I Louis De Geers fotspår

Bild: Wikipedia

Strömmen brusade fram med många forsar mot den långsträckta havsvik som kallas Bråviken. Lax och vattenkraft lockade människor till bosättning nära flodmynningen. Kvarn- och fiskelägen växte fram. Mjölnare och fiskare blev början till den bofasta befolkning som så småningom bildade medeltidsstaden Norrköping. En bro en marknadsplats, kyrka och rådstuga, livaktigt hantverk och en växande handel till lands och till sjöss. Det var en bördig bygd som oftast gav bra skördar. Kvarnarna byggdes större och kunde ta emot skördeöverskottet. Kvarnrörelsen kan sägas vara den första industriverksamheten i Norrköping sedan staten, de kyrkliga institutionerna och enstaka adelsmän börjat konkurrera om rätten att nyttja forsar och vattenverk. Handel och sjöfart utvecklades, från Norrköping skeppades främst spannmål men också järn från Östgötabergslagen.

Foto: turistnorrkoping, Louis De Geer, Gamla Torget

Gustav Vasa inleder den nyare tiden i svensk historia. För Norrköping kommer den praktiskt och ekonomiskt sinnade kungen att betyda mycket. Gustav Vasa vistades långa perioder på Stegeborgs slott vid Slätbaken och där föddes hans son Johan III. Kungen som ofta färdades genom Norrköping insåg den lilla stadens möjligheter. Den hade en idealisk belägen hamn och den hade ett uppland med växande produktion av järnvaror. Gustav Vasa lät anlägga en kungsgård, belägen på nuvarande platsen för Hedvigs kyrka och prästgård. Här lade han upp förråd och höll en personal på närmare hundratalet personer. Gården betydde ökad handel och nya arbetsmöjligheter. Stadens borgare började skaffa sig fartyg. Inslaget av tyska köpmän ökade.

Krig var ett ständigt hot. 1567 angreps Norrköping av danskarna som lämnade efter sig en plundrad, svårt brandhärjad stad. Johan III ville ha en brandsäker stad med breda gator. På den brunna kungsgårdens mark uppförde han ett slott som han kallade Norrköpingshus. Här hölls furstligt hov under några år, då kungens syster, prinsessan Elisabeth residerade här med ett hundratal underhavande, huvudsakligen tyskar i olika befattningar.

Till slottet hörde stort jordbruk, trädgård och även smärre anläggningar för industri, däribland ett skeppsvarv som under 1500-talets sista år inledde en lång tradition av skeppsbyggeri i staden. Ett tjugotal enskilda köpmän och borgare drev kvarnrörelse och sämskmakeri.

Efter blodiga uppgörelser i religionskrigets tecken i grannstaden Linköping kallade den segrande hertig Karl 1604 till riksdag i Norrköping. Här antog han kunganamnet Karl IX, därmed förbigående sin brorson Johan som var den legitima arvtagaren kronan. Den unge Johan blev hertig av Östergötland med fullmakt att suveränt styra det som ett självständigt furstendöme.

Johan tog uppgiften på allvar då han redan 1607 tillträde det nya furstendömet som förutom Östergötland omfattade delar av Västergötland, Närke och Småland. Det skulle bli en kort parentes i svensk historia men den blev betydelsefull för Norrköping. Hertig Johan ville modernisera och bygga ut Norrköping. Han planerade den ”nya staden” norr om Strömmen som skulle få namnet Saltängen och skattelättnader utlovades åt svenska och tyska nybyggare i stadsdelen.

Det gick trögt med bosättningen i början, men däremot fick hertigen snabbt igång verksamheten på Kvarnholmen. Där låg en liten smedja som tjänat kungsgården och där fanns vattenkraft nog för utbyggnad till industriell produktion.

Hertigen ville tillverka vapen för den truppstyrka på 800 man som han var förpliktad att hålla och rusta till rikets försvar. Per Rörsmed och hitkallade tyska vapenhandlare gjorde musköter och pistoler. Thomas Engelsman och andra harneskmakare smidde rustningar åt hertigen och flera förnäma herrar. Det var 1609 som grunden lades till stadens första industri, som redan tidigt kallades för Holmen.

Till Norrköpings skydd från sjösidan lät hertigen uppföra slottet Johannisborg som också planerades som furstligt residens. Stadens centrum flyttades norrut. Strömmen fick en ny bro och en ny marknadsplats, nuvarande Tyska Torget.

