- Foto: turistnorrkoping, Industrilandskapet
Norrköping gick in i det tjugonde seklet som rikets fjärde stad med 41 000 invånare. Staden hade växt kraftigt på ett par årtionden och utvecklades hela tiden, även om Malmö drog ifrån. Textilindustrin expanderade fortfarande och både kommunalt och enskilt planerades det stort och optimistiskt för framtiden.
Bild: Wikipedia
Elektrifieringen genomfördes och kommunikationerna byggdes ut. 1904 fick Norrköping sina spårvagnar som genast blev oerhört populära. De var snabbare än hästar och velocipeder och gav ett storstadsmässigt intryck. Vagnarna fick gul färg som stod sig bra mot grönskan i promenader och parker. Staden hade självkänsla och ville gärna visa upp sig. Det gjorde man bäst genom en utställning. Man arrangerade Konst- och Industriutställningen 1906.
Foto: turistnorrkoping, Stadsmuseet, Sylten 1906
Kultur och industri var en ovanlig kombination och märkligt nog blev det kulturen som blommade mest och rentav tilldrog sig den största uppmärksamheten. Jugend kallades den nya stilriktningen som just de här åren hade sin svenska glansperiod. Den 26-årige Carl Bergsten, läkarson från staden, fick sätta sin djärva prägel på utställningen som ansvarig arkitekt. Han väckte våldsam debatt. Auktoriteten Ragnar Östberg var en av dem som konstaterade ”en kraftig och sällspord talang” och det omdömet har ytterligare förstärkts av eftervärlden.
- Foto: turistnorrkoping, Stadsmuseet, Sylten 1906
Utställningen var den största som varit i landsorten. En hel stad hade byggts upp på det ännu fria fältet mellan Östra Promenaden och Syltenberget. Högst uppe på berget låg restaurangen där den 16-åriga extra servitrisen Helga, mer känd som Moa Martinsson, hade bråda dagar. En afton gjorde gamle kung Oscar II ett besök på restaurangen. Han talade om rosor med den unga servitrisen. Kungen dog året därpå men blommorna lever kvar i romanen Kungens rosor.
Bild: Wikipedia
Albert Engström hade till utställningen skapat en färgglad jugendaffisch som visade fallet vid Gamlabro och en festligt fladdrande unionsflagga. Tyvärr hann den bli färdigtryckt strax före unionsupplösningen. Norrmännen blev förstås arga och ställde in sitt deltagande i konstutställningen. Danskarna kom i stället med två järnvägsvagnar fyllda med konst och det blev ett massuppbåd på 900 nummer som fyllde 24 salar i Bergstens väldiga vita konsthall med dess tusen röda rosor.
Teknikens senaste underverk visades i de fantasifulla industri- och maskinhallarna som ritats av Bergsten och hans medarkitekt Werner Northun. Många fiffiga Norrköpingsbor visade upp sig bland de stora.
Stadens största uppfinnare var Waldemar Jungner. Han var inte med bland utställarna men kom då och då åkande i sin elektriska bil från högkvarteret i Kneippen där han utförde sina experiment.
Waldemar Jungner (1869-1924). Foto: Tekniska museets arkiv.
En stad i blickpunkten
Aldrig förr, och troligen inte senare heller, har Norrköping stått så i centrum för svenska folkets intresse som det här året. Landets alla stora tidningar skickade månader i förväg ut reportrar för att skildra den stad där stora evenemang skulle äga rum. Omdömena om Norrköping var genomgående positiva. Man beskrev en växande och ambitiös arbetets stad med imponerande industrier och stora nybyggen på gång överallt. Strömmen, planteringarna och skolorna nämndes alltid med särskilt beröm.
- Foto: turistnorrkoping, Karl Johans park
1900-talets första decennium var en tid med stora förhoppningar och initiativ. Än idag ger den här epoken en uttrycksfull prägel åt stadens ansikte.
