Människorna före staden

Foto: turistnorrkoping, Modell av Norrköping, 1384, Olov Lönnqvist, Stadsmuseet

Långt innan Norrköping fanns till, hände det inte mycket i trakten. Den sista istiden drabbade en stor del av jordklotet, däribland norra Europa.

Den som lyckades räkna ut när istiden slutade var geologen Gerard De Geer, en ättling till Louis De Geer i Norrköping. Datering blev möjlig genom hans metod att räkna markens lerlager. Isen lämnade Norrköpingstrakten för ca 10 000 år sedan.

När istäcket började försvinna började landet sakta höja sig. Östersjön stod länge så högt att bara Kolmårdens högsta toppar stack upp över vattenytan som enstaka öar. Norrköping var havsbotten också sedan sjön sjunkit till 45 m över den nuvarande strandlinjen. Detta är Littorinahavets period.

Nu började människor ströva omkring i trakten, fiskare och jägare som söker nya jaktmarker. De lämnade enkla yxor av sten bakom sig. En tidigt fast boplats med keramik från stenåldern har upptäckts vid Säter på norra Bråvikssluttningen.

Havsytan sjunker mycket sakta. Skäggiga, hungriga fiskare paddlar fram i det fiskrika vattnet som fortfarande står högt över det nutida Norrköping. På en liten holme, idag en kulle i Smedby placerar någon tunnbladiga yxor i en prydlig rad, kanske som magi för god fiskelycka. Det är gädda, lax, gös, braxen och rödspätta man är ute efter, men kanske allra viktigast säl.

Bild: Wikipedia

Det jagas med hullingförsedd harpun av ben fastsatt i ett långt smidigt spjut med fångstlina av starka senor.

Århundraden lades till årtusenden. Landmassan reste sig hela tiden och efterhand höjde den sig över vattnet.

Hällristningarna

Foto: turistnorrkoping

Vår kunskap om det förflutna har långsamt trevat sig fram. Ristade figurer på flata hällar iakttogs i Norrköping under 1700-talet och man gissade då att det var fråga om minnen från något stort slag som stått i trakten. Först ett hundratal år senare blev liknande figurer vid Himmelstalund och Ekenberg kända och noterade.

Foto: turistnorrkoping; Himmelstalund

Hällristningarnas väldiga omfattning i Norrköpingstrakten skulle träda i dagen först efter träget sökande. Det mesta var dolt på stenhällar, överväxta med gräs och torv. Forskningsintresse fanns. I ett par veckor 1903 kunde folk se en yngling ivrigt sysselsatt med något, krypande på Himmelstalunds flata hällar. Det var landets 21-årige kronprins Gustav Adolf.

Foto: turistnorrkoping

Det var ett folk med en högstående kultur som en gång tog denna nejd i besittning. Det skapade inte bara en bildkonst utan även ett konsthantverk som väl konkurrerade med den sydeuropeiska.

Foto: turistnorrkoping, Hällristningsmuseet

Hällristningarna är lång ifrån kartlagda. Nya fynd har gjorts och kommer att göras. Vid en förnyad genomgång 1980 på Himmelstalund registrerades 57 ristningsytor med tillsammans 1650 figurer. Det betyder att ”området torde vara Nordeuropas figurrikaste ristningslokal” för att citera arkeologen K-G Selinge i en översikt av svenska fornminnen.

Ett folk i sol

Bronsålderns folk benådades med sol och värme. Klimatet var milt och behagligt, det har geologerna konstaterat. Åkrarna bar goda skördar och det vimlade av villebråd i skogarna och fisk i vattnen.

Vid mitten av första årtusendet före vår tidräknings början föll Nordens stolta bronsålder i spillror. Klimatet försämrades successivt och övergick i den stora fimbulavintern. Efter bronsåldern är det idel tomhet i flera århundraden.

Gravfält och fornborgar 

Foto: turistnorrkoping, Tors klint Klicka på bilden för att se en film

Fornlämningar från järnåldern är ovanligt talrika inom det område som bildar Norrköpings kommun. Flera gamla socknar i omgivningen räknas som de fornminnesrikaste på Götalands fastland. Gravfält, stensättningar och fornborgar ligger tätt. Här finns runinskrifter på resta stenar och på fasta hällar. Vid Albrektsvägen i Norrköping ligger en vacker domarring, delvis restaurerad, som tyder på en gammal tingsplats.

Ett särdeles intressant gravfält har upptäckts i Fiskeby där mer än 500 gravar grävts ut i lager efter lager på varandra. Här har människor begravts alltifrån bronsåldern till vikingatid.

Ringstadgravfälten i Östra Eneby församling räknar inte mindre än 130 stensättningar och högar. I norra Östergötland har man hittat nära hundratalet fornborgar som bildar ett brett bälte på bergshöjder. De tjänade som befästa boplatser eller tillflyktsort när fara hotade.

Vikingatiden kommer. Runstenar reses runt omkring i trakten och ger oss de första namnen på bofasta invånare.

Källor: Texten är ett fritt utdrag ur boken Stad i nöd och lust Norrköping 600 år, Arne Malmberg, www.norrkoping.se

LDm 

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s