Hertigens främsta medhjälpare var nederländaren Willem de Besche som kraftigt ryckte upp östgötabergslagen sedan han placerats som brukschef i Finspång.

Johan har kritiserats för slösaktig hushållning men faktum är att han stimulerade verksamheter och näringar i hertigdömet. Hans korta regeringstid fick betydelse särskilt för Norrköping där han skissade de första konturerna för den framtida industristaden.

Efter Johans död 1618 införlivades hertigdömet i riksenheten. Det skedde under en period med våldsamma spänningar i Europa. Det utlöstes i den stora kraftmätning som kallas Trettioåriga kriget. Sverige upprustades både militärt och ekonomiskt under de starka kungarna Karl IX och Gustav II Adolf. Louis De Geer från Amsterdam, ”den svenska industrins fader”, spelade en avgörande roll i 1600-talets Sverige, ännu ett u-land på den europeiska kartan. De Geer hade ekonomiska intressen i vårt land men lockades också av det goda järnet i östgötabergslagen. Han blev förlagsman åt sin landsman Wellam de Besche som verkade för honom i Finspång och Norrköping innan De Geer själv kom till Sverige 1627.

LOUIS DE GEERS HÖGKVARTER

Louis De Geer tackade nej till den svenska regeringens anbud att slå sig ner i huvudstaden. Han valde Norrköping för dess gynnsamma läge och möjligheter till expansion. Han erhöll Kvarnholmen och Laxholmen av Kronan, dessutom ett område på Saltängen för kontor och chefsbostad.

Den industriella utvecklingen i Norrköping koncentrerades redan från början till Kvarnholmen. Här anlades ett gevärsfaktori och ett mässingsbruk som båda kom att höra till de viktigaste industriföretagen i Sveriges gryende stormaktstid. Faktoriet var under ett par år det främsta i landet. Industriidkare från olika länder sökte sig gärna till Sverige där det inte rasade något krig den här tiden, men där det fanns en pionjär- och företagaranda med gynnsamt klimat för allehanda innovationer. Att De Geers stad låg i täten i det avseendet är nog sannolikt.

Gustav Adolfs död blev ett hårt slag för vapenfaktoriet där produktionen låg i topp när beställningarna nästan upphörde. De Geer försökte avyttra det väldiga vapenlager som staplats i Norrköpings hamn till tänkbara köpare. När det ryktades om krig mellan Polen och Turkiet var sålunda hans agenter snabbt på plats för att sondera terrängen.

Den sista stora affären med vapen tillverkade i Norrköping gjorde han 1637-38 då stora partier harnesk och 10 000 musköter exporterades. När freden kom var det slut med vapenfaktoriets storhetstid, omkring 1650 övertogs det av Kronan och lades ned.

Mässingsbruket växte snabbt till landets största. Det var ett industriellt etablissement, enastående i Sverige och redan kort efter starten 1623 allmänt känt som ”Holmens Bruk”. Mässing som material i nyttoföremål spelade en roll som vi numera har svårt att föreställa oss. I vårt kalla land var mässing särskilt lämpligt som värmeledande material, kärl för att hålla maten varm eller sängvärmare mot kalla fötter.

Louis De Geer startade en rad olika verksamheter i Norrköping, bland annat papperstillverkning. På Laxholmen drevs ett litet pappersbruk.

År 1630 hade De Geer tagit kontakt med kemisten Abraham Hemeryck, holländare eller tysk, som gjorde ett misslyckat försök med en krutkvarn. Isak och Carl som också tillhörde familjen Hemeryck lyckades bättre med en papperskvarn. 1633 var man igång med tillverkning på Laxholmen, där också två stångjärnshammare arbetade. Redan efter ett år kunde man exportera papper till Amsterdam. Blått och vitt skrivpapper och kardus (omslagspapper) tillverkades. Tillverkningen ansågs tydligen inte lönsam och den lades ner efter tio år.

VALLONERNA KOMMER

Vi vet att det byggdes mindre fartyg i Norrköping i slutet av 1500-talet, men under De Geers tid anlades ett varv för större skeppsbyggen norr om Strömmen. Där låg fartyg med last av grova kanoner till Amsterdam. De Geer hade en egen flotta stationerad i Norrköping, han drev även ett betydande mälthus. Vad han inte själv behövde för sin administration och försäljning i Norrköping sålde han till bagare och bryggare i Stockholm.

Stadens första textilindustri, eller vantmakeri som det kallades, kom till på De Geers initiativ och blev den tredje av hans viktiga verksamheter på Holmen.

