Löfstad slott

Foto: Wikipedia, Löfstad slott

Historik:

När Axel Lillie kommer tillbaka till Sverige 1636 efter att ha tjänstgjort i 30-åriga kriget, är det som en mycket välbärgad man. Redan under sin tid i Tyskland tros han ha planerat hur ”slottet på berget” skulle se ut, eftersom byggandet av slottet kom igång redan omkring samma år som han kom hem. Det höll sedan på i över 20 år.

Under resten av 1600-talet pågår förändringar av slottet, trots att det är alldeles nybyggt. Mellan 1670 och 1680 byggs trapphuset ut, taket ändras och fasadmålningarna föreställande soldater och hästar målas över.

En januarinatt 1750 brinner slottet. Alla våningarna i huvudbyggnaden övertänds och endast den södra flygeln räddas. Taken tar mest skada i branden, men i stället för att reparera dem, byggs de om helt och slottet får ett mansardtak i stället (mansard kommer från franskans mansarde, vilket betyder ”brutet tak”). Samtidigt med återuppbyggnaden görs moderniseringar. Bland annat flyttas köket från den norra flygeln in i slottsbyggnaden. Slottets översta våning inreds till gästvåning och slottet för övrigt får i stort sett det utseende det har idag.

Bild: Wikipedia, Axel von Fersen d ä

Det är Axel von Fersen d.ä. som ser till att slottet återställs efter den stora branden. Han gör inga invändiga förändringar, däremot tillkommer en del nya byggnader. Även fasaden som har tagit stor skada av branden restaureras under von Fersens ledning. Fasaden på Löfstad slott ser idag ut som den gjorde efter restaureringen på 1750-talet. Sofie von Fersen, dotter till Axel von Fersen d.ä. blir slottets ägarinna i slutet av 1700-talet. När hennes bror Axel von Fersen d.y. blir brutalt dödad i Stockholm, flyttar Sofie till Löfstad. För att hedra minnet efter sin bror, låter hon uppföra ett monument som placeras i slottsparken.

Bild: Wikipedia Sofie Piper (f von Fersen)

Sofie von Fersen dör 1816 på Löfstad, drygt ett halvsekel innan slottets sista ägarinna föds. Sofie von Fersens sonson Charles Emil Piper tar över slottet 1856. Han låter modernisera stora delar av jordbruket och skötseln av godset. Hans yngsta dotter Emelie Piper, ärver slottet efter sin fars död 1902. Hon är då 45 år och bortsett från personalen, ensam på slottet. Enligt en önskan i hennes testamente ska slottet tillfalla Svenska Riddarhuset och Östergötlands Fornminnes- och Museiförening (nuvarande Östergötlands länsmuseum) efter hennes och hennes systers död. Emelie avlider 1926, och hennes syster 1940. Löfstad slott öppnades för allmänheten 1942.

Bild: Wikipedia, Charles Piper

Löfstad slott har en omfattande konstsamling. Här finns över 400 konstverk, såväl målningar som tapeter, av vilka några är från 1600-talet. Före branden 1750 fanns ett 40-tal vävda tapeter. Endast 2 kunde räddas. De pryder än idag slottets väggar. Konstsamlingen utgörs till större delen av porträtt från 1700-talet.

Foto: Wikipedia

”Spökrummet” nr 13 har väggarna dekorerade med en målad efterbildning av den rokokotapet med tryckt mönster, som bevarats i en skrubb på första våningen. Det berättas att det varit omöjligt att tapetsera rummet på vanligt sätt: vad som sattes upp på dagen rev spökena ned på natten. ”Spökrummets” förnämsta dyrbarhet är väl inte den dekorativa himmelssängen utan den karta över Centraleuropa, som Axel Lillie sägs ha använt sig av i trettioåriga kriget.

Till slottet hör också en engelsk park. Aktiviteter pågår hela året, och missa inte ”Jul på Löfstad”, en annorlunda julmarknad med hantverk, pepparkaksbak och luciatåg.

På värdshuset kan du njuta av god mat i historisk miljö. Värdshuset är öppet hela året för mat och kaffe. Sommartid även uteservering i gamla smedjan med hembakat bröd, läckra smörgåsar och lättare rätter. Övriga evenemang bl a barnaktiviteter (barnkalas kul och kusligt). Lurad på Löfstad, en visning där slottshistoria kombineras med en frågetävling. Spökvisning buuu!! och mycket mycket mera.

