Dansken kommer 1567

Bild: Wikipedia

Hösten 1567 började danskarna sitt genom tiderna djärvaste och mest framgångsrika härtåg upp genom Sverige. Under den skicklige fältherren Daniel Rantzau marscherade danskarna snabbt norrut under svagt svenskt motstånd. Efter mindre än tre veckor bröt de sig in i Östergötland. Deras väg kantades av brinnande städer och byar. Den svenska huvudstyrkan retirerade undan för undan för att till sist dra sig tillbaka till Motala ström. Ett läger upprättades söder om Norrköping och försvaret beslöt sig tydligen för att hindra en övergång av Gamlabro.

Bild: Wikipedia

Om vad som hände skrev Rantzau egenhändigt i sin krigsdagbok. Det är den enda skildring som finns och vi låter honom själv berätta i något förkortad version:

”Tidigt den 3 december drog herr fältöversten (Rantzau själv alltså) genom svenskarnas läger och ilade efter fienden som begivit sig till Norrköping. Det är en vacker stad, beläget ej långt från Östersjön. Mitt genom staden flyter en vacker å som delar den i två delar. Den del av staden som låg på vår sida hade svenskarna stuckit i brand, men andra sidan hade de besatt. Vid bron hade de ett blockhus starkt försvarat av skyttar och grova kanoner. Därifrån kunde de alltså utan svårighet hindra oss från passage över bron, som till på köpet delvis avkastats. Sedan herr fältöversten med sin hop ankommit till Norrköping och ej kunde komma åt fienden som upphöll sig på andra sidan vattnet, lät han de sina bilda slagordning och erbjöd fienden batalj på öppna fältet. Svenskarna blev emellertid kvar i sin fördelaktiga ställning. De sköt med sina grova kanoner på våra hopar, som till gengäld besköt blockhuset med halvslangor. Så skärmytslade man nästan hela dagen. På vår sida dödades två hästar och en knekt vid rännfanan; hur många som föll på fiendens sida kan man inte veta. Mot kvällen slog herr fältöverste läger på öppna fältet alldeles intill Norrköping. Nattetid kunde man ej göra oss någon skada på grund av eld och rök.

Utanför staden vid vattnet stod många köpmannahus som var fulla med köpmansgods, smör, humle, salt, torrfisk, osmundjärn etc. Därav tog de våra vad de behövde, resten brann upp. Även i själva staden fanns mycket av värde, varav knektarna räddade en del ur branden. Fienden arbetade hela natten med stor iver på att befästa blockhuset och ditförde ännu flera kanoner.

Nära den lilla staden hade några av de våra lägrat sig på en kyrkogård och i några oskadade hus. Samma natt gick fientliga skyttar över ån i avsikt att nedlägga de våra. Kapten Clerck som hade vakten varsnade detta och svenskarna blev mottagna så de genast vek från platsen.

Den 4 december var herr fältöversten tidigt uppe med hela hären, lät knektarna och några ryttare draga i förväg, medan han själv ställde upp rytteriet i slagordning bakom bergen och skickade några få ryttare att visa sig vid vattnet, om fienden möjligen skulle våga komma över och skärmystla. Då man blott sköt med grova kanoner bröt herr fältöversten upp efter några timmar med rytteriet för att följa fotfolket till Söderköping”.

Foto: turistnorrkoping

Så gick det alltså till, sett från den danska sidan. Svenskarna försvarade bron från norra sidan av Strömmen och med stöd av ett befäst blockhus på höjden ovanför. Borgarhöjden kallades den och försågs senare med ett vårdtorn. Det framgår klart av ”herr fältöverstens” anteckningar att han nu stångade huvudet blodigt mot ett kallblodigt försvar. Han hejdades slutgiltigt vid Norrköping och kunde aldrig fortsätta norrut. Då återstod bara återtåget till Danmark, men de lämnade efter sig en brandhärjad och delvis plundrad stad.

Bild: Wikipedia

Erik XIV som skött kriget mot dansken illa borde kanske ha ägnat sig en smula åt Norrköpings och andra härjade städers bekymmer. Han fick dock snart annat att tänka på. Hans bröder Johan och Karl höjde upprorsfanan just i Östergötland. Erik gav sig fången i Stockholm, förklarades avsatt och efterträddes av sin yngre bror Johan III.

Bild: Wikipedia

Norrköpingsborna fick så gott de förmådde bygga upp sin stad. Viss uppmuntran fick de av den nya kungen. Han beviljade 12 skattefria år åt alla som byggde nya rejäla stenhus. Det gällde att bygga brandsäkert.

Kungsgården hade gått upp i lågor men återuppförts. Den tycks ha varit beboelig att döma av flera förnäma besök. Så fick kungen en idé. Han skulle bygga ett riktigt slott i Norrköping. Johan III hade en ren mani på att bygga slott.

Slottsbygget i Norrköping genomfördes planenligt. En skicklig arkitekt, nederländaren Hans Fleming ledde arbetet som krävde åtskilliga år. Kungen själv var så intresserad att han sommaren 1588 bebodde slottet tre år innan det stod färdigt på den tidigare kungsgården mark. Norrköpingshus blev det tidstypiska namnet. Någon avbildning finns inte bevarad. En rekonstruktion har gjorts av Norrköpingskännaren Björn Helmfrid av både byggnaden och den korta epok som gav glans åt slottet och självfallet också status åt det hittills grå och fattiga Norrköping. Den epoken var länge ett tämligen okänt kapitel i stadens historia.