De Geers tekniska kunskaper, organisationsförmåga, framsynthet och djärva idéer lade grunden till den industriella utvecklingen i Sverige under första hälften av 1600-talet.

Starkt bidragande var de valloner som invandrade på hans initiativ. Valloner kallades befolkningen i Ardennernas bergstrakter i Belgien och angränsande delar av Frankrike.

De Geer skickade värvare till vallondistrikten. Dom kunde erbjudas lockande villkor: fria resor, befrielse från krigstjänst, obetydliga skatter och fullständig religionsfrihet. Vallonerna samlades i Amsterdam där de skrev kontrakt och gruppvis gick ombord på fartygen som skulle föra dem till Sverige. Fartygen från Amsterdam gick oftast till Norrköping och Nyköping och därifrån destinerades invandrarna till De Geers många arbetsplatser. Till Norrköping kom enbart år 1633 sammanlagt 134 valloner. På många sätt gynnades invandrarna, främst genom skattefrihet, men det var inte ovanligt att de även hade fri bostad och de fick ofta gratifikationer. Vapensmederna var de enda som jobbade på ackord. På faktoriet arbetades det nästan alltid för högtryck och som uppmuntran skänkte De Geer bort lax från fiske i Strömmen där han hade fått överta det gamla kungliga monopolet. Viktigare var ändå att samtliga anställda hade tillgång till bruksläkare och sannolikt även fri medicin, vidare lärare som undervisade i tyska och franska.

MÄSSINGSBRUKETS GLANSPERIOD

Mässingsbruket hade sin glansperiod på 1640-talet då ett 70-tal huvudsakligen tyska specialarbetare höll igång fyra brännhyttor och tolv ugnar. Det hände 1647 att brist på råvara framtvingade en långvarig inskränkning i driften. Andra bruk lockade med bättre villkor och missnöje uppstod. Tråddragarna beslöt att lägga ner arbetet om inte deras krav uppfylldes inom en vecka. De Geer infann sig på bruket för att återställa arbetsfreden. Han fann anspråken berättigade, lönerna ökades, skulder avskrevs och villkoren för de fattiga och orkeslösa förbättrades.

De Geer satte upp ett förslag att tvister i framtiden skulle undersökas och avdömas av två opartiska mästare, ”på det att arbetarna icke måtte obehörigt behandlades som en slav utan tillgodonjuta sin på skäl, grundade frihet”.

De Geer ansåg Mässingsbruket som sin kanske förnämsta egendom. I sitt testamente stipulerade han att Holmenverken skulle som en gemensam arvedel tillfalla hans sex söner och att ingen skulle få avhända sig sin andel. Egendomen förvaltades också gemensamt av sönerna till 1666, då de såldes.

Om De Geer och hans insatser finns mycket att tillägga, här ska betonas hans betydelse på det ekonomiska och industriella området. En livskraftig bruksrörelse skapades och blev en hävstång för ekonomin och framåtskridande. En teknisk utveckling och tradition startade som skulle verka i århundraden framåt.

Den De Geerska perioden är tidsmässigt ett kort kapitel i Norrköpings historia men kanske den mest betydelsefulla. Efter Stockholm är staden den största i riket. Dess invånarantal har mångdubblats och uppgår till 6000. För framtiden viktigast var att Norrköping hade blivit en industristad, den första riktigt utpräglade i landet. Den var också en internationellt präglad stad.

RIKETS ANDRA STAD

Fram till den stora stadsbranden 1655 behöll Norrköping sin ställning som rikets andra stad. De ständiga krigen var ett hot men också en stadig försörjning för staden. Vapenfaktoriet var en betydelsefull industri som övertagits och drevs av Kronan.

Norrköping var en stor utskeppningshamn för olika krigsförnödenheter. Många av stadens handelsmän blev skeppsredare och brukspatroner. Det ledande skiktet i staden under 1600-talet hade en utpräglat internationell prägel. Riksstyrelsen ställde särskilt under mitten av 1600-talet stora förhoppningar på Norrköping som efter tidens mått nästan kunde betraktas som en storstad av kontinental typ.

I nymornad storsvensk yra höjdes enstaka svenska röster att vi skulle erövra hela Danmark och tanken väcktes rentav att huvudstaden i så fall skulle flyttas till det mera centralt belägna Norrköping.

