Del 3, Westerbergska huset

Det förnämsta inslaget i den intressanta miljön runt Gamla Torget utgörs av den så kallade Eschelsonska fastigheten. Det kallades förr för Westerbergska huset.

Foto: turistnorrkoping

Redan genom sin betydande längd dominerar denna byggnad torgets norra sida. Medan fastighetens anspråkslöse granne i kvarteret Gamla Rådstugan, Eric Wases 1700-talshus, bör ha uppförts för en enkel hantverkares räkning, har Eschelsonska huset redan från början byggts för en burgen handelsmans verksamhet.

Norrköpings gillestuga

På platsen för Eschelsonska huset låg, före ryssarnas ödeläggelse av staden 1719, norrköpingsbornas rådstuga, en så kallad gillestuga. Efter den stora stadsbranden 1655, då även det dåvarande rådhuset gick upp i rök, inhystes ”rådstuvurätten” i gilleshuset. Norrköpingskännaren fil doktor Arthur Nordén har på goda grunder antagit, att stadens gillestuga, alltsedan medeltiden varit belägen där. Sannolikt har även ett äldre rådhus funnits inom kvarteret Gamla Rådstugan och gett det dess namn.

Madame Maria Westerberg

Tomterna nr 1 och 2 i kvarteret, där Eschelsonska huset ligger, hade på 1720-talet olika ägare. Handelsmannen och borgaren Herman Diedric Kook, eller Kock, är den första kända ägaren till tomt nr 1. Den tomten är belägen närmast Gamla Rådstugugatan. I slutet av 1700-talet råkade Kook på obestånd och tomten övertogs av borgaren och, senare, rådmannen Sven Ridder. Ridder köpte ytterligare 274 kvadratmeter mark och tomten såldes till Maria Westerberg. Det verkar som om tomten ännu 1732 var obebyggd. När Maria Westerberg 1734 fick lagfart på tomten var dess areal på omkring 2 600 kvadratmeter.

Foto: turistnorrkoping, Maria Westerberg, ur Gamla Norrköpingsgårdar, Anders Törnvall

Tomt nr 2 i kvarterets mitt tillhörde på 1720-talet faktorn Petter Reimers. Enligt tomtöreslängden hade den en areal av 2 232 kvadratmeter och hade nog något eller några hus, för tomten omtalas som ”en gård och en gårdsplats vid Gamla Torget”. Reimers hade köpt tomten av kanslirådet Gustaf Boneauschiöld, som innan han blev adlad hette Boneau, ägare till Stavsund i Uppland. Det verkar som om tomten i början av 1730-talet gått tillbaka till Boneauschiöld, eftersom han sedan sålde den till rådmannen Claes Jancke 1734.

Boneauschiöld, som adlades 1719, stod högt i gunst hos kung Fredrik I och han var en av de herrar som bar kungen till hans grav i Riddarholmskyrkan 1751.

Maria Westerberg, född Spalding, var änka efter handelsmannen och borgaren Magnus Westerberg, (1671-1723), samt svärmor till Claes Jancke, som senare blev borgmästare i staden. Hon hade flera söner, bland dem grosshandlare Carl Magnus Westerberg. Han blev, efter en del överlåtelser inom släkten, ägare till tomterna nr 1 och 2 i kvarteret Gamla Rådstugan 1738. Sedan den tiden har de varit förenade till en fastighet.

Efter det att Carl Magnus Westerberg blivit ägare till tomterna, verkar de ha bebyggts med ett större hus, under senare delen av 1730-talet. Där bodde han, som nygift med Maria Christina Nordstein. Troligen uppfördes detta hus på grunden till den nedbrunna gillestugan och det är inte uteslutet att delar av den välvda källaren från 1719 överbyggdes med det nya huset. Källarlokalerna är ännu i våra dagar i gott skick och är med sin yta sannolikt de största från äldre tider, som finns bevarade i Norrköping.

Westerberg bygger

Carl Magnus Westerberg lät 1744 bygga till sitt hus, det kom nu att ha 27 fönsterlufter mot tidigare 20. I jämförelse med andra hus i dåtidens Norrköping var det ett av de pampigaste i staden. Enligt en kunglig förordning hade staden i sitt nödläge efter katastrofen 1719, fått rätt att skaffa material till återuppbyggnaden från Kronans förstörda slott i grannskapet. Westerberg använde sig av detta och fick magistratens tillstånd att ”bryta” 10 000- 12 000 tegel av de gamla murarna vid Stegeborg, för att använda dem vid tillbyggnaden. Han hade inget förtroende för stadens murares fackkunnighet, utan gav uppdraget till en murmästare från Stockholm. Huset försågs med plåttak och även för det ändamålet tog Westerberg hit en plåtslagare från huvudstaden. Detta vet man med säkerhet, eftersom en gammal bleckslagare i Norrköping kände sig förbigången och klagade hos magistraten, dock utan resultat.

Ungefär vid den här tiden övergick Carl Magnus Westerberg, från sin tidigare ”utrikes grosshandel”, till att idka minuthandel med vin och spirituosa. Hans tillstånd från magistraten fick han först efter en hel del invändningar från andra ”vinskänkar” i staden. Westerberg blev med tiden en mycket rik man.

Kungabesök i Norrköping

Bild: Wikipedia, Gustav III

Att det Westerbergska huset var ett av stadens förnämsta omkring mitten av 1700-talet framgår kanske främst av att det i juli 1761 utsågs som logi åt kronprins Gustav, som senare blev kung Gustav III.

