Malmölandet – tiden innan Braviken

Sedan 1970-talet finns Holmen Papers anläggning Bravikens pappersbruk på Malmölandet, strax utanför Norrköping. Malmölandet har visat sig ha ett stort historiskt intresse.

Foto: turistnorrkoping, Hamnen vid Braviken

Land stiger ur hav

För 7000 år sedan hade Ancylussjön, ett hav som knappast liknade dagens Östersjön, sitt utlopp i en mäktig älv västerut över Mellansverige. Större delen av Östergötland låg under vatten. Endast Kolmårdsmassivens höga delar sköt upp som öar. Sakta höjde sig land ur hav. För omkring 5400 år sedan nådde en begynnande bondekultur till Mellansverige, 9000 år efter det att de första jägarfolken nått landet i den bortdragande inlandsisens spår.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal

Boplatsfynden ligger 40-50 meter över dagens havsyta, som till exempel vid Borgsmon, Mogetorp och Östra Vrå. Fynd som har gjorts tyder på en fångstkultur knuten till stränderna.

Littorinahavet, som följde på Ancylussjön, formades genom landhöjning till Östersjön. I Moses och Agamemnons tid, för 3400 år sedan, hade havet i stort sett fått sin nuvarande form. Vid samma tid går stenålder över till bronsålder i Sverige.

Kult- och handelsplatser, som den vid Himmelstalunds hällristningar i Norrköping, var små centralorter i bonde-, jägare- och fiskekulturen. Klimatet var milt, som vid Medelhavets norra stränder i dag.

Foto: turistnorrkoping, klicka på bilden för att se en film tagen av turistnorrkoping

Vi samma tid hade Malmölandet börjat stiga fram ur havet. Åsen vid Björnviken var kanske en god boplats, tillfällig eller varaktig, för fiskare och jägare.

För 2500 år sedan började Malmölandet få dagens form. Då kom Fimbulvintern med köld och snö. Granen tog överhand över lövskogen. Mossarna växte och av alla frukter och sädesslag som det milda klimatet gav var det nära nog endast kornet som överlevde.

Kanske är det nu den gotiska utvandringen börjar? Den bysantiske historieskrivaren Jordanes, från 500-talet e Kr, berättar hur de krigiska goterna en gång utvandrade från den fjärran ön Scandza till södra Östersjökusten under ledning av kung Berik. En av de tre stammar som, långt senare, erövrade Rom och grundade riken i Spanien och Frankrike, var ostrogoter. Kanske östgötastammen samlades vid Bråviken och kanske män från Malmölandet en gång drog bort mot mildare klimat?

Hällristningar från den yngre bronsåldern, för 2500 till 3000 år sedan, visar dock att det fanns byar i Norrköpingstrakten även under den klimatsvåra tiden.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Malmölandet från fornborgen vid Hults Bruk

Fimbulvintern släppte sitt grepp och Malmölandet blev alltmer jordbrukarbygd, även om svedjebruket inte gav några böljande sädesfält. Den viktigaste näringen var boskapsskötsel. Jakt, fiske och bärplockning var viktigare är jordbruk.

Gränsland

I Kolmården, ”den kolsvarta skogen”, gick fram till 700-talet gränsen mellan svears och götars riken. Det var under en tid en gräns där strider ofta rasade. Svearnas genombrott längs vägar över Kolmården och ned mot slättlandet drabbade också Malmölandet.

Film från Torsklint

I den svåra terrängen i Kolmården kunde folket från slätterna söka sin tillflykt. Här hade man sedan urminnes tider funnit värn i naturliga fästningar och fornborgar. För att ta ett exempel kan nämnas Torsklint innanför Malmölandet. (¹* Anm: Klicka på bilden t v, den innehåller en film).

En kedja av fornborgar sträcker sig i Kolmårdens randmassiv förbi Malmölandet och Kvillingeslätten. På den rika slättbygden mellan Bråviken och sjön Glan låg även det ofta omstridda Ringstad, Bråbohäradets uråldriga kungsgård.

Vid Puksten, i väster, till Lillsjöborgen, i öster, bildar Moteklintsborgen, Skärlötaborgen, Torsklint och Torsborg en kedja av sex borgar. Den största är Torsklint och fynden härifrån kan tolkas som att det här tidvis fanns en permanent besättning. Läget gjorde att borgen var en utmärkt spaningspunkt med milsvid utsikt över Bråviken och uppmarschvägar från Kolmården mot slättlandet.

Svårframkomliga raviner och byggda spärranordningar gjorde Torsklint till en svårintagen fästning. Det är knappast märkligt att den ofta finns med i sago- och bygdetradition. En episod i sagan om Tora Borgarhjort, ormen och Ragnar Lodbrok vill till exempel traditionen förlägga till Torsklint.