Norrköping var inte först i landet med industriell tillverkning av textilvaror, men man gick snabbt fram i täten. Det var behovet av kläde åt krigsmaktens uniformer som åren omkring 1640 drev fram två nya textilföretag. Av dessa blev Danckwardts vantmakeri mot mitten av århundradet störst i landet. När ägaren blev borgmästare i staden avvecklade han sin klädesfabrik. Det skedde 1673 och då var det andra företaget väl etablerat och på väg mot toppen. Det skulle få det i svensk textilhistoria välkända namnet Drag och skulle fortleva i över 300 år.

DRAG VID FORSARNA

Det var en initiativrik tysk, Petter Speet, tidigare anställd hos De Geer, som startade eget textilföretag på kvarntomten vid Strömmen där den gamla Dragskvarnen verkat. Han fick sina privilegier av Drottning Kristina 1642. De starka forsarna hindrade passage av båtar, båtarna måste ”dragas” förbi fallen på land, därav uppstod namnet Drag. Drags klädesfabrik fick redan från början stora beställningar av uniformstyger till Kronan. Här återfinner vi de första yrkesarbetande kvinnorna i den växande skara som skulle vara med och bära upp stadens under århundraden framåt dominerande industri.

Bild: Wikipedia

PEST OCH FIENDEFLOTTA

Hösten 1710 kommer pesten till Norrköping. Det tog ett år innan den fruktansvärda farsoten gjort sitt och då hade den skördat 3000 liv, stadens halva befolkning. Till Norrköping kommer flyktingar undan ryssarna som invaderat de baltiska provinserna. Flera eldsvågor inträffar i staden. Den svåraste drabbar Louis De Geers forna högkvarter, ”Stenhuset”, som brann ner ända till källarvalven.

De ryska härjningarna sommaren 1719 innebar en nästan fullständig förintelse. En stor rysk galärflotta hemsökte den svenska östkusten och det kanske svåraste slaget drabbade Norrköping som förvandlades till en askhög. Hela befolkningen drevs bort eller flydde staden. Jacob Ekbom, ung och nyutnämnd borgmästare, visar sig vara mannen att ta de initiativ som måste fattas i en förtvivlad situation. Nästan ensam kvar i staden författar han brev till överheten, landshövdingen och drottningen. ”Runt omkring denne stad, å 4 mil när, ligga och vistas mäst alla stadens invånare uti ett torftigt tillstånd”. För att få dom att återvända vill han kalla till marknad i Norrköping, ”Mattismarknaden” den 25 september alldeles som vanligt fast den kommer mindre än två månader efter katastrofen.

Borgmästaren återkommer med nya bestämda krav, skydd åt sjösidan, skattefrihet, virke och pengar för återuppbyggnaden. Till drottningen kommer han med förslag att staden skall få privilegier i Holmens Bruk och i laxfisket, vidare att stadsborna ska få hämta tegel från Kronans raserade byggnader. I oktober åker Jacob Ekbom till riksdagen som talesman för borgerskapet. Han återvänder missmodigt efter sju veckors ambulerande tiggarverksamhet. Till riksdagen 1720 kommer Jacob Ekbom envist igen och nu får han det han begär.

HÄRJAD STAD BYGGS UPP IGEN

Mödosamt byggs staden åter upp. Hantverk och köpenskap kom först igång. Bostadshus började byggas bland ruinerna. Redan efter ett år uppgick stadsbefolkningen till 2600. Till att börja med vaknade de större industrierna långsamt till liv igen. Holmens Bruk hade brunnit, lagret var plundrat och tomtmarken ägdes av Riksbanken. Det härjade Drags ägare Petter Ehrenspetz hade förlorat omkring 230 000 silverdaler. Han var som så många andra ruinerad.

Det var borgmästaren och riksdagsmannen Jacob Ekbom som nu försökte sig på vad vi kallar aktiv lokaliseringspolitik, genom förslaget att såväl landshövdingen i Linköping som Göta hovrätt i Jönköping skulle flyttas till Norrköping. Det gav inget resultat. 1723 fick dock Norrköping genom Reinerus Broocman, en ny viktig verksamhet. Broocman var krigsflykting från Estland och hade fått en prästtjänst i Tyska kyrkan (Hedvigs). Han var veterligen den första som i den härjade staden startade en ny rörelse, ett boktryckeri som snabbt utvecklades till ett av Sveriges ledande tryckeri. Han tryckte biblar och annan teologisk historisk litteratur. Genom välorganiserad försäljning med agenter ute i landet blev han pionjär inom den svenska förlagsbokhandeln. Verksamheten fortsattes med framgång av hans ättlingar. Av hans söner utvecklade Carl Fredrik, bosatt på släktgården Himmelstalund, tryckerirörelsen ytterligare. Äldste sonen Adam Reinhold blev Norrköpings förste tobaksfabrikör och även stadens förste storföretagare efter katastrofen.