Det spökar på Löfstad slott

Att Löfstad med sådana människoöden kommit att bli medelpunkten för allmogens övertro och romantiska berättelser är ej att undra över. Redan för ett par hundra år sedan talade folket om Lillie-käringen”, den ovan nämnda fru Christina, som påstods skrida omkring i månskenet och kontrollerade att de tretton portarna var stängda och att brandvakten inte somnade på sin post. Men ”Lilliekäringen ville väl” och mötte man henne, behövde man aldrig bli rädd. Förresten visade hon sig bara för några få av husfolket, herrskapet fick aldrig se henne. Uppe i kyrksalen däremot fanns det ett spöke, en kaplan som kunde skrämma vettet ur de Fersenska betjänterna med sitt enda öga och hesa sång. Han påstods ha blivit sinnessvag av ett slag han fick av en gäst, vilken ville knuffa ut honom genom fönstret. Kaplanen fördes bort från Löfstad och återvände aldrig dit i livet, men efter sin död hämnades han genom att gå igen.

Om nu de båda spökena, både Lillies fru och kaplanen fått frid i sina gravar vet ingen och sägnerna om dem har de flesta i trakten glömt. Däremot har de efterträtts av ”den grå damen”, som än i denna dag visar sig då och då. Ingen kan riktigt säga, hur hon ser ut, men hennes dräkt är lysande grå och med ledning av detta tolkar folk att hon kan vara Axel von Fersens olyckliga syster, grevinnan Piper, en gång hertig Fredrik Adolfs ungdomskärlek och intim väninna till drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. Vid det Fersenska mordet misstänktes hon av pöbeln vara sammansvuren med sin broder, att ha blandat gift i kronprins Karl Augusts mat, och senare lyckats fly från Stockholm i en roddbåt ut till Vaxholm. När hon fick reda på sin brors hemska död återvände hon aldrig mer till Stockholm, utan drog sig tillbaka till Löfstad resten av sitt liv.

Grå damen bådar alltid död. När hon visar sig, vet man att hon förebådar ett nära dödsfall. Så var det när Löfstads sista härskarinna, fröken Emilie Piper dog och även vintern 2008. Då bådade hon bortgång för en av slottets trotjänare. ”Det var tidigt på julaftons morgon. Nere i parken var det mörkt och jag kom från ladugården och skulle upp på slottsgården”, berättar den man som såg henne vintern 2008. ” När jag kom nere vid dammen, inte långt från monumentet över greve Axel von Fersen, kom någon emot mig. Jag trodde att det var någon av tjänarna, men när hon kom närmare såg jag, att det var HON. Hon stirrade på mig med sina stora ögon och jag blev som förstenad. När hon gått förbi vände hon sig om och såg upp mot slottet, sedan försvann hon. När jag kom upp till slottet talade jag om vad jag sett och några dagar efteråt var den gamla mamsellen död”…

Mannen går aldrig mer genvägen över slottsdammen och han talar inte gärna om sitt möte med den grå damen. Den gamle trotjänaren Eriksson, betjänt på Löfstad sedan många decennier, har också mött henne och ingen på hela godset förnekar existensen av den gråklädda grevinnan, som själv så olycklig i sitt liv tycks ha fått uppgiften att efter döden varsla död för de levande på Löfstad.

Blodfläcken i gästrum nr 13 är fläcken på golvet som är omöjlig att få bort. Den försvinner när golvet är blött, men träder fram igen så fort det torkar. Det är en blodfläck från ett svarsjukedrama för länge sedan.

Pigan Kajsa brukar man se springa över vägen på natten. Det sägs att hon vaknade och frös en januarinatt 1750. Hon tände sin fackla, hämtade vantar och blåste ut ljuset och gick och lade sig igen. Då märkte hon inte att en gnista låg och pyrde. Istället väcktes hon en timme senare av skrik: Löfstad brinner, Löfstad brinner! Hon klarade sig, men orkade inte leva med vetskapen att hon hade tänt på slottet. Hon dränkte sig i en vak i sjön.

