Ivar Hultqvist, Riksspelman och andra spelmän

Riksspelmannen Ivar Hultqvist föddes i Norrköping på Valborgsmässoafton 1895. Han avled 1965. Fadern, Anders Petter Johansson, kom från Blackstad och modern Maria Magnusson från Gladhammar, båda i Kalmar län. Paret gifte sig 1884 och året därpå föddes den äldre brodern Arvid. I början av 1890-talet flyttade familjen till Skolgatan, men bosatte sig efter några år, 1898, på Stationsgatan 12 i Norrköping. (Idag heter gatan Norra Promenaden). Föräldrarna bodde där resten av sina liv. I samband med flyttningen antogs familjenamnet Hultqvist, efter faderns födelseort, Hulserum. I moderns släkt fanns flera spelmän, bland annat morfadern Per Magnusson och kusinen Anna Berggren, båda från Gladhammar.

Som barn var Ivar både sjuklig och klen och drabbades av den då vanliga sjukdomen, som kallades spanska sjukan, (en dödlig form av influensa).

Bild: Wikipedia

Vid tio års ålder började Ivar spela fiol och tog i tolvårsåldern en del lektioner för musikern John Eriksson. Ivar tröttnade dock snart, inför tvånget att lära sig att spela efter noter. ”Lite notkunskap fick jag, men det mesta har jag sedan lärt mig själv”, berättar Ivar i en intervju 1955. Ivar gick den då sexåriga folkskolan på närbelägna Mattéusskolan.

Efter avslutad folkskola 1908 genomgick Ivar en grafisk utbildning vid Ebersteinska skolan och anställdes därefter som tryckare vid Grafiska AB Merkantil och Lithografen AB. År 1923 kom han till Anderssons Lithografiska AB, som ägdes av Norrköpings Tidningar. En av arbetskamraterna där gick under namnet ”Långa Calle”, som med tiden blev den rikskända revyartisten och filmskådespelaren Calle Reinholdz. Ivar arbetade i drygt 30 år som tryckare på Norrköpings Tidningars Civiltryckeri, som senare fick namnet AB Trycksaker. Därifrån pensionerades han i april 1960.

Redan i 20-årsåldern blev Ivar engagerad i nykterhetsrörelsen och medlem i både logen Vårvakten och IOGT Majblomman i Norrköping. Tillsammans med Nils Rosenqvist spelade Ivar på diverse godtemplarfester. Citat från Ivar: ”På den tiden var arvodet en krona för musik en hel kväll och för ytterligare en krona spelade vi även dansmusik. En gång tog Nisse och jag tåget till Furingstad och spelade tills sista kvällståget hade gått. Det slutade med att vi fick gå ända hem till stan fram på morgonkulan”!

Bild: Anners Annersa, museet i Landeryds hembygdspark, Wikipedia

Tack vare sitt fiolspelande blev Ivar ofta engagerad i olika kapell, när det förväntades musikalisk underhållning. När Ivar var i 20-årsåldern runt 1914-15 medverkade han i det så kallade Skråköpingskapellet, som hade anknytning till den då populära bondkomikern och bygdemålstalaren Anners Annersa på Hultet. Han hette egentligen Mauritz Björk och Hultet var ett torp i anslutning till kuranstalten i Kneippbaden, som började användas som festplats i samband med Norrköpingsutställningen 1906. På Hultet uppträdde Anners Annersa som torpare, framförde historier och visor på östgötadialekt, bland annat med Skråköpingskapellet, och Ivar som spelman. Från 1915 var Anners Annersa en av de mest populära och bäst betalda artisterna i landets folkparker. I något mindre skala turnerade tidvis även Ivar Hultqvist både med Calle Lindström och Anners Annersa.

I 25-årsåldern återvann Ivar lusten att mera på allvar spela fiol. Norrköpingsspelmännen Karl August Månsson, Josef Alm och Jakob Karlberg kom att betyda mycket för den unga Ivars begynnande spelmansliv. Ivar tog ofta sin fiol och cyklade hem till de äldre östgötaspelmännen för att lyssna och lära in deras låtar.

