Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket Norrköpingsrummet
Det var inte bara ylletyger och snus som fabricerades i Norrköping under industrialismens första decennier. Det byggdes fartyg också. Här fanns stolta traditioner som levde vidare ända till slutet av 1800-talet. I de nymodiga ångbåtarnas kölvatten gick varvsindustrin mot en ny storhetstid. Det är ett kapitel i stadens historia som oförtjänt hamnat i skymundan.
Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket Norrköpingsrummet
En portalfigur är den driftige Olof Hammarsten, född 1773, från Rönö socken på Vikbolandet. Som tolvåring skickades han till Mauritzbergs slott för att tjäna sitt levebröd. Därifrån sändes han till Norrköping för att lära sig skriva och räkna. Avsikten var att han skulle läras upp till betjänt. Pojken valde istället att gå till sjöss och där kom han att stanna i många och äventyrliga år under napoleonkrigen. Han gjorde långseglingar ända bort till Ostindien, avancerade till styrman och blev till sist kofferdikapten med eget fartyg.
Med medalj på bröstet och nya planer för framtiden återvände han till Norrköping. Han sålde sitt skepp och köpte 1812 Gamla varvet i kompanjonskap med några av stadens köpmän. Han blev både redare och skeppsbyggare och efter några år blev han ensam ägare till varvet.
Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket Norrköpingsrummet
Den första ångdrivna farkosten visade sig 1816 på Stockholms ström vilket ledde till ett djärvt beslut, Olof Hammarsten skulle själv bli en av ångbåtspionjärerna!
Midsommaren 1820 plöjde en ångbåt för första gången Bråvikens böljor. Den hade fått stadens namn och den gick nu på sin jungfrufärd med passagerare till Stockholm. Det var ett storstilat företag som väckte uppseende.
Sjövägen mellan Norrköping och Stockholm är 26 mil och resan beräknades ta två dygn. Ångfartyget Norrköping var egentligen en ombyggd skonert som försetts med skovelhjul och en maskin levererad av Samuel Owen, också kallad ”den svenska ångbåtens fader”.
Bild: Wikipedia
Båten rymde endast ved för en dags gång så det blev mycket vedlastande på vägen.
Efter premiärturen tog det fartyget fyra månader att komma tillbaka till hemstaden. Mycket snabbare gick inte heller de fortsatta resorna för denna första ångbåt i kustfart. Till sist tröttnade Hammarsten och lät den gå till havs med segel.
Bättre tur hade han med ett s k wef-fartyg. Farkosten blev den första som gjorde lustturer i skärgården.
Ett annat fartyg som byggdes på Hammarstens varv var Eric Nordewall. Fartyget sjösattes i augusti 1836 i Norrköping. ”Föreningen Hjulångaren Eric Nordevalls Bärgning”, bildades i maj år 2000. Föreningens uppgift är att verka för bärgning och konservering av hjulångaren Eric Nordevall och att fartyget därefter installeras i ett industrihistoriskt museum i Motala, förslagsvis i Motala Verkstads gamla lokaler.
DEN BERYKTADE ORMEN LÅNGE
Ett trumfkort i kampen om passagerare på Stockholmslinjen blev det märkliga fartyg som Hammarsten konstruerade helt efter egna idéer. Det var 27 m långt och bara 4 m brett och har av sakkunniga betecknats som ett ”marint missfoster”. Den beryktade Ormen Långe sattes i trafik till Stockholm 1826. Åtta personer i Norrköping stod som redare, bland dem Jöns Ringborg, grundaren av den bekanta skeppsklareringfirman som alltjämt består. Ringborg var bondson från Ringarum och hade börjat sin bana som jungman. 1799 startade han egen rörelse och började importera och sälja varor. Jöns Ringborg drev till sist ett betydande handelshus med egna långseglande fartyg.
Foto: turistnorrkoping, Stadsbiblioteket Norrköpingsrummet
Ormen Långe blev en lysande affär trots sina iögonfallande egenheter. Fartyget skovlade sig upp till Stockholm på mindre än ett dygn i gott väder. Servering fanns ombord, ombesörjd av en s k skänkjungfru, som var mycket uppskattad så länge sjögången inte blev för svår. Det långsmala fartyget rullade då våldsamt. Ormen Långe var också i lugnt väder mycket rank och det ansågs livsfarligt om för många personer gick över till samma sida.
Maskinen trampades igång och när den väl startar lät den sig inte gärna hejdas. Hammarsten kände på sig när maskinen var omedgörlig och det vanliga kommandot löd då ”Stoppa maskin om du kan” ibland med tillägget ”annars tar vi Saltängsbron nu”.
Foto: turistnorrkoping, Saltängsbron
Vid ett tillfälle skulle han hämta ved i Södertälje men vågade aldrig stanna. Fartyget styrdes i cirklar och varje gång den strök bryggan passade man på att kasta ombord så mycket ved man hann.
Trots alla besvärligheter fick Ormen Långe uppleva många lyckade säsonger, innan den såldes och slutligen på gamla dagar förliste på Roxen.
En tillfällig konkurrent hade den i trampfartyget Gefion som drevs med trampteknik mellan Norrköping och huvudstaden. En herre vid namn Juringius, troligen lärare vid Ebersteinska skolan, hade hittat på att låta fyra man med starka benmuskler trampa ett skovelhjul runt. Det gick bara en säsong.
Ett dussin hjulångare sjösattes av Hammarsten under 1830-talet, de flesta med maskiner konstruerade av Otto Edvard Carlslund.
Bild: Wikipedia
Tre ångbåtar gick samtidigt i regelbunden trafik på huvudstaden vardera med två, tre turer i veckan. De utnyttjades inte bara av Norrköpingsbor utan också av in- och utländska resenärer som ville ha en bekvämare transport än hästekipage. Det betydde mera liv och rörelse och nya impulser i Norrköping.
SVERIGES ÅNGBÅTSSTAD
Under ångbåtens fortsatta segertåg tog Norrköping en obestridd ledning då Motala Verkstad 1841 flyttade sin huvudsakliga varvsindustri till staden. Verkstadschef var nu Carlslund, landets främsta ångbåtskonstruktör. Det första bygget på det nya varvet blev en hjulångare med stadens namn, högtidligt sjösatt 1844.
Samma år gick ett nytt fartyg, ett teknikens mästerverk på provtur över Bråviken. Det var den första avancerade propellerångaren i Sverige, byggd för tsar Nikolaj I av Ryssland.
Bild: Wikipedia
Med en 24 hästars maskin gjorde den över 10 knop vilket pressen ansåg måste vara världsrekord.
Nya märkvärdiga fartyg levererades från Norrköping, alla med Carlslunds signatur. Sitt internationella genombrott fick Carlslund med hjulångaren Berzelius som erhöll högsta beröm och fick en medalj på den stora utställningen 1851 i London.
Inte mindre än 93 ångbåtar levererades från Norrköping under en 10-årsperiod i mitten av 1800-talet. Det var fler än vad Stockholm och Göteborg sammanlagt tillverkade.
Pionjären Olof Hammarstens varv hade övertagits av sonen Per Wilhelm, som efter framgångsrik verksamhet tvingades lägga ner varvet 1857 i samband med den svåra krisen efter Krim-kriget.
Källor: Stad i nöd och lust, Arne Malmberg, (Texten är ett fritt utdrag ur boken), Wikipedia, http://www.nordevalls-bargning.com/sv/historia.asp
LDm
norrkopingprojekt´s Blog 