Riksdag och kungakröning

Bild: Wikipedia, Gustav IV Adolf och Drottning Fredrika

1700-talet slutade med två års missväxt, engelskt storkaperi av 40 svenska fartyg, blockerad utrikeshandel och svår inflation. Med början 1799 utbröt oroligheter och kravaller i flera svenska städer. Det var brännvinstillverkarna som råkade i skottgluggen för missnöjet. De höll för höga priser och misstänktes för att smuggla undan spannmål.

Vid nyår 1800 bröt det lös i Norrköping. Det började med ett plakat på Gamla torget som smädade stadens bryggare. En stor folkhop samlades och gick så småningom för att ”uppvakta” de misshagliga i deras bostäder. Under högljudda rop på brännvin gick de mest aggressiva till våldsamheter. Dörrar och fönster slogs in och bryggare och deras familjer misshandlades. Magistraten lät larmtrumman gå och stadsvakten förpassade ett 30-tal personer till häktet.

Oroligheterna tilltog de närmaste dagarna. En folkhop trängde in i rådhuset och tvingade magistraten att släppa de omhändertagna. Grupper av stridslystna strövade omkring på gatorna med påkar och situationen var så hotfull att militär begärdes. 300 livgrenadjärer anlände i ilmarsch från Linköping och två kanoner posterades på Saltängstorget. Oroligheterna stannade av, ett stort antal greps och ställdes sedan inför rätta för upprorsförsök. Som huvudsakligen ansvariga dömdes en smed och ett par mässingsarbetare till döden men kungen ändrade domen till livstids fästning. Ett 60-tal dömdes till olika straff, från livstids fängelse till spöstraff på Tyska torget. All brännvinsbränning förbjöds i tio månader framåt. Det var en oerhörd åtgärd i en tid då dryckesvanorna var ohejdade.

Mindre än två veckor efter det svåra upploppet utlyste Sveriges enväldige konung en kallelse till riksdag i Norrköping. Det var den enda han sammankallade under sin regeringstid och orsakerna var två; den aktuella krisen med ”Penningverkets svåra belägenhet” och hans egen kröning som skulle ske samtidigt.

Bild: Wikipedia

Varför Norrköping? Jo, främst därför att Gustav IV Adolf misstrodde stockholmarna. Han kände sig osäker i huvudstaden där det fanns en opposition mot enväldet och där även öppet republikanska tongångar gjort sig hörda. Detta gällde också i studentstaden Uppsala som ansågs vara ett ”jakobinskt” fäste. Här verkade den så kallade ”juntan” starkt påverkad av franska revolutionens ideal med bland andra Hans Hierta, *GA Silverstolpe och Marcus Wallenberg som de ledande. Ur juntans inre krets skulle för övrigt två bli biskopar, varav den ene ärkebiskop, Hierta bli landshövding och Silverstolpe rektor i Norrköping.

Bild: Wikipedia, Hans Hierta

* Ingen ytterligare information hittad

Just år 1800 då kungakröningen firades med en högtidlighet i Uppsala inträffade en mycket omtalad händelse. Silverstolpe lockade en kapellmästare att spela ett musikstycke där några takter av Marseljäsen ingick. Det slutade med att han avstängdes från universitetet. Samma dom drabbade Wallenberg, senare biskop i Linköping och upphov till en känd finansfamilj.

Karavan med hästar och hovdamer

Det låg spänning i luften när riksdagen började i Norrköping den 10 mars 1800. Omfattande förberedelser hade vidtagits, man hade vanan inne med stora inkvarteringar. Modellen från riksdagen 31 år tidigare plockades fram. Det fina huset mittemot rådhuset hade sedan sist inrymt ”Adliga jungfrustiftet” och det fick duga bra till ”slott”. Hedvigs kyrka förklarades liksom förra gången för ”Riddarhus” etc.

Foto: turistnorrkoping, Hedvigs kyrka (Tyska kyrkan)

Riksregalierna anlände i god tid och placerade inom lås och bom i kronouppbördshuset. De kungliga tronerna, de många praktfulla ekipagen och den utvalda kröningshästen anlände i en stor landsvägskaravan från Stockholm, skyddad av en stark trupp livdrabanter. Vagnarna var fyllda av kammarherrar, hovdamer och pager, dessutom valda delar av Kungliga Operan och Hovkapellet. Allt som allt påstås över 1500 hästar ha transporterat folk till kröningsriksdagen. Det blev ett problem i Norrköping särskilt som det var skriande brist på foder i landet.

Bild: Wikipedia

Många sökte sig till staden för att göra pengar under de tre månaderna evenemanget varade. Nya värdshus etablerades av stockholmare. Förstklassig underhållning bjöds på teatrar och bättre källare. Ett par operasångare gav konserter och hos Egges spelade ”Konungens Harmonie Musique”.

Norrköping var den här tiden en av landets ledande bokhandlarstäder men ännu fler kom nu resande och slog upp sina stånd i parkerna.

Brännvinsförbudet la förstås en viss sordin på stämningen men för de inbjudna riksdagsgästerna löstes frågan genom transporter från kronans förråd på Gripsholms slott.

Biskop Munck från Lund höll riksdagspredikan i S:t Olai kyrka där han liknade kungen vid en ”gudfruktig David”. Kungen själv höll ett enkelt tal och grät när han nämnde sin faders död.

Kröningsceremonierna repeterades för fullt både i kyrkan och på gatorna där den stora processionen skulle dra fram. Kröningshästen tränades att gå snällt av hovstallmästare greve Frölich eftersom kungen var en skral ryttare.

