Från galärer till ostindienfarare

 

Det var livligt i stadens hamn. Fartygen gick in och ut, många ägda av en hel grupp redarintressenter. Flera seglade till avlägsna hamnar som Amsterdam, London, Bordeaux, Lissabon och även vidare in i Medelhavet.

Foto: turistnorrkoping

Det byggdes också fartyg för alla behov och i alla storlekar. Skeppsvarv var ända sedan De Geers dagar en tradition i Norrköping. Den bröts tidvis men togs upp igen. Strax före sekelskiftet när andra industrier drabbats av kris var inte mindre än tre varv i full verksamhet.

Gamla varvet” som det alltid kallats i brist på annat namn, var det största och ägdes nu av bröderna Wadström. Det låg på bortre Saltängen och hade grundats 1743 av intressenter som då bildat ”kärnan av stadens handlande” enligt ett dokument. Här byggdes bland annat galärer och de små farkoster som ingick i skärgårdsflottan. Varvet sjösatte bland andra också ett vackert skepp, ”Östgöta vapen” på 150 läster1 som såldes till Lissabon för att sedan gå i västindientrafik. 

Under ett årtionde byggdes minst 30 fartyg av vilka mer än hälften fick hemortsrätt i staden.

Norrköpings äldre varvshistoria är alltjämt outforskad. En gapande lucka gäller tiden från 1750 och ungefär ett kvarts sekel framåt. Av allt att döma är just den perioden högintressant. Gamla varvet är då med och konkurrerar på världsmarknaden med fregatter av typen ostindienfarare.

I stadens tidning kan vi sommaren 1765 finna en kungörelse som bjuder ut en lott på en trettiotvåondel i varvet, alltså en sorts aktie. I köpet ingår ett skepp om 420 svåra läster, (Lastförmåga räknades i läst = 2450 kilo), färdigt med inredning, master och rundhultar. Fartyget kan användas antingen till örlogsfartyg eller till ostindienfarare heter det i annonsen.

Norrköpingsvarvet är här uppe i största storleksklassen för ostindienfarare som överhuvudtaget byggdes i Sverige den här tiden. 1769 sjösattes vidare en fregatt med det långa namnet ”Drottningen av Sverige Lovisa Ulrika”. Den förliste redan efter tre år i Kattegatt. Fregatten uppges ha varit en av de stora i vår handelsflotta.

Tydligt är alltså att Norrköping ägde ett av landets storvarv under frihetstiden.

Möjligheterna stad

Det fanns alltså tre skeppsvarv i Norrköping vid 1700-talets slut. De sög till sig kapital, företagsamhet och arbetskraft. Norrköping var möjligheternas stad också för ungdomar som inte kunde försörja sig på den fattiga landsbygden. Tiderna var som ofta oroliga och då särskilt på haven. Flera av Ebersteinska varvets fartyg uppbringades av främmande örlogsfartyg och andra förliste. Varvet grundades 1784 men endast med tillstånd att bygga fartyg för egen räkning, inte för öppen marknad. Antalet sjösatta skepp är okänt, men ägaren Christian Eberstein var också redare och ägde samtidigt nio fartyg.

Bild: Ebersteinska

Christian Ebersteins far kom från Pommern till Norrköping för att bli stadskirurg. Sonen började som ”kontorsbetjänt” i en firma och kunde göra flera utlandsresor. Han gjorde en rekordartad karriär och blev snabbt stadens största skeppredare.

Han var storhandlare och exportör i västkustsill och förmedlade Finspångs export av järnvaror över hela Europa och till andra sidan Atlanten. Där hade Englands kolonier gjort uppror. George Washington höll nu på att förverkliga vad som inom några år skulle bli det självständiga USA.

Eberstein fick genom ett brev en idé, finspångskanoner borde sändas över till det amerikanska frihetskriget. Djärva idéer hade ofta god jordmån i 1700-talets Norrköping.

Nordamerikanska frihetskriget medförde goda konjunkturer, inte minst för Eberstein och han ökade sin stora förmögenhet. Snart var han brukspatron både i Östergötland och Sörmland och ägde till sist bruk och lantegendomar i 14 socknar.

1790 överlämnade han sin väldiga rörelse till ett handelskontor som huvudsakligen drevs av yngre släktingar och det utökades med filialer utomlands.

”Norrköpings rikaste” växlade ofta och dramatiskt, men Christian Eberstein gjorde skäl för det eptitet ända fram till sin död. Sin största och bestående insats gjorde han med testamenteringen av ett jättebelopp till en helt ny sorts skola i Norrköping.

Traditionen från segelfartygens tid lever än idag i Coopvaerdie Skepparsocieteten i sjö- och stapelstaden Norrköping, grundad 1775 och avsedd att tillvarata de sjöfarandes intressen.

Källor, Texten är ett fritt utdrag ur Stad i nöd och lust, Norrköping 600 år 1984, Arne Malmberg, Wikipedia,

Kartbild från: http://www.norrkoping.se/organisation/kommunen

Bild från: http://www.ebersteinska.norrkoping.se/res/hantosant/eberstein11.pdf

LDm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s