Bild: Wikipedia, Karl XI

Tobaken kom med krigsfolk och sjömän till Sverige och i slutet av 1600-talet var den i allmänt bruk. Råvara i form av tobaksblad importerades i stora mängder. För att stimulera produktion inom landet förbjöd Karl XI tobaksimport. Ledande köpmän i bland annat Norrköping fick dock licenser och en viss tillverkning kom igång.

1705 utfärdade magistraten ett rökförbud på gatorna, sannolikt mindre av hälsoskäl än för brandrisken skull.

En viktig händelse i stadens industriella historia är tillkomsten av den riksbekanta Swartziska snusfabriken som skulle fortleva in i vårt eget århundrade. Personer av olika yrken och samhällsklass satsade friskt på tobaksbranschen. 1788 fanns 22 tobakstillverkare i Norrköping. Totalt är 57 tobaksföretag kända i staden av skiftande storlek och med ett okänt antal sysselsatta.

SWARTZ KOMMER TILL STAN

Den som inte känner till snusets roll i den svenska verkligheten under århundradena kan knappast förstå att en yngling i den värmländska bergslagen i mitten av 1700-talet gått och drömt om en egen snusfabrik. Så var det för Petter Swartz. Han sökte sig till Norrköping och fick anställning som bokhållare på sockerbruket Gripen. Han arbetade flitigt och kunde spara halva månadslönen. En dag 1753 var han vid sitt mål, han var sin egen snusfabrikör. Tillverkningen startades i kvarteret Linden som idag är ett kvarter med varuhus. Petter Swartz hade kallat ner sin bror Olof och bröderna drev gemensamt den stora snuskvarnen för tobakens finmalning som hölls igång av hästar. Då energitillgången i form av foder och hö blev för dyr och osäker övergick de till vattenkraft i kvarteret Knäppingsborg vid Strömmen.

Swartz skapade ett mäktigt fabrikskomplex som till största delen ännu är bevarat. Rörelsen skulle komma att ärvas från far till son i fem generationer eller oavbrutet i 160 år. Under denna långa tidrymd skulle Swartzarna utöver sin ordinarie gärning göra energiska och ofta banbrytande insatser för näringarnas och samhällets utveckling och aktiva kulturskapare.

Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket, Norrköpingsrummet, Swartz friskola

En pionjärgärning inom det svenska skolväsendet gjorde Petter Swartz och hans hustru Brita Ryy. De donerade medel till en friskola för fattiga barn enligt nya pedagogiska principer som Brita Ryy skisserat. Aga var förbjuden, barnen skull bli ”ömt och milt hanterade eftersom de, som ofta händer för de äro fattiga, bliva hårt medfarne”. 1772 startade denna nya läroanstalt en folkskola skapad på enskilt initiativ 70 år före den allmänna folkskolestadgans utfärdande.

GRIPEN, PLANETEN, PATRIOTEN

Bild: Wikipedia

En annan viktig och speciell industri för epoken var sockertillverkningen som livligt uppmuntrades. Tre sockerbruk etablerades i staden mot mitten av 1700-talet. Gripen var den första och störst med sitt väldiga fabrikshus vid Gamla Rådstugugatan, gränsande till Swartziska domänerna,, vidare Patrioten och Planeten, båda låg på Saltängen. Gripen stod klart 1740, namnet förmodligen inspirerat av landskapsvapnet. Byggnaden var uppförd i fem våningar och med två vindar, kostnaden för detta Norrköpings största profana byggnadsverk angavs till 80 000 daler kopparmynt. Sockerbolaget Patrioten uppfördes 1757 vid Saltängsgatan i kvarteret Jungfrun. Fabrikshuset lär ha varit imponerande men vi vet inte mycket om det eftersom det brann redan efter några år.

188 TEXTILFÖRETAG

Det tog tid innan företagsverksamheten på allvar repade sig efter den ryska hemsökelsen 1719. Nya branscher gick i spetsen för återuppbyggnaden men omkring 1740 kan man tala om en uppblomstrande textilindustri. Sammanlagt rör det sig om 188 större och mindre företag inom eller direkt knutna till textilbranschen de största med flera hundra anställda men de allra flesta med två, tre arbetare. Klädesfabrikerna dominerade Norrköpings näringsliv i alla avseenden. Det berömda Drag hade rest sig ur förödelsen och svarade för nära hälften av industrins totala produktion.