Stormigt hos riksdagsadeln

Riksdagen blev en av de stormigaste i nyare svensk historia. Tre av stånden var eniga och regeringsvänliga. Hos adeln i Hedvigs kyrka var det däremot full kalabalik. De var  oppositionella mot kungen och hans förslag. Flera gick emot finansplanen med dess yrkande på skattehöjning. Här ville de försäkra sig om att kungen i fortsättningen skulle tvingas kalla till riksdag för godkännande.

Då lantmarskalken manipulerade med protokollet blev stämningen tumultartad och det blev nästan slagsmål i kyrkan.

Bild: Wikipedia, General Toll

General Johan Christopher Toll, som var kungens man, tystade för övrigt mycket effektivt de upprörda adelsmännen. Han tog upp och vinkade med en lista på misstänkta, men ingen blev åtalad för mordet på Gustaf III. Det var ett ur familjesynpunkt känsligt ämne för flera närvarande och ingen gick nu i svaromål. Därmed var riksdagens stora tvistefråga avgjord i enighetens tecken. Även adeln kunde svära kunglig trohetsed.

Kungafesten en mardröm

Kröningsfesten gick av stapeln, processionen genom staden hade kunnat bli ett imponerande skådespel med alla vackra dräkter. Av diverse skäl förvandlades det istället till något slags mardrömsliknande operett med inslag av fars.

Den 3 april blev en rätt typisk svensk vårdag med snålblåst och regn som övergick i snöglopp. I detta väder samlades och utgick den stora processionen från Saltängstorget. Samtliga bör ha varit genomblöta om de inte hade turen att sitta i en täckt vagn.

Bild: Wikipedia

Tågordning och ceremonier var minutiöst detaljplanerade i 75 paragrafer. ”Vid Norrköpings slott”, som det kallades i alla officiella protokoll, stod Gustav IV Adolf och väntade på att inta sin plats. Kungen var vid det här tillfället bara 22 år. Han var blyg och ganska hämmad, ambitiös i sin ärvda roll som Herrans utkorade och hårt bunden vid det ceremoniella, som väl ingav honom mera säkerhet. I sin vagn, förspänd med åtta hästar, satt den unga drottning Fredrika med den ettårige kronprinsen.

När kungen i krona och lång hermelinmantel skulle bestiga sin kröningshäst inne på slottets bakgård började den konstra. För att lugna den vände kungen i så kallad volt men utan att varsko överstekammarjunkrarna som höll i manteln, varför de måste springa runt på den smutsiga gården och fick sina granna kläder ”nedstänkta över huvudet”.

Processionen kom emellertid igång för att fortsätta längs Gamla Rådstugugatan, Gamla torget, förbi Mässingsbruket, in på Hantverkaregatan till Drottninggatan och fram till S:t Olai kyrka.

Överste Skjöldebrand har berättat om dagens vidrigheter:

”Det blev ett ohyggligt väder. På himlen som bars över konungen av åtta överstar, bland vilka jag var en, lade sig nära en halv aln snö och ökade tyngden så att stängerna buktade och voro nära att brista”.

Då man kom till ett gathörn vid G:a Rådstugugatan tvärstannade kröningshästen. Kungen fick den inte ur fläcken. Greve Frölich hade många gånger övningsridit samma väg och vid ett visst hus, där lagman Swartz vackra fru bodde var hästen van att genom fönstret få en skorpa. Frölich som nu gick bredvid försökte sparka igång hästen men det hjälpte inte. Kungen måste på öppen gata byta till en ny häst för att komma vidare.

Norrköpingsborna surmulna

Man hade satt ut folk vid stadsportarna för att hindra stort tillopp, berättas det. Norrköpingsborna på gatorna var våta och frusna. De verkade surmulna och tog inte alltid av sig hatten för kungen. Den ryske ambassadörens sexspända ekipage råkade mot ceremonielet ta vägen uppför backen i hörnet av Präst- och G:a Rådstugugatan och hästarna hejdades av soldater med bajonetter. Då kusken skulle vända i den trånga passagen stjälpte den ofantliga ryska karossen och blev delvis krossad, men Ryssland och Sverige var för tillfället såta vänner och malören fick inga diplomatiska konsekvenser.

Foto: turistnorrkoping, Stadstornet

Från stadstornet till kyrkan vandrade kungaparet över utlagt blått kläde. Ingen hurrade i snögloppet. Inne i kyrkan vidtog kröningsceremonin.

Bild: Wikipedia, Axel von Fersen

Några dagar senare var det offentliga hyllningar i kall blåst på Tyska torget. Den kungliga tribunen var placerad på norra sidan med halvcirkelformiga läktare på båda sidor. Alla stånden fick i sin tur och ordning svära trohetseden. Excellensen Axel von Fersen, känd i hela Europa för sin romans med den franska drottningen och sitt försök att rädda henne från schavotten stod bredvid tronen och höll riksbaneret. Det berättas att banerstången brast under ceremonin och att kronan skavt hål på kungens panna.

På kvällen hölls bal på ”slottet” med ett par hundra inbjudna. Det bör ha varit trångt för menuetten, men det dansades å andra sidan bara med ett par i taget och kungaparet dansade först. Drottningen dansade den andra dansen med den ryske ambassadören Alopaeus. Den 19-åriga Fredrika var glad i att dansa och kvällen hörde nog till en av hennes muntrare i Norrköping. På platsen för det dåvarande ”slottet” står idag en byggnad ritad av arkitekten Carl Bergsten.

Läs mer i Riksdag i Norrköping 1769:

Den här artikeln är publicerad med reservation för eventuella felatigheter!

Källor: Wikipedia, Texten är ett fritt utdrag ur Stad i nöd och lust, Arne Malmberg, http://www.riksarkivet.se

LDm

Tillbaka

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s