”Ragnar Lodbrok dödade en jättestor orm som vaktade Tora Borgahjorts jungfrubur på höjden Torsklint. I hemlighet utförde han dådet. Men det avbrutna svärdet blev kvar i ormen. Toras far lovade då Tora till maka till som ägde fästet till avbrutna svärdet. Så vann Ragnar Lodbrok sin maka”.

Bild: Google bilder, Ragnar Lodbrok och Tora Borgahjort

Det finns många fornfynd som visar på att det rådde ofred i gränslandet, framförallt under 500-talets första hälft. Det var den tid då svearna vidgade sitt välde mot söder.

Med historisk säkerhet kan man säga att Malmölandet var bebyggt för omkring 1400 år sedan, men sannolikt långt tidigare. Ortsnamn antyder ofta bosättningens ålder.

Namn som slutar på -stad brukar ofta tolkas som en bosättning sedan heden tid. På Malmölandet återfinner man två sådana, Knytlastad, nuvarande Krusenhof, och Tjuvestad, nuvarande Björnviken. Ortsnamn som slutar på -by anses visa en senare bosättning, ofta från Vikingatiden. I kanten av Malmölandet finns Loddby, Kuddby och Åby. På Malmölandet finns Ekeby och Össby. Ortsnamn med slutet -torp visar ofta på medeltida bebyggelse, här finns Stora Bådstorp och Lilla Bådstorp, men tidigare hette den bebyggelsen Äleby.

Vi vet inte när Malmölandet först fick sitt namn. En etymologisk tolkning ger emellertid: ”Strandäng vid vattnet där det finns krossat grus”, eller, ”där det ligger sandfält”.

Bland ortsnamnen, eller husnamnen, på Malmölandet finns också naturnamn, som vittnar om långt senare bebyggelse, Här finner vi bland annat Rosenlund, Granbacken, Grankullen och Kalvhagen för att nämna några.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal

Bråvalla slag

Bild: Wikipedia, Bråvalla slag

Som en saga med ursprung i verkligheten räknas den nordiska sägnens mest ryktbara drabbning, Bråvalla slag. Kung Sigurd Ring med svearnas härsmakt besegrar den mäktige danakungen Harald Hildetand. Det ska ha varit någon gång på 700-talet, för 1200 år sedan, som hären med svear bröt ned från Kolmården mot slättlandet. Forskare har lokaliserat slagfältet Bråvallarna till Malmölandet och närliggande slätter och förlagt slaget till omkring år 750.

Efter Bråvalla slag blev Östergötland slutligt en del av riket. Gränslandstiden var förbi.

Från forna tider

Trakten runt Norrköping är rik på lämningar från förhistorisk tid. I kanten på Kolmården mot Bråviken finns spår av boplatser från stenåldern, några finns i Åby.

På Malmölandet finns ett litet gravfält, det har ett tiotal stensättningar, vid Stridsudden. Några, dock osäkra, stensättningar finns vid Malmö gård. Vid Björnsnäs kan man se en runristning på en häll.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Gravfält vid Malmö gård

Malmölandets största gravfält ligger i närheten av Bådstorp, på Björnvikens marker, i sluttningen till väster och på åsens krön. Gravfältet omfattar minst 100 gravar, mest högar och runda stensättningar En del av dessa undersöktes 1959. Då fann man nitar, spikar, pärlor och rester av lerkärl. Man fann även två silverspännen, en armbygel av silver och spännbucklor. Bland fynden fanns också bronsblecksfragment, bronsringar, bronshake, bronskulor med mera. fynden har daterats till vendel– och vikingatid.

Under 1975 undersöktes ett mindre gravfält, även detta vid Bådstorp. Den gravsättningen låg på en strandplatå i sluttningen mot Bråviken, ca 14 meter över havet. Uppdraget till undersökningen kom från Holmens Bruk, i samband med ett järnvägsbygge till Braviken.

I centrum på fem gravar fann man rester av lerkärl som sannolikt varit benbehållare för en del av brandlagret. Det märkliga är att fem av gravarna innehöll saker som var typiska för kvinnor. Bland annat hittade man pärlor, rester av silversmycken, nitar och broddar. Man hittade även en pilspets och en järnkniv. Dessa fynd har daterats till 900-talet, eller möjligen sent 800-tal. Fynden av krukskärvor och några härdar kan tyda på att det fanns en boplats i närheten av gravplatsen.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Gravfält vid Bådstorp

Vid Kungsväg

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Ån vid hällristningen Björnsnäs gård

En gång i tiden var det en stor gärning att bygga en bro. På runristningen i närheten av Björnsnäs gård står inhugget ”Harde och Sigrev lät bygga denna häll och gjorde denna bro efter sin bror Nan”. Ristningen har tolkats att här gick den forntida riksvägen och konungens Eriksgata över Malmölandet för att sedan, när man färdades norrut, böja av mot Svintuna kungsgård i Krokek.

