Stadens gröna minne

Foto: turistnorrkoping, Södra promenaden

I december 1994 förklarades Promenaderna i Norrköping som ett byggnadsminne enligt kulturminneslagen. Det var den andra icke-byggnaden i landet efter Trädgårdsföreningen i Göteborg, som utsågs.

1858 planterades de första lindarna i den så kallade Nya Allén vilken gick i en rak linje från Norr Tull till Lillån, vid dagens Kronomagasinsgatan. Med förebilder i Paris boulevarder och Ringstrasse i Wien anlades Promenaderna i Norrköping. Knut Forsberg som var trädgårdsarkitekt i Stockholm fick uppdraget av snusfabrikören Erik Swartz. Det skulle bli en grön ring kring stadskärnan. Promenaderna kom att bestå av en körbana som på båda sidor omgavs av två rader av lindar. Mellan raderna av lindar anlades gångbanor.

Foto: turistnorrkoping, Norra promenaden

 

Utbyggnaden av Norra Promenaden var klar 1899 och kompletterades en tid in på 1910-talet. Med sina 3,5 km var Norra Promenaden Europas längsta allé.

År 1869 anlades den första sträckan på den gröna ringens sydvästra del i höjd med nya Högre Allmänna Läroverket och dåvarande Västra skolan. Åtta år senare drogs Södra Promenaden fram till Söderköpingsvägen och Källvindsgatan. Arbetet med den östra delen, vilken gick fram till Skolgatan, påbörjades senare, men år 1896 var den gröna ringen fullbordad. Totalt hade 2025 lindar planterats. Ingen annan stans finns en sådan prakt av fyrradiga alléer. Även de lindar som finns mellan Krematoriet och Norra Promenaden räknas till Promenaderna.

Foto: turistnorrkoping, Halvars glasskiosk, Södra Promenaden

Storstäderna på kontinenten hade ofta som mönster att placera offentliga byggnader och anläggningar utmed de monumentala gatorna. I Norrköping handlade det framförallt om skolbyggnader. Men även om en storstadsmässig bebyggelse, framför allt längs Södra Promenaden, under ett par årtionden den egentliga stadsmuren.

Pulsen slutar aldrig slå

Strömmen, stadens pulsåder, faller med omkring 22 meter under sitt lopp från Glan till Bråviken. Inne i stadskärnan rör det sig om närmare 17 meters fallhöjd. Denna vattenkraft har under historiens gång givit upphov till kvarndrift, och senare, till de första industrierna. I Strömmen har också funnits gott om lax, även om fisket främst var förbehållet kloster, stormän och framför allt konungen.

Foto: turistnorrkoping

Under alla tider har de som bott här haft ett förhållande till Strömmen och dess vatten. Alltifrån den bronsåldersmästare som knackade in bilden av solbäraren på hällen vid Ekenberg, till de kvinnor som vid sekelskiftet skötte byktvätten vid Drags.

Foto: turistnorrkoping

Att Strömmen har betydelse för norrköpingsborna vittnar den senaste avstängningen av vattnet i Industrilandskapet. Utan det forsande vattnet går helheten förlorad. Det är som att befinna sig i en helt annan värld. Strömmen visar olika ansikten för betraktaren. Utmed vissa avsnitt flyter den stilla, utmed andra ganska strömt, för att sedan kasta sig utför fallen.

Foto: turistnorrkoping

Just dramatiken visar sig i industrilandskapet. Det forsande vattnet, dammarna, dammluckorna och stenfundamenten utgör tillsammans med de gamla industribyggnaderna en miljö som har förändrats och fortfarande på vissa håll förändras.

Trots att den under seklernas lopp är rejält reglerad och tuktad rinner Strömmen oförtrutet vidare mot sitt mål, utloppet vid Grymön och Herstadberg.

Strömmen, stadens puls, slutar aldrig slå.

Källor: Texten är ett fritt utdrag ur boken Stolta stad, mellan promenaderna, Lasse Södergren

LDm

Tillbaka

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s