De stora förändringarnas tid

Foto: turistnorrkoping

Under 1950-talet inleddes det skede i Norrköpings historia som skulle kunna kallas de stora förändringarnas tid. Den sedan århundraden dominerande textilindustrin drabbades av en så svår kris att den i stort sett utplånades. Fabrikerna blev kvar men tömda på sina ursprungliga verksamheter. Samtidigt pågick en rivningsvåg över den gamla bebyggelsen i centrum och förvandlade i hög grad stadens ansikte. Nya stora sovstäder växte upp i ytterområdena.

Året 1950 såg det fortfarande ljust ut för Norrköpings textilindustri med dess 54 fabriker och 6600 anställda. De största företagen, Holmen-YFA och Tuppen, var båda inne i en högt uppdriven storindustriell produktion. Genom automatspinning av bomull kunde man nu framställa mer är 20 mil garn på en timme och moderna vävstolar gjorde det möjligt att ha hundratals mönsterkombinationer. Särskilt Tuppen hade medvind och led rentav av brist på arbetskraft. Inom bara ett par år förändrades dock läget drastiskt av olika anledningar.

Foto: turistnorrkoping

Löner och välstånd hade stigit i Sverige efter kriget. Sedan man ”klätt upp sig” började folk lägga sina pengar på bilar och utlandsresor. Det rådde ett allmänt uppsving i landet. Ett undantag var textil och konfektion som fick allt svårare att hävda sig mot den utländska konkurrensen. Krisen blev akut 1952 då fem mindre företag slogs ut i Norrköping. 1954 lades ytterligare nio textilfabriker ner, däribland Tuppens dotterföretag Drags med 200 anställda. Det var en riksbekant mer än 300-årig industri som försvann och blev historia. 1956 kom turen till Nyborgs yllefabrik som med sina 400 anställda var stadens till storleken, tredje textilföretag. Krisen hade sin gång med nya nedläggningar och något botemedel gavs inte.

Vid ett ”katastrofmöte” 1958 sammanfattade Holmen koncernchef, Christian von Sydow, textilindustrins dystra syn på situationen; ”Sverige ska konkurrera – men har de lägsta textiltullarna och de högsta lönerna i världen”.

Bild: Wikipedia, Christian von Sydow

Textilarbetareförbundet å sin sida såg som sin uppgift att pressa medlemmarnas löner upp till samma nivå som andra svenska arbetargruppers, inte att rädda kvar landets textilindustri. Man räknade med tillgång på nya jobb inom andra mera lönsamma och expansiva branscher.

Tuppen gav upp som självständigt företag 1961 och gick samman med konkurrenten Gamlestaden i Göteborg. Året därpå följde även Holmens bomullsrörelse exemplet. Det ”sammanslagna” bomullsföretaget fick namnet Gamlestaden-Strömma och upptog 1963 verksamheten i nya rationella lokaler på Himmelstalunds fabriksområde. Under de kommande åren lades flera företag ner. Textilindustrins epok var förbi i Norrköping.

I textilkrisens spår

Textilkrisen skakade staden mer än någon annan kris i modern tid. Något statligt ekonomiskt stöd gavs aldrig åt den krisdrabbade textilindustrin. Hjälpåtgärder sattes in först sedan företagsdöden hunnit långt och det gällde att söka lindra följderna.

