Foto: turistnorrkoping, Karl Johans park med f d Standard hotel i bakgrunden
Sjö- och stapelstaden Norrköpings naturliga medelpunkt var i början av 1800-talet Tyska torget. Där fanns Tyska kyrkan och rådhuset. Man höll ullmarknader på torget och där flanerade stadens borgare. Man planerade dock att bygga ett stort ullmagasin vid Saltängstorget, det som idag är Karl Johans Park.
Det fanns ett ridhus och en teaterbyggnad och där låg Skul Jons krog, tillsammans med några andra gästgiverier. Det blev naturligt att Saltängstorget skulle bli platsen för det första riktiga hotellet, Hotell Stjerneman. Fredrik Wilhelm von Stjerneman. en ung adelsman, hade ärvt ett före detta spannmålsmagasin vid torget och han öppnade sin rörelse där.
Foto: turistnorrkoping, Eklundska teatern
På grund av stadens industriella utveckling kom kraven på ett nytt stort hotell. 1882 stod så ett nytt, fem våningar högt, hotell färdigt intill Saltängstorget. På bottenvåningen fanns det butiker och det fanns en inkörsport rätt igenom fastigheten.
Man tror att det var arkitekt Karl Flodin som ritade byggnaden. Byggherre var Emanuel Lindblom som hyrde ut sin byggnad till olika innehavare. Hotellet bytte flera gånger namn, först hette det Hotell Vasa, sedan Hotell Bernadotte och senare Grand Hotell, (ej att förväxlas med dagens Grand).
1899 kom en vändpunkt. Hela byggnaden såldes till Edward Ringborg, som hade föresatt sig att ge sin hemstad ett hotell efter kontinentalt mönster.
Bild: http://www.foark.umu.se Edward Ringborg 1881
Ringborg satte igång med omfattande omändrings- och nybyggnadsarbeten. Etablissemanget förvandlades till dåtidens bästa hotell på landsorten. Inför invigningen lät Ringborg utlysa en tävling om ett nytt namn för hotellet. Tävlingen vanns av Pehr Swartz, som föreslog att hotellet skulle få namnet Standard Hotel.
Eftersom Ringborg inte bara var grosshandlare, utan även en kulturivrare och samlare, satte det sin prägel på hotellets inredning och möblering. Komforten sattes också högt, elektriciteten gjorde sitt intåg och vattentoaletter installerades.
Hotellet hade olika källarmästare och föreståndare som chefer, innan Ivar Liedenfeld övertog rörelsen 1907. Han var en mycket kunnig och duktig branschman med yrkeserfarenhet från England. Han hade också varit verksam på Grand Hotel och Hotel Rydberg i Stockholm.
Det var Liebenfeld som gav Standard gott rykte och han förbättrade restaurangsidan väsentligt. Han såg noga till att de gamla goda traditionerna bevarades och utvecklades. Av de många maträtter som skapades i restaurangköket kan nämnas de engelska pannkakorna som brändes av med glödgat järn.
Liebenfeld var också restauratör för sommarrestaurangen Strömsholmen under många år.
När Ivar Liebenfeld gick bort 1953, övertogs rörelsen av hans son Dani, som tillsammans med sin syster drev den vidare. Mellan jul och nyår 1961 övertogs rörelsen av Sara-bolaget.
Efter några års drift beslutades att Standard skulle byggas ut. Man flyttade entrén från Drottningsgatan runt hörnet till Slottsgatan. Man byggde till 100 rum i anslutning till hotellet mot Slottsgatan. Man invigde hotellet med en större restaurang och nytillskottet Stekhuset Den svarta tjuren 1967.
Bild: Google bilder
I maj 1970 härjades hotellet av en storbrand och det var först efter många timmars arbete räddningstjänsten kunde få bukt med elden. Trots alla besvärligheter kunde man redan samma dag skriva in ett sextiotal gäster, mellan brandslangar och sågspånsindränkta vattenpölar.
Edward Ringborgs motto ur Ordspråksboken levde länge kvar på Standard; ”Glatt sällskap gör vägen kort”.
Foto: turistnorrkoping, Renströmmen
Numera har Pingstkyrkan satt sin prägel på den anrika byggnaden och man kallar det Renströmmen.
Källor: Texten i den här artikeln är ett fritt utdrag ur I Louis De Geers fotspår, Arne Malmberg, originalförfattare Gunnar Henriksson, www.mellanpromenaderna.se, Wikipedia
LDm
norrkopingprojekt´s Blog 