1927 blev ett märkesår både för folkmusiken i Östergötland och för Ivar Hultqvist. Pingstdagen 1927 bildades Östergötlands Spelmansförbund i slottsparken på Sturefors slott. Initiativtagaren Ce Ge Lindqvist från Verveln valdes till ordförande, Ivar Hultqvist från Norrköping till vice ordförande, Allan Manneberg från Kisa till sekreterare och Harry Holmqvist till kassör i det nybildade spelmansförbundet. De tre så kallade ”spelqvistarna” skulle bli ledande inom förbundet under decennier, medan Allan Manneberg valde polisyrket och flyttade till Stockholm runt 1930.

Vid samma tillfälle genomfördes en spelmanstävling i godsets jättestora logebyggnad, där första priset, en fiol av fiolbyggaren John Eriksson i Eskilstuna, vanns av Ivar Hultqvist.

Det framgångsrika året fullbordades den 15 oktober 1927, då Ivar gifte sig med Olga Andersson på Kärna prästgård i Malmslätt. Fru Olga arbetade då som kokerska på närbelägna Lagerlunda gård, men kom ursprungligen från Lofta i Kalmar län. Det nygifta paret bosatte sig på samma vindsvåning som Ivars föräldrar i Norrköping.

Bild: Zornmärke i brons, Wikipedia

På initiativ av den internationellt berömda konstnären Anders Zorn, tillkom Zornmärket, som ett deltagarmärke vid spelmansstämmor på 1910-talet. Sedan 1933 är Zornmärket ett förtjänstmärke som utdelas till den som spelat upp för en jury, blivit bedömd och godkänd. Märket kan utdelas i silver och/eller brons och den som får Zornmärket i silver får titeln riksspelman. Vid riksspelmansstämman i Västerås den 30 juli 1933 deltog Ivar Hultqvist i en uppspelning, där han valde att spela den svårspelade polskan Nittonbunda. För denna prestation tilldelades han, som första östgöte, Zornmärket i silver och därmed titeln riksspelman.

Polskan Nittonbunda kallas även för Vävpolskan och skildrar ett stycke väv där trådarna är svåra att reda ut. Nitton bundna slag, betyder nitton inslag i väven. Låten spelades första gången på 1700-talet, av en båtsman som hette Jakob Måne. Jakob Måne lärde ut sin polska till en annan legendarisk spelman, Pelle Fors, som i sin tur lärde ut låten till sin elev, Karl August Månsson. En dag i början på 1930-talet kom Månsson hem till familjen Hultqvist i Norrköping med ambitionen ”att lära ut de här låtarna, som är för vackra att ta med mig i graven”, som Månsson uttryckte sig. Varken Månsson eller Hultqvist kunde då noter. Tack vare den framsynta traditionen bland de nämnda legendariska spelmännen kan Nittonbunda och andra gamla östgötalåtar spelas än idag.

Ivar Hultqvist var en av de spelmän, som hade direkt eller indirekt kontakt med en del äldre östgötaspelmän, bland annat med Karl August Månsson och Josef Alm.

Hultqvist spelade också låtar efter Lindblom och Styrlander d y. Ivar Hultqvist blev länets första riksspelman 1933 och komponerade själv ett tjugofemtal polskor, gånglåtar och valser. Mest kända och spelade är Sensommarvalsen från 1929 och gånglåten Spelmanträffen.

Via nykterhetsrörelsen och SGU, (Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund), kom Ivar i kontakt med Folkdanslaget Kamraterna, i Norrköping, som bildades 1917 och som under 45 år kom att anlita Ivar som sin permanenta spelman till början av 1960-talet. Efter hand startades flera folkdanslag i Norrköping och alla dessa folkdansövningar pågick under drygt fyrtio år, med Ivar som spelman. Till en början fick man ett arvode på 5 kr per spelning, senare under 1950-talet, med 10 kr per gång.

