1655 Storstadsår före storbranden

Riksstyrelsen ställde stora förhoppningar på Norrköping, som efter tidens mått kunde betraktas som en storstad av kontinental typ. Under krigsåret 1645 togs frågan upp om vi skulle erövra Danmark. Det kom rentav på tal att huvudstaden i så fall skulle kunna flyttas till Norrköping som var mera centralt beläget. Nu blev det dessbättre aldrig aktuellt, förnuftet fick råda.

Norrköping behöll en period framåt sin rangplats närmast Stockholm. Industri, handel och sjöfart blomstrade. Holmen Bruk var landets största i sitt slag.

En del främmande element som lockats till staden under de De Geerska expansionen återvände till sina hemland, många hade acklimatiserat sig och stannade kvar. Klart är att det ledande skiktet i Norrköping under hela 1600-talet dominerades av en internationell prägel. Här finns flera skotska, holländska och vallonska namn, men det är tyskarna som dominerar.

Foto: turistnorrkoping

Norrköpings första skola är Tyska skolan. Stadens tyskar kom snart att bilda en egen församling och byggde en kyrka Tyska kyrkan (Hedvigs) som i sin tur gav namn åt det torg som utstakades i stadens nya centrum.

Från den här epoken i Norrköpings historia härrör också namnet Pampusfjärden, men den har holländskt ursprung. Pampus är namnet på den havsvik där fartyg anlöper Amsterdam.

Foto: turistnorrkoping

Norrköping väntade länge med den moderna planering som redan Johan III skisserat på, landshövding Schering Rosenhane var Kronans energiske övervakare. Han såg till att allt gick som det skulle med planeringen i staden och drev den frågan hårt.

Bild: Wikipedia, Schering Rosenhane

Drottning Kristina beordrade generalkvartermästaren Olov Hansson Örnehufvud, som ritat Stockholms nya stadsplan, att göra upp en liknande för Norrköping. Det gjorde han och staden skulle alltså få stora raka gator och regelbundna kvadratiska kvarter. Nu skulle stadsplanering genomföras och stora områden radikalt förändras. Hus som stod mitt i gatulinjen måste bort och de gamla ”åbodarna” som stadens borgare hade utmed Strömmen skulle rivas. Det väckte stark opposition. När frågan diskuterades på rådhuset uppstod våldsamt skrän och bråk som slutade med rättegång och en hård dom för den som ansågs huvudansvarig. Han blev avrättad på Gamla torget.

Bild: Wikipeida, Drottning Kristina

Det skulle dröja innan stadsplanen kunde genomföras helt. Man började bredda vissa gator och några stensattes, däribland Drottninggatan, Kungsgatan och Västgötegatan.

Axel Oxenstiernas storstilade reformplan för Norrköpings administration visade sig vara en för stor kostym för staden att växa i och blev aldrig genomförd. Det fanns angelägnare behov, exempelvis hälsovård.

Bild: Wikipeida, Axel Oxenstierna

1639 anställdes den förste stadsläkaren. Han var tysk och efter honom kom en fransman. Fyra år senare inrättades ett apotek.

Pesten kommer

Bild: Wikipedia

All läkekonst var maktlös mot de fruktade farsoter som härjade i tiden. Pesten kom till staden 1623, mitt i den stora uppgångsperioden och skördade 1400 dödsoffer. Det måste ha varit ett fruktansvärt slag då mer än en tredjedel av stadsinvånarna inom kort tid rycktes bort. Att den snabba folkökningen under denna period ändå kunde fortgå är sannerligen märkligt.

1629 kom pesten tillbaka, då med ytterligare några hundra dödsoffer.

Krigskonjunktur gynnar staden

Kriget var allestädes närvarande, det var ett hot, men för Norrköping också en stadig försörjning. Vapenfaktoriet var en viktig krigsindustri som nu lagts under Kronan. Norrköping var en stor utskeppningshamn för krigsförnödenheter av skilda slag. Många av stadens handelsmän hade blivit skeppsredare och brukspatroner.

Foto: turistnorrkoping

Stadens klädesfabrik blev en allt större leverantör till krigsmakten Flotta tog sitt öl från staden. Stora laster spannmål från de närbelägna jordbruksområdena sändes sjövägen till militära förråd men också till stockholmarnas försörjning. Innan Skåne blev svenskt var ju Östergötland rikets stora kornbod.

Trettioåriga kriget hade äntligen slutat. Norrköping fick bevittna några av hjältarnas återkomst. Den store Gustav Adolf lik hade återförts från Tyskland och sorgetåget passerade på sin långa marsch norrut. Ett par andra hjältar återvände med destination till själva staden, den ena i kista, den andra på träben.