Runristningen ”draken vid berget” är knuten till en bygdesägen:

”Från bäcken mellan Ekeby och Björnsnäs plägade en stor sjöorm komma upp på land och äta upp fåren. En av gårdens ägare var ute på en ridtur när han fick se ormen. Han försökte skjuta odjuret, men ormen hann före och slukade både häst och ryttare.”

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Hällristning vid Björnsnäs gård

Vägen mellan Åby och Katrineholm har en sträckning om funnits sedan forntid. Någon gång mellan 1650 och 1693 rätade man ut en sväng som gick med mot Bådstorp, forna tiders Äleby. Hednatidens gravfält markerar byar, som vägen löpte mellan. Äleby låg just vid det stora gravfältet på Björnvikenåsen. Torp- eller hemmannamnet Bråten i närheten kanske går tillbaka till någon forntida spärranordning, det var kanske ett så kallat vägbröte.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Vägen från Kolmården till Björnsnäs gård

Kungar som var ute på Eriksgata och vanliga resenärer har sedan forntid dragit förbi, och över, Malmölandet. Man har rastat och vilat i Kolmårdens stigningar och sett ut över Bråviken och slättlandet.

Jordbruksbygd

Vikingatid:

Ingvar den vidfarne, dotterson till Erik Segersäll, drog med mer är 30 skepp österut, Gårdarike, det vill säga Ryssland. Han rekryterade sitt folk bland annat från Norrköpingstrakten. Det fanns säkert även folk från Malmölandets gårdar i hans följe.

Kvinnorna och trälarna på Malmölandet odlade humle till mjöd och lin till kläder. Svin, får, hästar och kor betade på ängarna och lövskogarna och fisket var gott.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Ekar vid Krusenhofs gård

1300-talet:

Från Vadstena och över slätterna mot Linköping kom, mycket tack vare Ulvåsasläktens jordägarambitioner, ett nytt jordbruk som gav stora kornskördar. Utvecklingen spred sig till Vikbolandet, Kvillingeslätten och Malmölandet.

Kanske bidrog den mäktige jorddrotten Bo Jonsson Grip till detta. Malmö Gård, den första av de stora gårdarna på Malmölandet, ägdes en gång på 1300-talet av Grip, det var en av hans många egendomar.

En som värnade om jordbruk var kung Karl IX. Han skapade kungsgårdar, bland annat i Norrköping, som blev mönstergårdar för jordbruket runt om. Vid den tiden hade en tredjedel av Malmölandet blivit åkerjord, resten var beteshagar och ängar. Speciellt ängsbruket spelade en stor roll.

Hävderna för 1570-talet berättar till exempel om Norrköpings borgmästare och skeppshövitsmannen Håkan Persson som skaffade sig ett ansenligt jordinnehav vid det dåvarande, (med det idag kanske lite märkliga namnet), Knullestad. Två skattehemman samt utjorden Munkängen kom att hamna i hans ägo. För sina tjänster åt Johan III åtnjöt han en viss skattebefrielse. Senare övergick hans jordinnehav till Johans hovleverantör Johan Uthoff.

Samtidigt satt skeppshövitsmannen Per Svensson på Tjuvestad. Gården hade han fått som ränteförläning tack vare sina insatser i flottan under krigen.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Torpstuga vid vägen till Trönäs

På en karta från 1779 över Östergötland finns sätesgårdarna Björnviken, Björnsnäs, Malmö och Krusenhof samt Trönäs markerat som ”andra märkvärdiga ställen”.

Medeltidens sätesgårdar var oftast timmerbyggda och skilde sig knappast från de välsituerade böndernas. De fanns under medeltiden inte mindre än ca 600 sätesgårdar i Östergötland. Med sätesgårdarna följde, sedan länge, skyldigheten till väpnad tjänst mot viss skattefrihet. Det var först under 1600-talets stormaktstid som sätesgårdarna började byggas ut till slott och säten, värdiga 30-åriga krigets segrare.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Stridsudden

En gång i tiden hade man tänkt bygga en kyrka vid Björnviken. En bygdesägen berättar:

”Då Kvillinge kyrka skulle byggas vid Björnviken, revs den ned på nätterna. För att inte väcka misshag hos de väsen, som rev kyrkan nattetid och för att se var kyrkan skulle byggas tog man till ett vanligt medel: ett par förut ej körda tvillingoxar sattes för en vagn med en stock på och fick så gå vart de ville. Oxarna gick med stocken tills de stannade i ett kärr”.