Bild: Wikipedia

Den knappa typograflönen behövde drygas ut med fiolspelning på fritiden för att klara fyrabarnsfamiljens försörjning. Det var en familj som under många år såg Ivar komma hem för att äta, vila och klä om för nya spelmansuppdrag. Ett mångårigt, strävsamt arbetsliv och en spelglädje som vida överträffade den lilla skattefria förtjänsten, gav ändå den stora familjen en liten guldkant på tillvaron. Att Ivar orkade med alla sena kvällar och tidiga morgnar under så många år vittnar om både god fysik, skötsamhet och glädjen att spela på sin fiol inför glada, dansande ungdomar.

Den riktigt fina klangen får bara en fiol, som är byggd av gammalt, uttorkat trä. Ivar Hultqvists käraste klenod var en fiol, byggd av de nötta bräderna i hans farfars 1700-talsgolv från byn Hultserum i Småland. Dessa bräder hade det trampats på i över hundra år och med den tidens sparsamhet, blivit vända och urholkade på båda sidor. De sågades i lagom bitar och skickades till Ivars goda vän, fiolbyggaren John Eriksson i Eskilstuna. Av det gamla granträet byggdes ett fiollock i sju delar. Fiolsargen och botten tillverkades av lönn från en planka i en annan snickarbod i Hultserum. I vardagligt tal kom Ivar att kalla den fiolen för ”Smålandsfiolen”. Historien om Smålandsfiolen är karakteristisk för en spelmans traditionskänsla. Spelmannens rottrådar går långt tillbaka i tiden och han lever i ett intimt och livgivande samband med sin hembygd och kultur. Ivars kontakter med andra spelmän, både inom och utom länet, bidrog i hög grad till Erikssons framgångsrika försäljning av egentillverkade fioler.

Ivar Hultqvist medverkade under sitt spelmansliv i ett oändligt antal spelmansstämmor och hembygdsfester. Den första spelmansstämman i Sverige tillkom på initiativ av konstnären Anders Zorn i Gesunda 1906.

Bild: Google bilder

Redan 1928 var östgötarnas nybildade förbund redo att arrangera sin första ”egna” spelmansstämma, som hölls på Hjässatorget på Omberg, med högtidstal av spelmansförbundets hedersordförande, grevinnan Alice Trolle.

Fram till 1945 var spelmansutbytet med grannlänen Småland, Närke och Södermanland mest tongivande. Östergötlands spelmansförbund var också värd för egna spelmansstämmor bland annat vid förbundets 10-årsjubileum 1937 på Sturefors slott, dit greveparet Bielke bjudit in östgötaspelmännen. Där hölls en ny spelmanstävling, som även denna gång vanns av Ivar Hultqvist. På en åttonde plats, bland de tjugo spelmännen, återfanns en annan Hultqvist, nämligen den 13-åriga sonen Gunnar.

Under 1950-talet blev Ivar Hultqvist allt oftare inbjuden till spelmansstämmor i norra Sverige. Detta innebar bland annat att Ivar medverkade vid den omtalade Delsbostämman i Hälsingland och i Hassela.

Bild: Ivar Hultqvist och Gustaf Boström vid en radioinspelning, http://www.kulturarvostergotland.se

På 1940-talet blev det allt vanligare med folkmusik i radio. Ivar framträdde i radion vid ett 25-tal tillfällen, som regel med riksspelmannen och vännen Gustaf Boström från Finspång. De spelade tillsammans östgötalåtar under en halvtimme. Av några låtlistor framgår att duon spelade bland annat Boströms egen polska från Torstorp och två gånglåtar av Hultqvist, Högsommarlåt och Spelmanshumör. Från Sveriges Radios arkiv kan man ibland i radions P2 höra Ivars inspelningar.

Utöver spelmansstämmor och musik till folkdans spelade Ivar så kallad gammal dansmusik och underhöll tillsammans med en ackompanjerande pianist eller dragspelare på över 200 bröllop och över 400 födelsedagsfester med mera, kring Norrköping.

