Redan 1903 föreslog Norrköpings arbetareförening, genom fullmäktigeledamoten och brevbäraren G O Schelin, att en arbetsförmedlingsanstalt skulle inrättas. Behovet av en arbetsförmedling hade i och med industrialiseringen blivit mera markant. ”Olika tider kräva olika metoder”, hette det i motionen.
Foto: turistnorrkoping
Det fanns endast privata, så kallade kommisionskontor, men deras uppgift var oftast begränsad till att förmedla ”manliga och kvinnliga tjenare”.
Inom de fackliga organisationerna och hos vissa arbetsgivarföreningar hade man också skapat inrättningar med uppgift att hjälpa arbetslösa att få arbete, eller att skaffa folk till företag med rekryteringsbehov.
Det fanns dock ett problem. Arbetsgivarna hade inte förtroende för de fackliga organisationernas ”förmedlingar” och arbetarna hade inte förtroende för arbetsgivarnas. I motionen betonades därför vikten av att arbetsförmedlingsanstalten måste vara opartiskt ledd.
En arbetsförmedling i kommunal regi skulle bland annat ha till uppgift att skaffa information över hela arbetsmarknaden, för att på så sätt effektivisera förmedlingsarbetet. En annan uppgift blev att statistiskt följa utvecklingen på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen skulle vara avgiftsfri och vid anvisning skulle man ta hänsyn till duglighet, man skulle vara mantalsskriven i staden och vidare skulle man beakta den tid, som vederbörande varit anmäld på förmedlingen.
En av motiveringarna för den offentliga arbetsförmedlingen var också att ”lösdrifvare och lättingar” inte längre skulle kunna skylla sin tillvaro på arbetslöshet.
1905 fattade stadsfullmäktige sitt beslut om att en arbetsförmedlingsanstalt skulle startas. Norrköping blev därigenom först i länet med att ha en arbetsförmedling. 1908 inrättades förmedlingar i det övriga länet med landstinget som huvudman.
Bild: Wikipedia, Skvallertorget 1902
Den första april startade man sin verksamhet i Norrköping på Norra Kungsgatan 5, vid dåvarande Lilla torget, idag Skvallertorget, (gatunumreringen var helt annorlunda på den tiden). Man disponerade åtta rum och kök, varav vaktmästaren förfogade över ett rum och kök.
Foto: turistnorrkoping, Dagens Skvallertorget från en annan vinkel
Man flyttade 1913 till Generalsgatan 7. Där fanns expedtioner, skilda väntrum för män och kvinnor, samtalsrum, styrelserum och tjänsterum för föreståndaren, allt som allt elva rum.
Vid denna tidpunkt ingick även sjömansförmedlingen i arbetsförmedlingens verksamhet.
Foto: turistnorrkoping, Hospitalsgatan, där Arbetsförmedlingen ligger 2011
Personalstyrkan uppgick 1925, med extra personal, till sex personer.
Omkring 1948 övertogs ansvaret för landets arbetsförmedlingar av staten och verksamheten organiserades till Linköpingskontoret.
Sedan 1950-talet har arbetsförmedlingens verksamhetsfält breddats betydligt och åtgärder har tillkommit för att förhindra arbetslöshet.
Källor: Texten i den här artikeln är ett fritt utdrag ur I Louis De Geers fotspår, Arne Malmberg, originalförfattare Gunnar Henriksson, Wikipedia
LDm
norrkopingprojekt´s Blog 