Teckning av: John Kyrklund & Ragnar Olsson
Fram emot mitten av 1800-talet spred sig gårdfarihandlarna ut över landet för att sälja garn för vävning i hemmen. Bomull var billigare än ylle så även den fattiga allmogen hade möjlighet att skaffa sig flera av de lätta och hygieniska bomullsplaggen. Västsverige gick i täten med industriell tillverkning. De nya vindarna uppfattades i yllestaden Norrköping. Stadens första aktiebolag, Norrköpings bomullsväfveri AB, stiftades 1852 för att bedriva bomullsfabrikation i stor skala. Fabriken kallades ”Tuppen” som blev dess främsta varumärke och symbol och låg mitt i stadens centrum, en ofrånkomlig blickpunkt för alla som passerade Saltängsbron. Kring sekelskiftet 1900 var Tuppen Norrköpings största industri med reklamparollen ”Tuppkvalitet är toppkvalitet.
Stadens tre första miljonföretag var alla aktiebolag och hörde till bomullsbranschen. Det tämligen anonyma Bergs AB grundades av det 1847 startade Norrköping bomullsspinneri. Anläggningen upptog all tomtmark från Korsgatan till Bergsbron med både väveri och kraftstation. Det blomstrande Bergsbolaget gick bakåt mot sekelskiftet och övertogs 1908 av Holmens Bruk. Louis De Geers gamla företag upplevde sin stora renässans som Holmen Bruks & Fabriks AB, stiftad 1854. Bruket hade genomgått skiftande och delvis dramatiska öden under 1700-talet, då också mässingen försvunnit ur produktionen. Lars Magnus Trozelli, justitieborgmästaren i staden anskaffade från England den första pappersmaskinen, en bjässe på 40 ton. Därmed specialiserade sig Holmen på papper. Sonen inspirerades av Bergs och Tuppens framgångar att ge sig in i bomullsbranschen och så tillkom aktiebolaget med den ovanliga kombinationen papper och textil. Holmens spinneri uppfördes på Kvarnholmen där arkitekt C T Malm fick sitt liva största uppdrag att uppföra Norrköpings mäktigaste fabriksbyggnad till en summa av en halv miljon riksdaler. Här fanns både gasbelysning och hissar. 1870 var detta Norrköpings största industri.
Bild: Wikipedia, Louis De Geer
Bomullssidan drabbades hårt under andra världskriget och Holmen försökte då få svenskarna att klä sig i papperskostymer – cellull.
Ett nytt väveri hade redan uppförts 1917 på Laxholmen. Arkitekten Folke Bensow lyckades här, utan att bryta mot arkitekt C T Malms enkla formspråk, åstadkomma en industribyggnad i gul puts med kraftiga svarta pilastrar som restes exakt efter holmens strandkonturer likt en oregelbunden sjuhörning. Folkhumorn döpte den till ”Strykjärnet”, som likt stäven på ett väldigt fartyg plöjer det strömmande vattnet.
Foto: turistnorrkoping, Strykjärnet
Norrköpings äldsta och länge dominerande textilföretag var Drag med den välutbildade John Lenning som chef. Ett modernt ylleväveri i fyra våningar byggdes vinkelrätt mot Strömmen. 1860 hade Drag gått förbi bomullsföretagen och blivit stadens största industri. Under de följande svåra nödåren gick många mindre klädesfabriker omkull men Drags klarade sig igenom. Mycket tack vare den starkaste traditionen, den mest lönande tillverkningen och en inriktning på kvalitetskläder.
Bild: http://www.lennings.nu John Lenning
Märkligast tedde sig nog anblicken av det gasbelysta industrilandskapet. ”Strömmen störtar i skummande forsar och fall fram mellan industrianläggningar vilka reda sig från stränder och holmar höst- eller vinterdagar belysta av skenet från fabrikernas tusende gaslågor” skrev norrköpingshistorikern Fredrik Hertzman 1866.
Källor: Stad i nöd och lust, Norrköping 600 år 1984 Arne Malmberg, Wikipedia, www.lennings.nu
LDm
norrkopingprojekt´s Blog 