I samband med sonen Gunnars bröllop 1948, debuterade pappa Ivar som kyrkomusiker, genom att från orgelläktaren spela ett stycke av Mozart i Mattéuskyrkan i Norrköping.

Foto: turistnorrkoping, Matteuskyrkan, Klicka på bilden för att se film inifrån kyrkan

Under 1950-talet blev det allt mer vanligt med internationella kontakter. I juli 1955 företog folkdanslaget Kamraterna, en tre veckors resa med buss till sydeuropa.

Ivar komponerade själv ett tjugofemtal låtar. Den mest kända är Sensommarvalsen från 1929, som spelades in av bland annat storspelmannen Erik Öst och av de på 1970-talet populära Bröderna Lindqvist. Spelmansträffen är en känd gånglåt, som ibland inleder en del spelmansstämmor.

Ivar Hultqvists fyrabarnsfamilj bodde i 18 år i en enrumslägenhet, på vindsvåningen på Stationsgatan 12 i Norrköping, idag Norra Promenaden 112. Trångboddheten hade den effekten att musik- och folkdansintresset i familjen blev både otvunget och ofrånkomligt.

Sonen Gunnar (1924-1987) följde i unga år med pappa Ivar på olika spelningar inom länet från 1930 till 1940-talets början.

Även om fiolen sedan blev bortglömd, för andra intressen hos Gunnar, fanns låtarna kvar i minnet och handlaget. Vid en uppspelning på Hemgården i Norrköping 1949 fick Gunnar ta emot Zornmärket i brons. Gunnar var musikaliskt ”naturbegåvad”, med ett absolut gehör.

Ivars dotter Ingrid (1929-2003) var mycket ambitiös i allt hon företog sig och hennes pianostudier ledde efter hand fram till Kungliga Musikskolan i Stockholm, där hon 1964 tog en musiklärarexamen, med titeln musikdirektör. Hon verkade därefter i många år som musiklärare på De Geergymnasiet i Norrköping.

Under sommarferierna brukade Ingrid vikariera som organist i olika landsortskyrkor. Hon var också i många år musikkritiker på Norrköpings Tidningar.

Sonen Anders började i tioårsåldern att spela klarinett, för klarinettisten Calle Wärn, i Norrköpings orkesterförening. Med tiden blev det även jazzorkester med tenorsaxofon.

Yngsta sonen Per Arne var nog det av barnen som fick lyssna till pappans och syskonens musikutövning så mycket, att han valde idrotten före musiken. Han spelade ändå trummor i en jazzorkester under en period.

Bild: Familjebild vid Olgas 50-årsdag, http://www.kulturarvostergotland.se

Mor Olga var den sammanhållande länken inom familjen. Hon var den, som alltid fanns till hands när det behövdes mat, rena kläder, stöd och tröst i familjen. Olga personifierade den småländska sparsamheten och envisheten, med ett gott föredöme.

Bild: Google bilder

Ivar hade aldrig körkort och följaktligen ingen bil. Vanligen tog han sig till och från sitt arbete och sina spelningar på en svart herrcykel av märket Rex. När årstiden och situationen inte medgav cykelåkning blev det spårvagn, buss eller tåg i stället. Ivar drog sig heller aldrig för att gå långa sträckor. Ibland blev han erbjuden skjuts med bil och då fick även familjen följa med.

En spelmans traditionskänsla är stor. Det gamla har för spelmannen ingen museidoft, utan hålls levande i fiolen, i de gamla låtarna och i de minnen som berättas av äldre spelmän. Äldre spelmän var sällan notkunniga och blev därför tvungna att ”nöta in” varje repris, tills den ”satt i fingrarna”. Ivar hävdade med frenesi sin traditionella uppfattning: ”Låtar skall spelas utantill! Folkmusik efter noter kan aldrig bli riktigt detsamma och mina flesta och bästa låtar har jag lärt mig själv direkt av andra spelmän. Noterna är ju en omväg, som förtar en del av inlevelsen i framförandet”. Ivar hade alltid cyklat mycket, och med hjälp av cykeln, kunde han söka upp de äldre spelmännen, som satt på sina låtskatter.

