Sveriges första Bernadotte

Få personer har mera oväntat, självsvådligt och dramatiskt lagt sig i Sveriges historia än ”kungamakaren”, friherre Carl Otto Mörner. Mörner föddes den 22 maj 1781 i Vaxholm.

Bild: Wikipedia, Carl Otto Mörner

Mörner, som redan 1808, under förtroliga samtal, drivit den tesen att endast en fransk marskalk kunde lyfta Sverige ur dess förfall och leda en revansch österut. Kung Gustav IV Adolf hade efter, bland annat, förlusten av Finland, till Ryssland, avsatts från tronen 1809.

Bild: Wikipedia, Karl XIII

Gustav IV Adolf ersattes av Karl XIII. När underrättelsen om kronprins Karl Augusts (adoptivson till Karl XIII), plötsliga slaganfall och död kom, beslutade Mörner ögonblickligen att försöka förverkliga sin mångåriga tanke. Från regementets mötesplats vid Uppsala begav han sig till Stockholm, där han som blivande svåger till hovkanslern Gustaf af Wetterstedt  också lyckades bli regeringens kurir.

För att upprätta rikets förlorade maktställning iscensatte han 1810 den kupp, som placerade den Bernadottska ätten på Sveriges uråldriga kungatron.

Bild: Wikipedia, Fredrik Kristian

Han reste till Paris som kurir, för att skaffa Napoleons samtycke av den nya tronföljdskandidaten, prins Fredrik Kristian av Augustenborg, bror till den bortgångna kronprinsen.

Efter brodern, Karl Augusts, död hade Fredrik Kristian hoppats på att bli vald till tronföljare i Sverige, men han motarbetades av Fredrik VI, som själv ville bli vald. Efter detta drog sig Fredrik Kristian tillbaka från politiken till sitt slott Augustenborg.

Bild: Wikipedia, Marskalk Bernadotte

Efter nekande förfrågningar hos marskalkerna André Masséna och Eugéne de Beauharnais, fick Mörner med tiden ett jakande svar av marskalk Jean Baptiste Bernadotte, född 26 januari 1763 i Pau i sydvästra Frankrike, som personligen fick Napoleons samtycke. Bernadotte adopterades av Karl XIII och blev tronföljare av Sverige.

När Mörner så småningom kom hem blev han onådigt mottagen efter sitt tilltag med orden ”Pojke, om här ginge rättvist till, borde du sitta där varken sol eller måne skiner

Det var inte heller så konstigt att regeringen, vid kurirens hemkomst, blev mäkta förvånad och att statsministern, friherre von Engeström, vid underrättelsen om Mörners tilltag, fick ”en uppsyn vanställd av vrede och förbittring”.

Därmed blev Mörner förbjuden att lämna Uppsala och att besöka tronföljdsvalet i Örebro 1810. Trots detta lyckades Mörner vinna många anhängare för Bernadottes sak, särskilt bland militären, men marskalk Bernadotte ansågs ha små utsikter gentemot Fredrik Kristian.

Bild: Wikipedia

På Mörners begäran sände då marskalk Bernadotte en personlig agent till Örebro, fransmannen Jean Antoine Fournier. Han hade mångårig verksamhet som affärsman i Sverige och var väl insatt i landets förhållanden. J. A. Fournier lovade guld och gröna skogar, om Bernadotte valdes. Bland annat skulle åtta miljoner francs betalas av Bernadotte, till svenska statskassan och de svenska köpmännens fordringar hos den franska regeringen skulle likvideras. Dessutom lovade Bernadotte att lösa in de egendomar i svenska Pommern, som Napoleon hade beslagtagit och skänkt bort, efter Pommerns erövring 1807.

Bild: Wikipedia, Karl Johan

Dessa frestelser gjorde att de svenska riksdagsmännen ändrade uppfattning och snart hade opinionen ändrat sig. Både kung och regering böjde sig, och den 21 augusti 1810 valdes Jean Baptiste Jules Bernadotte till Sveriges kronprins och fick sitt mera svenskklingande namn Karl Johan. Namnet Karl fick han efter sin adoptivfar och Johan var ett försvenskande av hans eget Jean. Han började sin regeringstid den 5 februari 1818 och han kröntes till kung 11 maj 1818 och den 7 september samma år blev han även kung i Norge.

Som tack för sin insats befordrades Carl Otto Mörner till överste, men på grund av sina ständigt återkommande dåliga affärer kunde han inte göra karriär. Karl Johan fick efter hand upprepade gånger hjälpa Mörner ur ekonomiska knipor, inte utan motvilja. Mörner, å sin sida, fick en känsla av att hans insatser inte nog uppskattades och att han från början blivit ekonomiskt sviken av Karl Johan.

Bild: Wikipedia, Jean Baptiste Bernadotte, Karl XIV Johan

Mörner slutade sitt arbetsföra liv som tullförvaltare vid Blockhusudden utanför Stockholm.

Foto: turistnorrkoping, Karl XIV Johan som staty i Norrköping

Han skrev redan 1829 en redogörelse om sin insats vid tronföljdsvalet, som publicerades i Crusenstolpes tidskrift ”Portfeulen”. Några mer ingående besked om bakgrunden till förhandlingarna i Paris kunde Mörner, av diskretionsskäl, inte lämna. År 1853, då Karl XIV Johan hade varit begravd i nästan ett decennium, han avled den 8 mars 1844, hade historikerna fattat intresse för kronprinsvalet. Då tyckte Mörner att det var dags att lägga korten på bordet. Carl Otto Mörner lät trycka en skrift vid namn ”Några ord om första tanken och ursprunget till Bernadottes kallande till Sveriges kronprins”. Mörner kunde inte ha haft mer fel, om att redovisa sina förehavanden. Boken blev indragen och makulerad innan den kommit ut i bokhandeln och förmodligen också med ingripande från högre ort.

Bild: Google bilder, Carl Otto Mörner

Några exempel, med författarens handskrivna titelblad, har i alla fall bevarats. Ett i Kungliga Biblioteket och ett i Uppsala Universitetsbibliotek. Skriften återges i faksimil.

Under resten av sitt liv gjorde veterligen Mörner inte några nya försök att åberopa sin historiska insats.

Carl Otto Mörner var gift tre gånger. Han gifte sig första gången 1810 med Sofia Emerentia af Wetterstedt. Sofia Emerentia avled 1831, och hade då fött åtta barn (samtliga av Mörners barn är hennes). Samma år han blev änkling, 1831 gifte han om sig med med Katarina Charlotta Styrlander från Linköping. Ett halvår efter att han blivit änkling för andra gången, 1848 gifte han sig med Anna Gustafva Sofia Sundius.

År 1868, i den höga åldern av 87 år, gick han ur tiden. Hans ståtliga gravvård finns än idag på Linköpings kyrkogård.

Källor: Hur Bernadotte blev Sveriges kronprins. Minnen från kurirfärden till Paris 1810. Carl Otto Mörner, Uppsala Bokgilles Förlag 1960, Kort berättelse om ursprunget till Thronföljareval i Örebro år 1810, Carl Otto Mörner, Bokförlaget Rediviva 1979, Norrköpings stadsbibliotek, Wikipedia

Denna artikel är publicerad med reservation för eventuella felaktigheter.

A.P/LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s