Slaget vid Stegeborg 1598

Bild: Wikipedia

Slaget vid Stegeborg utkämpades vid Stegeborg, den 8 september 1598, mellan hertig Karl, sedermera Karl IX, och Sigismund, kung av Sverige och Polen. Sigsmund segrade i slaget som var den första sammandrabbningen under Kriget mot Sigismund.

Bild: Wikipeida

I augusti 1598 hade hertig Karls män lyckats omringa Sigismunds soldater och skära av deras trupptillförsel. I september blev hertigens armé dessutom allt mer närgången och ställde hårdare krav i förhandlingarna som pågick mellan parterna. Detta gjorde att Sigismund tvingades ta till vapen för att befria sig från den utsatta situationen.

Bild: Wikipedia, Sigismund

Kungen själv satt visserligen i en fälla, men han hade trupper på andra håll som kunde komma till undsättning. Hans Vejer fick order om att anfalla svenskarna i ryggen, västerifrån. En annan officer, Farensbach, ställde upp i slagordning framför fienden. Karl svarade genast.

På morgonen den 8 september gick hertig Karls utvilade soldater till anfall mot Stegeborg. De fick dock en riktig mardrömsstart och hamnade på en slätt mellan polackernas eldar. En svensk stupade först av alla, vilket stärkte polackernas mod rejält. Enligt deras övertygelse skulle den här som först miste en soldat förlora hela striden. De fick rätt. Efter några timmar var Sigismunds seger klar och han gav därför order om att avbryta dödandet.

Foto: turistnorrkoping

Hertig Karl och hans armé drog sig snabbt tillbaka till deras läger vid Mem. Förlusterna räknades till 300 man, men det var ändå prestigen som sved mest för Karl. Han kände sig extra förödmjukad när Sigismund uppträdde storsint. Allting blev så påfrestande att den vanligtvis envise Karl ville avgå och fly med sin familj från landet. Några högt uppsatta officerare lyckades dock övertala honom att stanna och kriget mot Sigismund kunde fortsätta.

Kriget eller Avsättningskriget som det också kallades för, varade mellan 1598-1599, eftersom konflikterna kretsade kring att få Sigismund avsatt från Sveriges tron. Kriget resulterade i att Sigismund avsattes från Sveriges tron och att hertig Karl, i slutändan även tog över tronen.

Bakgrund

Bild: Wikipedia

När Sveriges dåvarande kung, Johan III, dog 1592 fick hans son Sigismund, kung av Polen sedan 1587, tillträde till den svenska tronen. Då uppstod motsättningar. Hertig Karl, Gustav Vasas yngste levande son, gillade inte att brorsonen och katoliken Sigismund skulle ta över makten i ett rike som lika gärna skulle kunna vara hans.

Efter att Sigismund krönts till svensk kung den 19 februari 1594 bestämde han att inga riksdagar fick hållas utan kungens tillåtelse. Trots detta sammankallade Karl till en riksdag i Söderköping hösten 1595. Under riksdagen lyckades han driva fram sin vilja. Hertigen blev utsedd till riksförståndare med ”råds råde”, vilket betyder att han skulle styra Sverige tillsammans med riksrådet under kungens bortovaro från riket. Strax efteråt meddelade adeln i Finland med den av Sigismund tillsatte ståthållaren över detta område Clas Eriksson Fleming, i spetsen, att de inte accepterade besluten. De sympatiserade med kungen och tyckte att Karl var en ohyfsad upprorsman. Som en motattack drog Karl igång ett uppror mot Fleming, kallat Klubbekriget, bland bönderna i Österbotten. Klubbekriget är en sammanfattande benämning på en rad bondeuppror som pågick från den 25 november 1596 till den 24 februari 1597 i finländska Österbotten. Namnet kommer av att klubbor förekom bland de vapen som bönderna använde. Det var kulmen på två decenniers bondeoroligheter. Bondeupproret, som underblåstes av hertig Karl, riktade sig mot ståthållaren på Åbo slott, Clas Fleming. Ledaren för upproret var Jacob Ilkka.

Fleming lyckades slå ner upproret men avled i april 1597. Ungefär samtidigt kom ett brev från Sigismunds högkvarter i Polen som sade att kungen inte accepterade hertig Karl som riksföreståndare.

Då tog hertigen till en taktik som hans far använt sig av, nämligen att säga upp sig. Responsen blev dock inget vidare för Karl, kungen accepterade hans avskedsansökan och lade hela makten på riksrådet. Trots den besvärliga situationen sammankallade hertig Karl till en ny olaglig riksdag samma år, denna gång i Arboga. Bara ett av riksråden kom. Anledningen var att Karls mål att avsätta Sigismund nu låg i klar dager, och männen förstod att det var en seriös revolt på gång. När hertig Karl hotade de frånvarande männen med hårda straff, tappade några modet. Erik och Arvid Stenbock, Erik Larsson Sparre, Erik Brahe och Sten Banér flydde direkt till Sigismund.

Bild: Wikipedia

Hertig Karl kunde därför ta över en stor del av landets mäktiga slott och på så sätt fick han kontroll över nästan hela riket. Problemet var Finland, där Clas Flemings änka vaktade Åbo slott. Men efter psykologisk krigföring lyckades Karl och hans anhängare erövra slottet i Åbo. Det sägs att när hertigen gick in i slottskapellet fick han se Clas Flemings lik i en kista. Han ska ha sagt: ”Om du nu levat hade ditt huvud icke suttit mycket säkert.” Då skulle änkan Ebba Stenbock gått fram och svarat: ”Om min salige herre levat, så hade Ers Nåde aldrig kommit in här.”

När Sigismund fick reda på vad som hänt i Finland tappade han tålamodet. Kungen kunde inte acceptera hertig Karls respektlösa handlingar. Han bestämde sig för att ta till våld.

Källa: Wikipedia

EN

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s