Norrköpingshus bör ha varit en tämligen pampig byggnad med sina 300 fönster, två torn och portal med kungligt vapen. Troligen var den omgiven av en vallgrav, utgrävd i de sankmarker som förr utbredde sig mellan Strömmen och nuvarande Tyska torget.

Genom slottsbygget blev Norrköping en stad att räkna med i det av renässansen alltmer påverkade Sverige. Det var tydligen också kung Johans avsikt.

Norrköping blir en allt viktigare hamnstad för export. År 1594 får Norrköping ett oväntat tillskott i sin befolkning, som nu räknade kanske 1000 personer.

Bild: Wikipedia

En prinsessa kommer till stan med stort hov. Och inte bara detta! Johan III hade hunnit uppföra ännu ett vackert slott alldeles i stadens närhet, byggt som änkesäte på en halvö i Bråviken åt hans unga hustru Gunilla Bielke, en hovfröken från grannskapet. Hennes slott hette Bråborg.

Drottning Gunilla skulle genom sin son indirekt komma att spela en roll i Norrköpings framtida öden. Om henne vet vi inte så mycket.

Nu var det prinsessan Elisabet på Norrköpingshus det skulle handla om. Hon var dotter till Gustav Vasa och hade varit gift med en tysk furste i Mecklenburg. Nu återvände hon som änka till Sverige och togs hjärtligt emot av sin bror, den allt mäktigare hertig Karl av Södermanland. Hon hade ett farsarv innestående och hertigen gav henne nu Norrköpingshus som en lämplig och ståndsmässig bostad.

Bild: Wikipedia, Prinsessan Elisabet

Elisabet drog in i Norrköping med ett helt hov från Mecklenburg och här kan vi tala om den första stora gruppen invandrare i staden.

Till slottet hörde ett stort jordbruk, trädgård och även industriella anläggningar, främst ett skeppsvarv. Av räkenskaperna vet man att det fanns 100 anställda inom slottets område och kanske bodde lika många ute i stan.

Ett yppigt hovliv med tidens lyx och nöjen utvecklades under några år. Att umgängeslivet på slottet blev glansfullt och livligt hade sina särskilda orsaker. Runt omkring var hela den kungliga släkten församlad på bekvämt reseavstånd. Stockholms slott stod tomt och övergivet sedan Johan avlidit och kung Sigismund föredragit att stanna i Polen. Hertig Karl residerade i Nyköping. Hans velige yngre bror bodde i Vadstena.

Johan III:s änkedrottning Gunilla satt på Bråborg i Dagsberg och prinsessan Elisabet på Norrköpingshus. Kungens syster, prinsessan Anne, residerade på Stegeborg vid Slätbaken. Det var inte långt för någon att besöka Norrköpingshus, som kunde ta emot i varje fall 7575 förnäma gäster för övernattning och förplägnad. 

Härligheten varade inte länge. Redan 1597 dör Elisabet och därmed är det slut på Norrköpings fyraåriga glansperiod. Det stora hovet skingras åt olika håll. Samma år dör drottning Gunilla. Det blir tyst också på Bråborg. Inom loppet av ännu ett år är även prinsessan Anne borta från Stegeborg och från Sverige.

Scenförändringarna är snabba och dramatiska. Vi är framme vid året 1598, det år då hela Europas intresse koncentrerade sig på vad som skulle hända just i Östergötland. Det var uppenbarligen här den stora slutuppgörelsen skulle ske, som gällde katolsk eller protestantisk tro däruppe i Norden, och därmed också den europeiska maktbalansen.

Bild: Wikipedia

Hertig Karl hade egna trupper, men han var också aktivt verksam att vinna inte minst östgötarna över på sin sida mot kungen. Opinionen bland Norrköpings och andra städers borgare var väl i stort sett välvillig. Det rådde dock svår hungersnöd efter några års missväxt. Den fattiga allmogen led bitter nöd och menade nog att sina stridigheter dem emellan kunde de höga herrarna göra upp själva inbördes, man orkade inte engagera sig. Händelserna hade sin gång och vi vet hur de avlöpte.

Bild: Wikipedia, Sigismund

Sigismund kom sjövägen till Slätbaken med trupper från Polen för att ta sitt svenska arvland i besittning. Han steg iland vid Stegeborg och mötte snart sin farbro hertig Karl.

Hertigens trupper hamnade i knipa, men beviljades fritt avtåg.

Den andra avgörande striden kom att stå vid Stångebro i Linköping och slutade med fullständig seger för hertigen. Sigismund lämnade Sverige för att aldrig återvända.

År 1600 kallade hertig Karl till riksdag i Linköping. Han domderade och dundrade mot de nu fängslade rådsherrar som ställt sig på kungens sida och krävde skoningslös bestraffning.

Utan nämnvärt motstånd drar han igenom det beslut som ledde till det vi kallat Linköpings blodbad. Där halshöggs fem höga herrar.

Bild: Wikipedia

En episod som inte så ofta omtalats utspelades i början av riksdagen. Hertigen framträdde då med en liten pojke vid handen och uppmanade honom att säga vad han hade på hjärtat. Pojken lydde, han avsade sig alla anspråk på Sveriges krona. På hertigens förslag beslöt riksdagen att pojken skulle tillerkännas titeln Hertig av Östergötland. Tioåringen var son till Johan III och Gunilla och halvbror till den just avsatte kung Sigismund, som han stod närmast i tur att efterträda. Med den föräldrarlöse tioåringen på scenen inleds ett nytt intressant kapitel i Norrköpings historia.

Läs mera i   ”Ung furstes residensstad”.

Källor: Texten är ett fritt utdrag ur boken Stad i nöd och lust Norrköping 600 år, Arne Malmberg, Wikipedia

LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s