Industrin backar men staden växer

Foto: turistnorrkoping

Holmens bruks torn stod som en stolt symbol, men av stadens en gång mäktigaste industrier återstod bara en blek skugga.

Här tillverkades nu mest ljuskronor, fingerborgar och kittlar. Bruket överlevde under täta ägarbyten och väntade ännu på en ny storhetstid. Hälften av yllefabrikerna försvann i de allmänt dåliga konjunkturerna. Den dominerande Drags fabrik kämpade sig fram med yttersta svårighet.

Det var handel, sjöfart och hantverk som stöttade Norrköpings ekonomi och sysselsättning under den sista hälften av 1700-talet. Folkmängden ökade med 50% till över 9000 från 1750 till 1772, då en minskning inträffade.

Under ett par år rådde svår och utbredd nöd med ökad dödlighet. Hungrande landsortsbor sökte sig i massor till staden och tiggde på gatorna. Det var under de här åren som potatisen, efter långvarig misstro, började slå igenom på allvar. Den räddade många från svältdöden.

Staden förändrades långsamt men tydligt, det byggdes högre och bättre hus. Riksdagen 1769 skulle betyda en uppryckning för Norrköping på flera områden, inte minst arkitektoriskt. Nu tillkom det av Carl Fredrik Adelcrantz ritade packhuset som senare byggdes på och blev tullhuset, intill Hamnbrons norra fäste.

Foto: turistnorrkoping, Gamla Tullhuset

S:t Johannes kyrka byggdes om i nyklassisk stil. Saltängstorget började nu få den bebyggelse som så småningom skulle göra det till Norrköpings vackraste och mest representativa stadsmiljö, Karl Johans park.

Foto: turistnorrkoping, Karl XIV Johan, Karl Johans Park

Det nya kvinnofängelset må icke förglömmas. Det stod färdigt 1790 och är, fast ett fåtal har sett det på nära håll, ett av Norrköpings märkligaste byggnadsverk. Det ersatte det tidigare gamla spinnhuset på Saltängen, ”lösaktiga och brottsliga” där kvinnor fått tvångsarbeta under omänskliga förhållanden. Det var Drags som arrenderade ”rörelsen”. Någon större förtjänst anses man inte ha gjort på de upp till 50-tal kvinnor som sattes för att spinna grovull. De var för sjuka och orkeslösa, dödligheten var skrämmande stor.

Det nya spinnhuset blev en ståtlig och slottsliknande byggnad med väldiga arbetssalar och upp till tio meters takhöjd. Det var ritat av arkitekt Jakob Wulff som också gjort predikstolen i S:t Olai kyrka. Länge ansågs det som en mönsteranstalt, en prydnad för staden och rentav en sevärdhet som måste betittas.

Det var Gustav III som personligen och med stor envishet drev igenom det pampiga bygget. Kanske kungen, som ju var en utpräglad estet, ville ha ett särskilt skönt skal kring den mindre vackra kärnan.

Bild: Wikipedia

Det vackra huset som nu byggnadsminnesförklarats, ingår numera i kriminalvårdens anläggningar. Fortfarande kan man se i muren ”spinnerskornas dörr”, dit marschen gick varje tidig morgon till tvångsarbete på Drags.

Källor: Stad i nöd och lust Norrköping 600 år, Arne Malmberg (Texten är ett fritt utdrag ur boken), Wikipedia

LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s