Bild: Wikipedia Missväxtåren 1867-1869
Besvikelsens årtionde har man kallat 1860-talet med dess ekonomiska depression och katastrofala missväxt tre år i rad. De blev de sista verkliga nödåren i Sverige då 10 000 människor dog i ”hungertyfus” eller rättare sagt svält.
Nödåren fick en dramatisk upptakt i Norrköping med ”brödupproret” 1867. Efter att skörden slagit fel hade spannmålspriserna gått i höjden, vilket redan vållat missnöje och oroligheter i ett par städer på ostkusten.
I Norrköping utlöstes oron av anonyma brev som på senhösten skickades till enskilda arbetare på Drags, Malcolms och Motala varv. De uppmanades att näpsta spannmålshandlarna, ”dessa glupska odjur”. Ett antal varvsarbetare fick en folkmassa med sig till rådhuset där man krävde lägre priser på bröd.
Borgmästaren och stadsfiskalen utsattes för misshandel och stenkastning. Tre dagar varade oroligheterna trots insatser av polis och stadsvakt. Ett centrum för aktiviteterna var Nya torget som slutligen avspärrades av stadsmilitär. 48 personer ställdes så småningom inför rätta.
Tiderna försämrades. Stränga vintrar och regnlösa, heta somrar följde under åren 1868-1869. Ladorna stod tomma och kreaturen slaktades. Industrierna hade lågkonjunktur och avskedade allt fler. Många hade inte pengar att handla för.
Norrköpings nya fattigvårdsinrättning i kvarteret Ruddammen på öster höll på att sprängas av hjälpsökande. Soppkök ordnades för 300 behövande men måste efter några månader upphöra på grund av att medel saknades.
Protokoll och tidningsnotiser från de här åren vittnar om den stigande nöden. Några av stadens större industrichefer gjorde konkurs. Flera självmord begicks. Man kunde inte gå tio meter på gatorna utan att hejdas av tiggare. Det var många landsortsbor som sökt sig in till staden i hopp om att få mat.
Emigration till Amerika
Bild: Wikipedia
En aprildag 1868 kunde man se den första gruppen utvandrare stå resfärdiga på stadens järnvägsstation. Det var ett 60-tal personer på väg mot Göteborg för vidare färd till Amerika. De följs snart av ytterligare en grupp på 50 personer. Norrköping var nu mitt uppe i den väldiga svenska emigrationsvågen till Amerika dit så många reste med drömmar om en ny och bättre framtid.
Grupper av industriarbetare emigrerade från staden både med tåg och fartyg. För en biljett mellan Norrköping – New York fick man betala 135 kronor.
Utvandrare från andra delar av länet och från norra Småland strömmade också till Norrköping för att anträda resan därifrån. Grupper på 100-150 personer kunde samlas till särskilt insatta emigranttåg. År 1871, då tiderna vänts till högkonjunktur, kulminerade utvandringen i Norrköping för att sedan gradvis avta. Under perioden kan uppskattningsvis 600 emigranter ha lämnat staden.
Källor: Texten är ett fritt utdrag ur boken Stad i nöd och lust Norrköping 600 år, Arne Malmberg.
LDm
norrkopingprojekt´s Blog 