med sin yxa i handen. Omkring dessa platser där S:t Olof dyrkades finns många gånger en förtätad samling av Tornamn nämnda i ortnamnen. Han menar att Torskulten haft sitt säte i Östergötland just häromkring.

Lokalikonografi

Bildmontage: turistnorrkoping

Stadens äldsta sigill förekommer första gången under ett pergamentsbrev 1367 30/11 och innehåller en sittande S:t Olof med yxa i höger hand.

Under 1600-talet beseglas riksdagsbesluten till 1660 med stadens sigill och de mindre viktiga besluten med secretet för att spara vax med ett krönt N samt en yxa. Men det är bara 1610 som ett signet med en arm hållande en yxa används.

Från 1660-1710 finns bara sigillet med kungabilden och efter 1710 är riksdagsbesluten inte beseglade med stadens sigill men däremot riksdagsfullmakterna. Från 1713-1862 är riksdagsfullmakterna bestyrkta med sigill av S:t Olof, en äldre med omskriften ”sigillum civitatis Norcopensis MDCXXXII” samt en senare med omskriften ”Norrköpings stads sigill”.

Norrköpings stadsvapen

Från 1786 är fullmakterna underskrivna av borgmästaren och rådet men även av borgerskapets 24 äldsta och bekräftat med deras sigill i form av en kluven sköld med i första fältet ett krönt N och i den andra en yxa samt omskriften ”Norrköpings borgerskaps sigill”. En sköld med den bilden finns uthuggen i vänstra stengaveln av S:t Olai kyrka med påskriften ”Norrköping Wapn Anno 1660”. Det var samma år som secretet officiellt upphörde att användas. Vapnet är prytt av hjälm och hjälmtäcke.

Det kom först att dröja till 1936 som S:t Olof stadfästes som stadens symbol av dåvarande stadsfullmäktige på förslag av Riksheraldikerämbetet. Den 22 februari 1936 inkom förslaget från Riksheradikern med ett officiellt vapen och flagga. Vapnet såg ut på följande sätt: guldsköld med sittande S:t Olof i blåa kläder och naturlig färg på ansikte och händer, en blå yxa i högra handen och i vänstra ett riksäpple, han sitter på rött säte.

Denna symbol varade fram till 1984 då folket i Norrköping firade 600-års jubileum av fastställandet av stadens yttre gränser. I samband med jubiléet ändrades symbolen till ett vågformat N istället, vilket vållade stor debatt.

Numera har vi en delad situation med bland annat ”Gull-Olle” kvar som vapen på stadens berömda spårvagnslinjer 2 och 3.

Foto: turistnorrkoping, Rådhuset med Gull-Olle som blickar ut över staden

Så långt angående berättelsen om ”Gull-Olle” som sitter högst upp på rådhusets torn och blickar ut över stadens invånare som en skyddspatron.

Foto: turistnorrkoping, S.t Olofsgatan

Källa: ALU-arbete för föreningen Gamla Norrköping, författare: Rolf Warncke Fil mag. Handläggare: Björn Helmfrid Fil Dr, Norrköpings stadsbibliotek, Norrköpingsrummet

A.P/LDm

Tillbaka

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s