Bild: Wikipedia, Axel Wenner-Gren

Redan i krisens början gjorde staden, med kommunalrådet Manne Jarméus som drivande kraft, energiska försök att få nya expansiva industrier till Norrköping. Stora förhoppningar knöts en tid till finansmannen Axel Wenner-Gren och hans nykonstruerade ”elektronhjärna” (datormaskin). En tillverkning i Norrköping planerades och 1957 övertog Wenner-Gren för ändamålet Nyborgs just nedlagda yllefabrik. Andra mer eller mindre fantastiska projekt diskuterades. Wenner-Grens industriimperium omfattade bland annat J G Swartz stora kvarnanläggning på Djurön och SMP-fabriken torrmjölk i Kimstad. Som en sorts komplettering tänkte han sig en boskapsranch på Klinga utanför Norrköping. Den skulle få vilda västernformat och bli den största i Europa. Finansmatadorens ekonomiska ställning var emellertid byggd på lösan sand skulle det visa sig. Av de storstilade planerna för Norrköping blev bara en liten fabrikslokal på Ingelstaområdet. Lokalen övertogs senare av LM Ericsson som här byggde upp en stor anläggning. Där de wenner-grenska boskapshjordarna skulle ha gått och betat, har Norrköping numera en utmärkt golfbana.

Under 60-talet sattes statligt och kommunalt beredskapsarbete in mot krisen och från 1967 fick Norrköping regionpolitiskt stöd. Sammanlagt satsades 70 miljoner av staten och 54 miljoner av Norrköpings kommun för att utveckla och skaffa nya företag till staden. Stöd lämnades till mer än 60 företag. Här skapades ny sysselsättning för dem som inte redan hade fått arbete på andra industrier eller tillhörde den kategori äldre som blev en överbliven rest av krisen.

Det var goda tider för huvuddelen av Norrköpings industrier och ännu fanns det stora YFA som producerade mest yllevävnad i landet.

Norrköping – framtidsstaden

1960-talet är i Norrköpings historia ett särkilt intressant decennium, krisdrabbat, präglat av en rivningsvåg utan hejd, och en väldig strukturomvandlings alla problem, men också till synes fyllt av optimism och frejdig framtidstro.

En påtaglig anledning var Lindö kanal, som äntligen blev verklighet. En rak och djupare tillfartsled öppnades mellan hamnen och Bråviken och medgav insegling av oceangående fartyg. Samtidigt anlades Pampushamnen för lastade tankers på upp till 25 000 ton. Idag står det klart att en yttre storhamn varit en mer rationell lösning men kanalen gav ändå Norrköpingsborna möjligheter att hävda sig i konkurrensen med andra hamnstäder.

Foto: turistnorrkoping

Invigningen av Lindö kanal 1962 blev en folkfest med 15 000 entusiastiska stadsbor, kungligheter och fyrverkeri, precis som i gamla dagar.

”Norrköping – framtidsstaden” blev 60-talets officiellt lanserade paroll. I den andan arrangerades två år efter kanalfesten den stora utställningen NU 64 på Himmelstalundsfältet. Den blev inte originell eller nyskapande som 1906 års utställning men en ganska imponerande manifestation både av god medborgaranda och en välutrustad stads ambitioner och resurser.

Det hände mycket det här decenniet. Ute i Kolmårdens skogar vandrade den unge Ulf Svensson omkring med visioner som just ingen trodde på. Den lilla fattiga kommunen hade anställt honom som konsulent för att han skulle komma med idéer till nya försörjningsmöjligheter och minsann kom han inte på en!

1965 öppnades Kolmårdens djurpark i naturskön inramning. Med sitt delfinarium och sin safaripark blev den så småningom en av Europas största.

Norrköping tackade 1962 nej till återinträde i landstinget, därför att man fruktade att få sämre sjukvård. 1967 togs dock det viktiga steget sedan en utredning övertygat tvivlarna om motsatsen.

De stora sammanslagningar av kommuner kom 1971 då Norrköping gick samman med Skärblacka, Kvillinge, Kolmården och tre år senare infogades också det motsträviga Vikbolandet i gemeskapen. Den nya storkommunen fick Norrköpings namn och över 120 000 invånare.

Grävskopan i centrum

Foto: turistnorrkoping

Under 50-talet började man sanera bebyggelsen i många äldre svenska städer och så även i Norrköping. Här fanns en stor slum av gamla och förfallna hus där folk bodde eländigt och knappast människovärdigt. Allt detta skulle nu bort. Rivningarna började och i ett stegrat tempo fortsatte det in på hela 60-talet.