Rikstygmästaren Johan Lilliehöök på Händelö hade stupat i slaget vid Leipzig. Han kom nu sjövägen tillbaka och bars under ärebetygelser i land på en för tillfället uppbyggd brygga i Strömmen. Änkan lät bygga ett gravvalv för honom i S:t Johannes kyrka.

Foto: turistnorrkoping, Minnestavla Johan Lilliehöök, Hörsalen

Fältmarskalken Axel Lillie hade varit flitigt i elden i Europa. Nu återvände han utan vänsterben som tagits av en kanonkula, men istället hade han med sig några kistor fyllda med dyrbarheter. Det var hans personliga krigsbyte och räckte väl till för att finasiera bygget av Löfstad slott.

Bild: Suecia antiqua et hodierna, Erik Dahlberg, Löfstad slott

Åren 1650-51 kommer med missväxt och en ny svår farsot som inte är pesten utan någon okänd epidemisk ”frossa”. På landsbygden dör många av hunger. Andra söker sig in till Norrköping för att tigga föda men dukar under för epidemin som redan svårt härjat bland stadsborna. Dödsoffren inom staden beräknas till ett tusental.

Efter de svåra åren lever staden vidare. Det arbetas med stadsplanens förverkligande.

Det ryktas att danska skepp varit synliga i skärgården. Krig igen? Allt fler tecken tyder på det. Så bryter kriget ut, men det gäller inte alls danskarna den här gången. Det är kung Karl X Gustav som beslutat sig för att slå till mot Polen. Snart nog erövrar han Warzawa.

Staden brinner

Bildmontage: turistnorrkoping

Kriget är alltså lyckligt nog på avstånd den här sommaren 1655. I Norrköping går allt sin gilla gång fram till morgonen 29 juli. På Gamla torget s södra sida närmast Strömmen har snörmakare Matthias Rethen sin gård. Själv befann han sig på Skänninge marknad.

Hans piga Ingegerd Jönsdotter skötte bestyren och gick ner till stranden för att se till grisarna. Från Kvarnholmen vinkade någon från bruket till henne och hon vinkade tillbaka. När hon återvände såg hon flera peka upp mot gården. Där steg en rökpelare upp från ett av husen. Påvel Kock från Holmens bruk passerade platsen. Han klättrade upp på det brinnande huset med en kittel vatten. Flera kommer rusande men elden hade redan tagit fart.

Bildmontage: turistnorrkoping

Branden spred sig från hus till hus och snart också till de omgivande kvarteren. Alla försökte rädda vad de kunde. Efter nio timmar var allt söder om Strömmen som elden kunde nå nedbrunnet. Stadens centrum var helt förhärjat, kyrkor, rådhus, kronohospitalet, skolan, övriga offentliga byggnader och många av stadens förnämsta hus.

Kristina Alexandras stad

Den stora branden blev ett förödande slag. Nu måste Norrköping till största delen byggas upp från början.

Bild: Wikipedia

På ett annat plan hade en förändring inträtt. Den hängde ihop med drottning Kristinas avsägelse av Sveriges krona. Hon hade beslutat att övergå till katolicismen och utvandra till Rom. Som exdrottning skulle hon ändå få ett anständigt underhåll från Sverige. Hon begåvades därför med särskilda ”underhållsländer” där främst Norrköping men även Gotland, Öland, Ösel och en del smärre orter i tyska besittningar ingick.

Här skulle hon fungera som en sorts statschef. Efter tronavsägelsen kallade hon sig Kristina Alexandra. Tre gånger besökte hon Norrköping och blev väl mottagen. Den första visiten i sin nya svenska ”huvudstad” gjorde hon 1660 då stadens tyska församling fick löfte att bygga en egen kyrka.

Kristina stannade bara ett dygn men hann väl ändå se och förskräckas av förödelsen efter branden. Länge rådde eländigt tillstånd i staden. Tusentals stadsbor var utan tak över huvudet och upp till sex hushåll måste inrymmas i ännu kvarstående hus.

De stora industrierna hade lyckats undgå branden. De var särskilt viktiga nu när Sverige utkämpade ett storkrig, inte bara Polen utan samtidigt Ryssland, Danmark och Österrike. Holmens vapen och Drags armékläde kunde knappast undvaras.

Textilindustrin störst

Foto: turistnorrkoping

Norrköpings textilindustri grundades av tyska invandrare. Petter Speet var pionjär och han efterträddes av Abel Becker som också han kommit från Lybeck.

Norrköping hade snart de flesta textilfabrikerna i landet och svarade för en tredjedel av den totala produktionen. Drag var det ojämförligt största företaget. Namnet kan härledas till ett ”dragställe” vid Strömmen där båtar fordom drogs på land förbi de stora forsarna.

 Läs mer i 1655 Den hemska olofsmässan

Källor: Texten är ett fritt utdrag ur Stad i nöd och lust, Norrköping 600 år, Arne Malmberg, Wikipedia

EN

Tillbaka

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s