Detta är alltså förklaringen till att Kvillinge kyrka ligger där den ligger.

Malmö Gård

Malmö gård är den äldsta av av de stora gårdarna vid Malmölandet. Den kan spåras i alla fall till 1300-talet. Under en tid var gården skattegård under Norsholms egendom, biskoparna i Linköpings fäste, Munkeboda. Norsholm nämns för första gången i ett skyddsbrev utfärdat 17 mars 1178 av påven Alexander III.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Malmö gård

År 1417 intygar bland annat Störkar Jönsson till Malmö, på uppdrag av biskop Knut i Linköping, att tiondet av adelsgårdar vid Norrköping av ålder tillhört S:t Olofs kyrka. Under 1400-talet nämns olika ägare till Malmö gård flera gånger i olika dokument. Ägarelängden till gården kan följas obrutet till 1440-talet.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Förrådsbyggnader vid Malmö gård

Vi hoppar lite framåt i historien och kommer till 1848. Det året köpte juristen Lars Magnus Trozelli Björnsnäs gård och 1850 köpte han även Malmö gård. Malmö gård övergick i Holmens Bruks ägo och på dess mark har Pappersbruket Braviken byggts. Gården revs på 1980-talet.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Malmö gård från Lillsjösidan

Tre stora gårdar

Vid sidan om Malmö gård på Malmölandet finns tre stora gårdar, Krusenhof, Björnsnäs och Björkviken.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Krusenhof

De stora gårdarna skapades av Peter Kruse, son till handelsmannen Frantz Kruse från Lübeck, Peter Kruse blev köpman i Stockholm, han belv så framgångsrik att han kunde bidra till att finansiera Gustaf II Adolfs styre och krig. För det adlades han 1622.

Bild: Wikipedia, Peter Kruse

Hans barn fick adelsnamnet Crusebjörn. Samma dag som han adlades fick han nu förläning två gårdar i byn Knullestad, större andelen av Ströja by samt gårdarna Dövestad och Kvarntorp, allt i Kvillinge socken.

Han kom med tiden att äga hela fyra tiondelar av Kvillinge socken, huvudgården blev Knullestad som döptes om till Krusenhof.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Ladugårdar vid Krusenhof

Ekeby säteri under Krusenhof byggdes till omkring 1640 för den tredje sonen, landshövdingen i Västernorrlands län, Frans Crusebjörn och fick namnet Björnsnäs. Ägorna var så stora att ytterligare ett säteri bildades, Björnviken. Det stora godset skingrades dock ganska snart.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Björnsnäs gård

Björnsnäs, en tid kallades det Ekeby säteri, hette från början Nääs och Björnviken Tjuvestad.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Björnvikens gård

De små gårdarna

Från 1600-talet har de fyra stora gårdarna dominerat Malmölandet. Till gårdarna hörde statare och torpare. På 1700-talet räknades ett 60-tal småbondehus och torpställen.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Torpet Kalvhagen

Ett inslag i bebyggelsen var också soldattorpen, till exempel rote nr 88, Össby under Björnsnäs. Enligt Karl XI:s bestämmelser skulle soldaten endast ha ”en stuga, åtminstone 8 alnar inom knutarna, dessutom fä- och foderhus och en liten lada”. 1835 års soldattorp skulle vara 13 alnar lång, 8 alnar bred och 3 ¼ alnar hög och innehålla ”stuga med spisel, bakugn och vindspjäll, en kammare utan eldstad och förstuga med kontor för förvaring av kläder”.

Malmölandet var länge folkrikt, men under de senaste 100 åren har jordbruksrationaliseringen och utflyttning ändrat den bilden. 1875 bodde från Björnsnäs i norr till Loddby i söder 576 människor. Hundra år senare var det 235.

Foto: turistnorrköping, Ur boken Braviken - från tiden före, Arne Thimerdal, Torpet Bråten

Det finns många torp- och fiskarstugor kvar, som fritidshus. Det byggdes andra fritidshus, några med riktig snickarglädje från 1900-talets början, men något fritidsområde har Malmölandet aldrig blivit, fritidsfolket söker sig längre ut mot havet eller längre in i skogarna.

¹* Anm: Filmen om Torsklint är tagen av turistnorrkoping.

Den här artikeln är publicerad med reservation för eventulla felaktigheter och felstavningar!

Källa: Texten i den här artikeln är ett fritt utdrag ur Från strandängen vid vattnet där det finns ett sandfält – Malmölandet, Arne Thimerdal, 1978. Teckningar av Åke Ivarsson.

Ldm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s