Arkitektur

BIld: Löfstad slott

Slottet är beläget på ett berg inte långt ifrån Löfstadsjön nära E4:an mellan Norrköping och Linköping 9 km sydväst om Norrköping. Det finns i Norrköpings kommun nära orten Kimstad. Slottet uppfördes 1630-1666 av fältmarskalken greve Axel Lillie och hans hustru Christina Mörner. Slottet byggdes i sten med tre våningar med torn i de yttre ändarna. Slottet hade ett högt sadeltak med trappstensgavlar och fasadmålningar mot borggården och en fritrappa som ledde upp till huvudvåningen. Byggnadsherren Axel Lillies släkt hade bott nedanför berget sedan medeltiden. Axel Lillie växte upp på släktgården och efter att han kommit hem efter det trettioåriga kriget med krigsbyten byggde han slottet på berget som varit hans dröm sedan många år. På ägorna runt slottet har det bott människor i årtusenden. På berget där slottet ligger i dag låg det en gång en fornborg. En vattenkälla fanns innanför borgens murar. När man byggde borgarna under folkvandringstiden 500-800 e. Kr såg man till att bygga borgen runt en vattenkälla för att ha tillgång till vatten under orostider. Varje by hade en (forn) borg, när byarna blev anfallna forslade man människor och djur till borgen för att de skulle få skydd där. Vattenkällan finns kvar än i dag och slottet tar sitt vatten därifrån. Några kilometer från slottet finns det lämningar kvar av en bronsåldersby. En forntida väg ligger också en bit från slottet mot åkrarna.

Under 1680-talet byggdes slottet om och moderniserades. Ett trapphus byggdes. Taket ändrades till ett säteritak (brutet tak), tornen höjdes och fasadmålningarna kalkades över. Efter en eldsvåda 1750 lades ett nytt tak i tidens smak. Slottets exteriör är bibehållen sedan denna tid. Från 1600-talet finns förutom slottets murverk, även portaler, en sandstensfris och en gästabudssal.

Interiör

Foto: Löfstad slott

Den nuvarande inredningen är bevarad så som det såg ut då den sista ägarinnan Emilie Piper dog 1926. Det var Emilies Pipers önskan att det skulle vara så för all framtid. Färska nyplockade blommor ska sättas in i varje rum varje dag under våren och sommaren.

Slottet har en boksamling med c:a 5000 böcker och en värdefull tavelsamling. Det är porträtt av slottets ägare och deras fränder. Slottet har också en omfattande konstsamling. Här finns över 400 konstverk såväl målningar som tapeter. Större delen av samlingen är från 1700-talet. En samling av silverföremål finns även på slottet, vilka tillverkades under 1700-talet. De visas i dag i olika glasmontrar. Silvret är typisk rokoko, gustavianskt och empire. Det är nyttoföremål som användes vid dukning under middagarna för greven,  hans familj, och hans gäster. Porslinet vilket också visas upp är från 1700-talet och 1800-talet, bl a finns det små krämkoppar som det serverades desserter i. Porslinet Famille Rose från 1700-talet visas också.

Det finns möbler från 1700-talet som är starkt influerad av modet i Frankrike under denna tid. Möbler från 1800-talet finns också. Men även från 1600-talet finns det bevarade möbler bl a stolar. Under Emelie pipers tid tillkom många möbler eftersom slottet var hennes fasta bostad. Det finns även linnen, dukar, lakan, kläder och leksaker.

Värdhuset

Källor: Wikipedia, Slott och Herresäten i Sverige av Åke Nisbeth,  www.paranormal.nu, Löfstad.nu

EN

Upp

2 kommentarer till Löfstad slott

  1. mullikka skriver:

    Ni visar fel bild av Axel d.ä. dotter Sofie Fersen..
    Denna bild visar Sofie Piper gift med Fabian von Fersen.

    • Tack för din kommentar! Tyvärr kan vi inte göra så mycket åt detta nu då projektet är nedlagt! Författaren till artikeln har inte längre tillgång till ändringar! Det är bara jag i form av f.d. projektledare för gruppen som har tillgång till bloggen. Ledsen för missförståndet med bild och för ett sent svar! Kollar bara den här bloggen lite då och då! MVH Lisbeth, f.d. projektledare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s