Storhotell och ny teater
Edward Ringborg, rederichef med internationella kontakter, var den som gav startsignalen till en intensiv och storvulen byggnadsperiod. Han ville ge Norrköping en plats i solen och det skulle ske med ett hotell av kontinentalt snitt. Strax före sekelskiftet köpte han ett stort och nyuppfört hotell beläget vid Karl Johans park. Han rustade upp det för stora pengar och kallade det Standard hotell. Det försågs med mahognyskyltar och guldtexter på franska. Inredningen till sitt hotell hämtade Ringborg från den förnämsta möbelfirman i London och marmorn från sitt eget marmorbruk i Kolmården. Festvåningen inreddes i empire och gustaviansk stil och på väggarna hängdes utvalda målningar med motiv från stadens historia, allt till Norrköpings ära. Lagom till utställningen invigdes ett nytt storhotell, nuvarande Grand, som då kallades Göta hotell. Det var ritat av Werner Northum fritt efter det välkända Rosenbad i Stockholm. Samtidigt gav Carl Bergsten Strömsholmen en mycket originell restaurangbyggnad som hade en glansperiod fram till 1939 då den brann ned under ett åskoväder, djupt saknat av Norrköpingsborna.
En katastrofbrand i Chicago fick till följd att man började se över teatrarna runt om i världen. Det gamla Eklundska teaterhuset utdömdes nu som brandfarligt och revs. Norrköping fick i några år klara sig med Arbis.
Det blev grosshandlare Helge Ehrenborg som tog sig an frågan om en tidsenlig teaterbyggnad. Han gav operaarkitekten Axel Anderberg i uppdrag att rita det vackra teaterhus som nu uppfördes på samma plats som det tidigare. Det blev förstås landsortens förnämsta. ”Förkunna seklers sorg, förkunna seklers glädje” sattes upp som måtto på jugendfasaden och 1908 invigdes teatern.
- Foto: turistnorrkoping, Östgötateatern
Tyska torget blir paradplats
Staden svarade själv för de största byggena. Det var dels rådhuset i centrum, dels den mera undanskymda Sandbyhovs så kallade försörjningsinrättning i Norrköpings norra utkant. Den senare anlades som en hel liten stad och ansågs av dåtidens sociala Sverige som mycket imponerande. 1,4 miljoner var den svindlande kostnaden för Sandbyhov och ungefär lika mycket kostade rådhuset.
Det gamla 1700-talsrådhuset skulle alltså ersättas med ett nytt. Det diskuterades länge om det skulle ligga på samma plats eller i Järnvägsparken och också vem som skulle rita det. Uppdraget gick till Isak Gustaf Clason som tidigare gjort tingshuset i staden. När man äntligen skulle sätta igång på Tyska torget växte redan bankpalatsen upp i de närmaste kvarteren vid Drottninggatan. För att ändå hävda stadens auktoritet ökade man på höjden på rådhusets torn. Tornet rände upp i luften där Norrköpingsborna tidigare bara skådat fabriksskorstenar.
- Foto: turistnorrkoping
Clasons skapelse blev både magnifik och intressant i sina detaljer. Det invigdes 1910 och staden hade fått en paradplats mitt i centrum.
Swartz, Stadsbiblioteket och Hörsalen
Foto: turistnorrkoping, Hörsalstrappan vid Hörsalen
Carl Swartz var bara 23 år då han måste avbryta studierna för att leda det gamla släktföretaget. Fadern hade dött och det blev nu femte generationen som tog över. Den här ynglingen skulle på snart sagt alla områden bli mera framgångsrik än sina förfäder. Han blev både finans- och statsminister. Märkligt nog var det Carl Swartz själv som under sin tid som finansminister tog initiativet till förstatligandet av den svenska tobaksindustrin.
Han avvecklade sitt eget 160-åriga tobaksföretag och ägnade sig åt uppgifterna som universitetskansler. Som avskedsgåva till Norrköping donerade han sitt ståtliga patricierhem till ett blivande Stadsbibliotek.
1913 blev ett märkesår för Norrköpings kulturliv. Då invigdes både Stadsbiblioteket och muséet i Villa Swartz vid Södra Promenaden som den nya Hörsalen. Biblioteket kombinerades med museum för konst, arkeologi och stadshistoria.
Källor: Stad i nöd och lust, Norrköping 600 år 1984, Arne Malmberg, (Texten är ett fritt utdrag ur boken), www.norrkoping.se, Wikipedia, http://www.tekniskamuseet.se/1/1751.html
LDm
norrkopingprojekt´s Blog 