LAX OCH MÄSSING

Mässingsbruket eller Holmens Bruk, som det allt oftare kallades, förstördes med i stort sett alla sina anläggningar vid katastrofen 1719. Bruksfolket spreds för alla vindar men huvudparten återvände efter ett par år och många måste försörja sig mer eller mindre genom tiggeri tills verksamheten efterhand kom igång. Det var Riksens ständers bank som fortfarande ägde Holmen och därmed också det givande strömfisket. Det är inte osannolikt att laxen under många år tjänade som ägarens huvudsakliga inkomst. Brukschefen stod själv som nybliven sjukpensionär 1733 och sålde fisk i Holmens laxbod vid huvudentrén.

Tillverkningen av mässing och något stångjärn började komma igång på allvar. Under 1750-talet kom mässingsproduktionen upp i en årstillverkning på över 100 ton. Det vackra tornet från 1750 markerar Holmens renässans. I mitten av 1760-talet omfattade företaget bland anat fyra brännhyttor, en trådhytta, ett fingerborgsgjuteri, ett valsverk, en galmejarkvarn (Galmeja är en blandning av mineral, till exempel zinkspat, hydrozinkit och hemimorfit, det användes bland annat vid mässingstillverkning) och en hammarsmedja.

Konjunkturerna vände och Mässingsbrukets tillverkning sjönk katastrofalt åren fram till 1798 då det lades ner för alltid. Även Gevärsfaktoriet som drevs av Kronan tvingades upphöra. Det stora Drag, som redan gjort konkurs, levde ett flämtande liv med bara en enda vävstol. I början av det nya seklet startade Holmen en blygsam produktion av papper.

Foto: turistnorrkoping

FREGATTER OCH OSTINDIENFARARE

Norrköping som efter svenska förhållanden var en stor hamn- och industristad levde med de internationella konjunkturerna på ett helt annat, intensivt och äventyrligare sätt, än vi föreställer oss. Alla viktigare kommunikationer ledde då över havet. Spänningar och krigshot förde oftast med sig goda tider för 1750-talets Norrköping med dess relativt rustningsbetonade industrier. Hamnen var för Norrköping och dess uppland en port ut mot världen.

Det byggdes också fartyg i staden för alla behov och i alla storlekar. Att bygga skepp var en tradition i Norrköping sedan Louis De Geers tid.

Andra ärevördiga industrier drabbades runt sekelskiftet av kris men tre skeppsvarv var i livlig verksamhet. I slutet av 1700-talet var städerna små och fåtaliga i Sverige. Norrköping var en av de största och spelade relativt sett en helt annan roll än idag. Den jämförelsevis stora industrin var viktig, men även andra förhållanden inverkade. Det var en öppen stad, en infartsport för nya strömningar i tiden. Staden var internationellt präglad, påverkad både av invandrare och av idéer utifrån. De fria sjöförbindelserna var oerhört betydelsefulla i en tid då import av alla slag kom över havet.

I mycket hög grad har invandrare och deras efterkommande i olika led påverkat stadens historia. 1779 beslutades att främmande trosbekännare skull få bosätta sig i Sverige, men bara i de största städerna, Stockholm, Göteborg och Norrköping. Flera av dessa invandrare blev fabriksidkare. Jacob Wahren som anlände något senare blev den förste i en mycket framgångsrik och dynamisk industridynasti.

”Med rivande fart flyter den breda Motala ström genom staden vilken den upplivar och förskönar lika mycket som den befrämjar inbyggarnas arbetslust och välstånd”.

Det är en dansk resenär som skriver det år 1812 och det är en bild av Norrköping som gästande främlingar ofta givit. En senare forskare i ekonomi har i det här sammanhanget talat om ”the Golden River” i Sverige under industrialismens frambrytande i första hälften av 1800-talet.

Källor: Texten i den här artikeln är ett fritt utdrag ur boken ”I Louis De Geers fotspår” av Arne Malmberg, Wikipedia

LDm

Tillbaka

En kommentar till I Louis De Geers fotspår

  1. TOMMY KARLSSON skriver:

    BRA FÖRFATTAT. LÄRORIKT , TACK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s