Ivar Johansson, brottare

Ivar Johansson, föddes 31 mars 1903 i Kuddby, Vikbolandet, var en brottare och polis från Norrköping.

Ivar Johansson är mest känd för sina två guld vid de Olympiska sommarspelen 1932 i Los Angeles då han efter sitt första guld i mellanvikt, fristil, bantade bort 5 kilo på mindre än ett dygn och ändå lyckades vinna ännu ett guld i weltervikt, grekisk-romersk stil. Ivar tog även ett guld vid de Olympiska sommarspelen 1936 i Berlin i mellanvikt, grekisk-romersk stil. Han erövrade nio EM-titlar under åren 1931-1939 samt 22 SM-titlar 1928-1943. Han tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj 1932. Han har flest poäng på Stora Grabbars Märke och är den som leder tabellen över Sveriges främste brottare genom tiderna.

Till professionen var han polis och ett välkänt inslag i stadsbilden i mitten av seklet. Ivar tävlade bland annat för Norrköpingsklubben IK Björnen. Det sägs att han var en riktig träningsnarkoman. När han patrullerade på gatorna gick han samtidigt och tryckte på en så kallad handstärkare. Förmodligen fanns inte den bov i staden som kunde lägga ned denne polis.

OS i Los Angeles blev alltså den verkliga höjdpunkten i karriären. Ivar fick stryk i sin första match, i den inledande fristilen, av den ettrige finnen Kyösti Luukko. Ivar Johansson kände sig bortdömd och ilsknade till. Det fick hans kommande motståndare bittert erfara. Ivar fick både japanen Katoni och fransmannen Poilvé på fall innan amerikanen Robert Hess väntade i guldmatchen. Men av den förväntade tvekampen blev intet. Den oerhört laddade Ivar Johansson var överlägsen och när han kopplade ett hårt och snabbt nacksving var Hess slagen redan efter två minuter och tio sekunder. Första guldet var säkrat.

Vid prisutdelningen i Olympic Stadium senare på kvällen stod guldplatsen på prispallen tom. Den amerikanska jätteorkestern spelade en öronbedövande version av ”Du gamla du fria”, men det var endast Luuko och ungraren Tunyoghi, de båda andra medaljörerna, som stod i enskild ställning på prispallens nedre steg inför den blågula fanan. Ivar själv befann sig i bastun. Fullt påklädd körde han hård gymnastik i värmen medan svetten flödade. Han hade kvällen och natten på sig att banta ner sig såpass att han skulle få ställa upp i weltervikt i antik stil. Klockan 10.00 morgonen därpå var det invägning. Vågen stannade på 72 kilo och Ivar fick tillstånd att starta.

Ivars plats på prispallen är tom

Under småtimmarna hade han lyckats plocka bort nästan fem kilo från en kropp som ändå inte bar på ett enda onödigt gram. Dessutom var det ny invägning varje tävlingsdag och Ivar tvingades ligga kvar på sin nya vikt genom hela turneringen och fick praktiskt taget inte äta någonting under ett par dagar.

Krafterna hade han dock i behåll. Zombori fallbesegrades efter 4.18, Dahl efter 11.04 och Käpp efter 3.06. Endast själva guldmatchen, den mot finnen Väinö Kajander, gick tiden ut innan Ivar kunde vinna en arbetsseger med 3-0.

Andra guldet var i hamn och Ivar Johansson var utmattad efter sin på flera vis krävande prestation. Samt mycket hungrig.

Han var farbror till Donald Johanson, amerikansk antropolog och arkeolog, som den 24 november 1974 hittade de tre miljoner år gamla skelettresterna av världens mest berömda förmänniska, kallad för Lucy och den viktigaste referenspunkten för dagens evolutionsforskning.

Sedan 1981 delas Ivars Guldsko ut, det är en utmärkelse till årets bäste svenske brottare.

Ivar Johansson avled den 4 augusti 1979.

Källor: Wikipedia, Fritt ur boken ”Från Pelle till Pillan – östgötarna i OS” av Gunnar Hagberg och Magnus Höjer, www.edu.linkoping.se/lokalhistoria

LDm

Tillbaka