Ung furstes residensstad

Fortsättning från dokumentet ”Dansken kommer” 

Bild: Wikipedia

Den stränga vintern 1604 skulle det för första gången hållas riksdag i Norrköping. Hertig Karl, som varit över i Livland och slagits med polacker, var nu tillbaka i Sverige. Bland mycket annat ville han nu utverka mera pengar till kriget.

Det gjordes stora tillrustningar på Norrköpingshus och på andra håll i staden för att ställa i ordning lokaler och ta emot folk. Dagarna just före riksdagens början brann slottet ner, det var en katastrof för staden och för det väl förberedda riksmötet. Hela arrangemanget försenades. Man måste nu hålla till i rådhuset vid Gamla torget och i de båda kyrkorna.

Riksdagen började, hertigen fick omedelbart en flod av klagomål över sig. Det gällde missväxten och pesten och de höga skatterna. Själv dundrade han mot rikets inre och yttre fiender som aldrig gav honom en lugn dag eller natt. Nu var han trött på att regera och skulle gärna avgå på momangen. Ville man ta unge Johan till regent eller ha tillbaka Sigismund, så inte honom emot! Riksdagen föll förstås till föga för ett sådant hot.

Bild: Wikipedia, Hertig Johan

Många frågor diskuterades på riksdagen. Den viktigaste frågan blev ändå beslutet om ”Norrköpings arvförening”, som innebar att hertig Karl nu lyckades trygga Sveriges krona åt sig och sina efterkommande. Johan fick åter stå upp inför folket och avsäga sig alla rättmätiga anspråk.

Det gick i stort sett efter hertigens ritningar. I slutet av riksdagen antog han högtidligt titeln ”Hans Konglig Majestät” jämte kunganamnet Karl IX.

Bild: Wikipeida

Den 14-årige Johan blev också officiellt förklarad som hertig av Östergötland och det var ingen tom hederstitel som nu för tiden. Det innebar fullmakt att suveränt styra ett inom riket självständigt furstendöme.

Vem var nu denne pojke och vad hade han för bakgrund? Johan hade blivit föräldrarlös sedan änkedrottning Gunilla avlidit på Bråborg. Han hade omhändertagits av sin hårdhänte farbror Karl och dennes viljestarka fru Kristina.

Foto: turistnorrkoping

Östgötarna fick lära känna sin unge hertig i samband med kungens eriksgata, för övrigt den sista i Sverige enligt den gamla modellen. Den ägde rum 1609 då Johan officiellt kunde överta furstendömet. I spetsen av sitt följe tog han emot kungen i det gamla Svintuna vid Krokek och sedan drog man vidare till Norrköping där borgarna stod i sina bästa kläder och utrustade med värjor. För Johans del avslutades turnén på Vadstena slott där han tog emot östgötarnas trohetsed, två uppsträckta fingrar.

Johan var nu på allvar installerad som oberoende furste. Något stadigt residens hade han inte. Norrköping var fortfarande en liten stad på drygt 1000 invånare. Johan valde att satsa på Norrköping. Kanske funderade han på att uppföra ett slott som ersättning för det nedbrunna Norrköpingshus.

Han ville se staden uppbyggd och moderniserad. Han tog upp faderns idé att skissera en ny stadsdel norr om Strömmen.

Foto: turistnorrkoping

Nu förnyades erbjudandet åt dem som ville slå sig ner på den sanka betesmarken som kallades Saltängen. De uppmuntrades med särskilda förmåner, bland annat skattelättnader. Nybygget gick trögt till en början. Däremot fick hertigen snabbt igång verksamheten på Kvarnholmen. Här fanns vattenkraft för en liten industri. Hit kallades tyska vapenhantverkare som gjorde muskötpipor och pistoler. En annan industri tillverkade rustningar. Här lades grunden till Holmens Bruk, stadens första industri.