Det fanns ett socialt patos bakom utplånandet av slumbebyggelsen. Men rivningsvågen lät sig inte hejdas. Den sköljde vidare över kvarter och hus, ofta till synes utan urskiljning. Det var grävskopornas storhetstid, markerad av rykande ruinrester och ödetomter. Fil dr Birgit Geivall konstaterar i ”Norrköpings historia” att redan 1970 ”stora delar av innerstaden såg ut som om de var förödda av bomber och krig”.

Under perioden 1947-1970 revs i innerstaden 1930 hus, av dem 700 bostadshus, 30 industribyggnader och 1200 andra byggnader. Många ödetomter låg kvar år efter år som parkeringsplatser medan det samtidigt byggdes febrilt i utkanterna av staden. Vid Drottninggatans södra del placerades bankhus men framför allt storvaruhus i en tät kommersiell klump.

Den hårdhänta omgestaltningen av Norrköpings centrum fortsatte långt in på 70-talet. Det revs i både kommunal och enskild regi, kvartersvis eller punktvis och ofta med sikte på bredare trafikstråt. I nyare bostadsområden runt omkring skapades välplanerade och trivsamma miljöer medan stadens centrala delar präglades av sönderslagna kvarter och tunga betongklossar. Tidigare livliga affärsgator förlorade alltmer sin karaktär. Åtskilliga vackra och tidstypiska byggnader, hus med en intressant historia, försvann under de här åren ur stadsbilden.

En stads identitet är dess gamla stadskärna, inte dess nyanlagda sovstäder. Det hade man svårt att inse den här tiden, inte bara i Norrköping utan även i de flesta andra städer. Kritiken och en växande opinion för bevarande av kulturmiljöer ledde till omprövning. I Norrköping tillsattes en speciell kommitté för att utreda miljöfrågorna. Kommittén konstaterade 1974 att ”raseringen var förödande för stadsbilden” och att den ”sannolikt dragit med sig en del byggnader som borde ha kunnat renoverats och blivit en tillgång miljömässigt i stadsbilden”. Det hänvisades också i utredningen till traditionsanknytningen och samhörighet med det förgångna, nya mjuka toner från rådhuset, där kommunstyrelsen enligt flerhundraårig tradition länkar stadens öden.

Den slutliga skrällen

Textilkrisen i Norrköping avslutades med en skräll som gav eko över hela landet. Den 1 april 1970 kom beskedet att YFA skulle läggas ned. Orsaken var de välkända och en pådrivande faktor var den kostnadskrävande tillverkningen i sex olika fabriker spridda över staden.

I Norrköping såg man nedläggningen nära nog som en katastrof. YFA hade 800-900 anställda och av dessa kunde bara 150 lovas nytt arbete vid Holmen. Nu fanns det bättre beredskap för en krissituation och stor aktivitet utvecklades på olika plan för att bemästra den. Drygt ett halvår efter nedläggningen hade 500 fått nya jobb och endast 75 var direkt arbetslösa.

En nära nog 300-årig textilepok var till ända. Här blev Holmens bruks stora pappersproduktion snart ensam kvar. Metall- och verkstadsindustrin intog främsta platsen i stadens näringsliv. YFA-nedläggningen var en olycka för alla berörda och även för staden, men när den nu kom, så kom den vid rätt tidpunkt. När beskedet kom satt några herrar i Stockholm djupt engagerade i problemet med de statliga verken. Ett betydande antal av dessa skulle enligt riksdagsbeslut utlokaliseras från huvudstaden. Det aktuella läget i Norrköping verkade så allvarligt att staden tilldelades en duktig bit av kakan.

Finansministern Gunnar Sträng hade själv handlagt det viktiga ärendet då han kom till Norrköping för att tala på första maj, exakt en månad efter YFA-beskedet. Budskapet att Norrköping skulle få fem statliga verk mottogs med ihållande applåder.