Ivar var en ytterst snäll, gladlynt och vänlig person, som med sin framtoning också blev känd och omtyckt av andra spelmän i landet och ofta efterfrågad, även utanför det egna länet. Ivar ville sprida glädje med sin musik till andra människor och det blev med åren lika naturligt för honom som att andas.

När han var ledig tog han barnen på någon utflykt eller aktivitet, som han alltid gladde sig att se.

I början av 1964 drabbades Ivar av en stroke och kunde inte längre spela. Han gjorde vad han kunde för att återfå sin forna rörlighet, men till hans stora sorg gick det inte. Ivar försökte på andra sätt att utöva musik, bland annat genom att sjunga sina låtar.

I sviterna av stroken avled den då 70-åriga Ivar Hultqvist den 13 juli 1965 på servicehemmet Sandbyhov i Norrköping.

Några andra legendariska östgötaspelmän

Carl August Lindblom (ca 1820-1900) föddes i Skedevi, i norra Östergötland. Lindblom var muraren som lärde sig spela fiol av klockaren i Risinge, var notkunnig och lär enligt en elev ha haft 900 låtar i sin repertoar. Lindbloms favoritlåt var ”Näckens polska”. ”Näckstedt”, som Lindblom kom att kallas, blev mera spelman än murare och avled i 80-årsåldern efter ett aktivt spelmansliv.

Olof Styrlander d ä (1770-1849) var klockare och organist i Häradshammar, på Vikbolandet. Styrlander komponerade flera polskor, de flesta i B-tonarter. I samma familj fanns även en Olof Styrlander d y, född 1803, som komponerade polskor för omstämd fiol. Styrlanders polskor spelas än idag av östgötaspelmännen.

Bild: Google bilder

Från Vikbolandet kom även en annan känd spelman, Pelle Fors (1815-1908). Liksom många andra spelmän var Fors skomakare, men det blev inte så mycket av den yrkesutövningen. Pelle Fors blev traktens spelman och spelade både för grevar och baroner och på logar. Ett ”storbröllop” utan Pelle Fors var inget riktigt bröllop. Pelle Fors bästa elev var den tidigare nämnda Karl August Månsson, som uppmanades av sin läromästare: ”Du Kalle, du får inte ändra på en enda ton i mina låtar”.

Karl August Månsson (1865-1934) föddes på Broxviks herrgård och blev som elvaåring elev hos Pelle Fors, som en höst vistades i Månssons föräldrahem. Där utförde han sina polskor, som uteslutande tillhörde sextondelstypen, i ett svindlande, raskt tempo.

Josef Alm (1880-1946) från Norrköping var en synnerligen skicklig spelman, som redan i 8-årsåldern kom i kontakt med en fiolspelande murare Lindberg i Norrköping, där han blev elev. Josef Alm var också en tid elev hos Pelle Fors samt turnerade från 1915 med bygdemålstalaren Anners Annersa på Hultet, i landets folkparker.

Källa: Spelmansliv, En biografi om Östgötaspelmannen Ivar Hultqvist 1895-1965 av Per Arne Hultqvist m fl.

Den här artikeln är publicerad med reservation för eventuella felaktigheter.

A.P/LDm

Tillbaka

Annonser

2 kommentarer till Ivar Hultqvist, Riksspelman och andra spelmän

  1. Per-Arne Hultqvist skriver:

    En mycket trevlig och bra sammanfattning från Spelmansliv hälsar ”författaren” Per-Arne Hultqavist, dvs Ivars yngste son, numera bosatt i Mjölby.
    Hoppas den här bloggen fuinns kvar även om den inte alltid uppdateras?

    • Tack för din kommentar! Vi uppskattar den! Eftersom vi inte kommer att vara kvar i det här projektet så kommer den här bloggen att uppdateras sparsamt i fortsättningen. Vänligen Turist Norrköpings projektledare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s