700 man byggde Johannisborg  

Den 3 maj 1613 sattes spadar i jorden för att bygga en fästning som ett lås mot fiender. Konstruktören var nederländaren Hans Fleming som byggt och förbättrat många slott i Östergötland.

Under våren och sommaren var mer än 700 knektar sysselsatta med bygget. Johans furstenborg skulle inte ligga ödsligt för sig själv. Det måste finnas hus och människor i dess närhet, burget folk som kunde ge en värdig inramning år slottet, helst då köpmän.

Foto: turistnorrkoping, Johannisborgs slottsruin

I samma anda ville han flytta stadens centrum norrut. Han lät därför bygga en ny stor bro över Strömmen, det var Saltängsbron som blev till. I anslutning till den kom en ny marknadsplats, nuvarande Tyska torget.

År 1618 kunde hovförvaltningen flytta in på Johannisborg.

Hertigparet förhäxat

Johan och hans hustru Maria Elisabet var kusiner. Hertigen var ofta ”pressad och kvalder av krankhet”, vittnade hans hovpredikant vid båren. Sjukdomen fördärvades genom hans olyckliga äktenskap och han försjönk alltmer ner i depression och apati.

Bild: Wikipedia

Marie Elisabet visade efter giftermålet tecken på en ”gruvelig sjukdom” och den tilltog stundom så att hon måste bevakas.

Många trodde att fursteparets olyckor måste bero på kusinäktenskapet som ansågs medföra risker och även var förbjudet i kyrklig lag. Det fanns en slottspredikant som hade en helt annan mening. Han hade räknat ut att det var trolldom med i spelet.

Bild: Wikipedia

Här kommer vi in på det ohyggliga kapitlet häxprocesser. Sådana förekom sporadiskt i nästan hela Europa. I Sverige nådde epidemin sin kulmen mot slutet av 1600-talet, men hade uppträtt långt tidigare. Från Småland tycks smittan ha nått Östergötland just under hertig Johans tid, då vi har flera fall av häxprocesser belagda. Av Norrköpings stads tänkebok för 1617 framgår att man måste ha haft en stor razzia bland misstänkta kvinnopersoner och att flera förmodade häxor fastnade i nätet. Minst sex kvinnor togs till rådhuset för förhör och bara en förklarades oskyldig. Samtliga dömda befalldes att genomgå vattenprovet. Det innebar att den stackars kvinnan bakbands och sänktes i Strömmen. Om hon flöt var det bevis på hennes skuld, sjönk hon var hon oskyldig.

Bild: Wikipedia, Bråborg

Maria Elisabets sjukdom tilltog trots alla kurer och tidvis var hon berövad talförmågan. Det var en bedrövelsens tid på Bråborg, där fursteparet nu mest vistades och säkert hyste hertigen många tunga tankar när han red över Saltängens marker för att inspektera slottsbygget. Ett glädjeämne var väl att den nya staden började växa fram. Här fanns redan åtskilliga präktiga hus, byggda av förmögna köpmän eller hantverkare.

Invandrare och storaffärer

Det tyska inslaget i Norrköping var nu betydande och flera av dess invandrare intog en ledande ställning.

Exporten över Norrköping började bli betydande. Det var järn och spannmål som utfördes huvudsakligen till de nordtyska städerna och till Holland. Saltängsborna svarade snart för drygt hälften av den utländska handeln.

Slut på den furstliga glansen

Johan led av hastiga och dramatiska sjukdomsperioder. Hans tid var snålt utmätt. När Gustav Adolf kallar honom till sin kröning är han så svårt sjuk att han måste tacka nej.

Bild: Wikipedia, Gustav II Adolf

I mars 1618 avlider hertigen 29 år gammal. Knappt ett halvår senare dör hans stackars hertiginna vid bara 22 års ålder. Makarna var barnlösa och därmed är det slut med det självständiga furstendömet.

Källor: Texten är ett fritt utdrag ur boken Stad i nöd och lust Norrköping 600 år, Arne Malmberg, Bilder från Wikipedia

LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s