Bild: Wikipedia, Finansminister Gunnar Sträng

Den stora industristaden, som nu drabbats av kris igen, hade i stort sett fått klara sig på egen hand genom århundradena. Det var dags att den, liksom tidigare andra jämförbara städer, fick ett tillskott av verksamheter inom den administrativa sektorn som kunde erbjuda nya välkomna arbetstillfällen.

Staden får ny struktur

Nu kom SMHI till staden och förlades till Kneippen, den första väderleksrapporten sändes på tv från Norrköping 1975. Invandrar- (Migrations-) och Luftfartsverket fick sin placering vid Oxelbergen. Sjöfartsverket och Kriminalvårdsstyrelsen förlades vid Saltängen.

Norrköping fick en ny struktur under 1970-talet. Den offentliga sektorn blev den helt dominerande i stället för den tidigare industrin. 1982 var antalet anställda av staten, kommunen och landstinget ca 23 000 och med kvinnor i stor majoritet. Samtidigt räknade industrin drygt 13 000 anställda, övervägande manlig arbetskraft. Textilindustrin hade krympt till ca 300 anställda. Störst var nu verkstadsindustrin med 5500 anställda.

Norrköpings innerstad är snart tömd på industrier som istället etablerat sig på nya områden i stadens ytterområden.

Invandringen från andra länder, som under en lång period varit obetydlig, ökade kraftigt. Den första vågen kom under andra världskrigets sista år då många sökte sig hit från Estland och de övriga baltiska staterna. Efter kriget följde en ökad inflyttning av finnar som lockades hit av arbetsmöjligheterna och nu bildar det stort dominerande inslaget bland invandrarna. Övriga betydande grupper är folk från Turkiet, vidare jugoslaver, greker, chilenare och tyskar.

Antalet kommuninvånare med utländsk bakgrund uppskattades 1981 till runt 10 000 personer.

Kultur och historia

Foto: turistnorrkoping, Konstmuseum

Norrköping är en aktiv och levande kulturstad. De fyra etablerade kulturinstitutionerna, stadsbiblioteket, konstmuseet, symfoniorkestern och teatern räknas sedan länge som stadens stolthet. Till detta kommer en livaktig kyrklig musikverksamhet.

Foto: turistnorrkoping, Statsbiblioteket

De museala samlingar som dokumenterar Norrköpings historiska förflutna fick dock alltför länge föra en ambulerande och osäker tillvaro, vilket bland annat resulterade i att en stor del förstördes genom brand 1967. Först 1981 kunde ett stadsmuseum invigas i lokaler som inretts i den gamla industrimiljön vid Västgötegatan. Stadsmuseet har i första hand inriktats på att rädda maskiner, material och dokument som kan åskådliggöra den tidigare textilepoken och dess villkor. Till museet fördes också den stora och förnämliga samlingen Gammalt Hantverk.

Foto: turistnorrkoping, Stadsmuseum, Arbetets Museum

En viktigt enskild insats för stimulerandet av det historiska intresset i staden har också gjorts av Föreningen Gamla Norrköping. Färgargården, stadens äldsta museum, ligger vid Åbackarna. Både miljö och material berättar här om en yrkesverksamhet med nära historisk anknytning till den gamla textilindustrin.

Återuppbyggnaden av Norrköping gick långsamt men i flera avseenden rustades staden upp och började också få vackra fasader. Industrilandskapet och strömfallens framtid diskuterades. Det flerhundraåriga Holmens Bruk bestämde sig för att flytta återstående tillverkning till Malmölandet vid Bråviken.

Bevarandet av det i Europa nära nog unika Industrilandskapet blir kanske den största och angelägnaste frågan i Norrköping under 80-talet. Idag finns flera välbesökta konsertlokaler på området.

Källor: Stad i nöd och lust, Norrköping 600 år, Arne Malmberg, (Texten är ett fritt utdrag ur boken), Wikipedia, www.norrkoping.se, Norrköpings Tidningar; Stolta stad

LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s