Under några dagar i slutet av månaden gästades Norrköping av kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika med sitt hov. Tillsammans med kronprins Gustav och hans yngre bröder, arvsfurstarna Karl, (Karl XIII) och Fredrik Adolf, bodde deras guvernör, riksrådet Carl Fredrik Scheffer, i huset vid torget.

Kort efter kungabesöket avled Carl Magnus Westerberg, hösten 1761. I hans rika bo fanns, förutom flera fastigheter, ett mycket stort vinlager och gallioten ”Die glückliche Wiederkunft”. Hans änka övertog förvaltningen av hans rörelse för sin och de omyndiga barnens räkning och boet förblev länge oskiftat.

Maria Christina Westerberg uppehöll med den äran familjens goda anseende. Den Westerbergska handelsboden var den tidens speceri- och delikatessaffär.

Kronprinsens residens

Foto: turistnorrkoping, Kronprins Gustav, ur Gamla Norrköpingsgårdar, Anders Törnvall

Det fina stenhuset vid Gamla Torget blev återigen residens till tronföljaren och hans följe 1769, när riksens ständer samlades i Norrköping för att hålla riksdag. Medan kungen och drottningen residerade hos borgmästaren Jacob Ekbom vid Tyska torget, höll kronprinsen Gustav, (Gustav III), särskilt hov i Westerbergska huset. Kronprinsen hade börjat engagera sig kraftigt i det politiska spelet mellan ”hattar” och ”mössor”. Han disponerade två större salar och elva rum i huset och han verkade tillfreds med sitt boende och Norrköping över huvud taget, det förstår man på hans korrespondens från riksdagstiden.

När Maria Christina Westerberg avled, 1780, fanns bara ett av hennes barn i livet, yngsta dottern Ulrica, som var gift med direktören Carl Bernhard Wadström, internationellt känd för sin kamp mot slaveriet i Afrika.

En annan av Marias döttrar, Sara Sophia, hade varit gift med handlanden och rådmannen Carl Palm. Hon efterlämnade två omyndiga barn, som tillsammans med Carl bodde i huset vid torget. Huset kom ytterligare en gång att få förnämt besök.

Hertigens nattkvarter

På kvällen den 2 december 1788 anlände arvfursten Karl, sedemera kung Karl XIII, till Norrköping på sin genomresa från Karlskrona till Stockholm. På grund av hans och svenska flottans stora seger över ryssarna vid Hogland, i juli samma år, blev han efter dåtidens sed föremål för stora hyllningar från stadens sida.

Hus och gator var smyckade och med stadens kanoner sköts stor salut med 64 skott på Gamla Torget, sedan den populära hertigen installerats i rådman Palms hus. Där tog han emot flera deputationer och representanter från staden, innan han nästa dag fortsatte sin resa till huvudstaden.

Kungen och greven

Bild: Wikipedia, Göran Gyllenstierna

Mot 1700-talets slut var även den Westerbergska epoken för stenhuset vid Gamla Torget till ända. År 1798 sålde nämligen de Westerbergska arvingarna fastigheten till riksrådet och före detta riksmarskalken, greve Göran Gyllenstierna. Greven ägde också Björklund i Tystberga och Thorönsborg vid Slätbaken. Greven var en mycket märklig man. Han var juridiskt utbildad och hade varit lagman i Närke och senare i Södermanland. På 1760-talet hade han i riksrådet varit verksam för att hindra kronprins Gustavs politiska inflytande och ådragit sig de kungligas misshag. Bland flera andra ”mössor” blev han entledigad från sitt ämbete vid norrköpingsriksdagen 1769. Lite senare ansågs detta troligen mindre klokt av kung Gustav III, han erbjöd Gyllenstierna ämbetet på nytt flera gånger. Greven vägrade dock, han levde efter sitt valspråk ”Immutabilis”, ”Oföränderlig”. Han ska enligt rykten till och med ha erbjudits furstlig värdighet, men ställt sig avvisande. 1781 lät han sig emellertid övertalas att bli riksmarskalk.

Göran Gyllenstierna gick ur tiden i maj 1799. Vid en högtidlighet i samband med jordfästningen krossades hans sköldemärke i (Anm ¹) S:t Olai kyrka, en ceremoni som nog är unik i stadskyrkans historia.

Anm ¹) Bilden ovan är en länk till en filmYoutube, tagen av turistnorrkoping i  S:t Olai kyrka.

Läs mer om huset i Del 4, Eschelsonska huset

Den här artikeln är publicerad med reservation för eventuella felaktigheter och feltolkningar.

Källa: Den här artikeln är ett fritt utdrag ur Gamla Norrköpingsgårdar, Anders Törnvall, tryckt 1968

Ldm

Tillbaka

2 kommentarer till Del 3, Westerbergska huset

  1. Dan Rydén skriver:

    Jag kan notera en del intressanta uppgifter om Carl Magnus Westerberg och hans far Magnus Westerberg. Jag har stött på ett par publikationer rörande Gusums Bruk där familjen Westerberg – Spalding var inblandad. Finns det information om Magnus Westerbergs far? Var han också handelsman? Eller rent av Borgmästare? Satt han i ”rådstuvurätten”? Var han fastighetsägare i Norrköping? Eller i Vadstena?

    M.v.h. Dan Rydén

    • HEJ! Tack för din kommentar! Vi har publicerat all information som vi har hittat i vår research. Ett tips är att du tittar in i Norrköpingsrummet på Stadsbiblioteket, för att se om det finns mera information! Vänligen Turist Norrköping

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s