Del 5, Kneippen, Med el-bil från Stockholm

Några år efter sekelskiftet anlände ett märkligt ekipage på fyra hjul från Stockholm till Kneippbaden. Ekipaget rörde sig mycket tyst, nästan ljudlöst fram; som av sig själv. Någon dragare fanns inte spänd framför vagnen. Två påpälsade personer, en man och en kvinna, satt i. Mannen manövrerade fordonet med hjälp av en spak.

Foto: turistnorrkoping, ur Kneippen - ett sekel, Waldemar Jungner i baksätet framför Villa Fröja

De två i fordonet var ingenjören och uppfinnaren Waldemar Jungner och hans hustru Hulda. De var på väg till sin nya hemort i en eldriven bil, som var konstruerad av Jungner själv. Det hade tagit tio timmar att färdas i det uppseendeväckande åkdonet från Stockholm till Norrköping.

Bild: Tekniska museets arkiv

Jungners hade köpt Villa Fröja i Kneippbaden och planerade sin framtid här. Jungner var en känd uppfinnare, han var född 1869. På 1890-talet uppfann han NiFe-ackumulatorn, ett uppladdningsbart batteri med elektroder av nickel och järn och en alkali som elektrolyt. Han experimenterade med olika metaller i anod och katod och 1901 patenterades till slut användningen av nickel och kadmium. Waldemar Jungner och Thomas Edison experimenterade samtidigt med laddningsbara batterier. Oberoende av varandra lade de grunden till hur tillverkningen av laddningsbara batterier skulle ske i framtiden.

Jungners ackumulator blev en framgång. Den tillverkades från 1910 och framåt av Svensk Ackumulator AB Jungner. Ändå förblev uppfinningen en kuriositet under nästan 40 år, eftersom tekniken för tillverkning var besvärlig. Det var först i slutet av 1930-talet som det skedde ett genombrott, som ledde till att nickel-kadmium-batteriet blev en praktiskt användbar energikälla. Det var inte minst Jungners färder i sin elektriska bil, som visade att ackumulatorn var överlägsen som kraftkälla, jämfört med blyackumulatorerna.

Foto: turistnorrkoping, Kneippen - ett sekel, Villa Fröja, 1997

Det var lite om Jungners bakgrund, men vad var det som fick familjen att lämna huvudstaden och bosätta sig i Kneippen? Kanske var det disponenten Adolf Berglund i Borgs Tomtaktiebolag som lockade Jungner. I ett blomstrande Kneippen, som var under uppbyggnad, var alla företag välkomna. Berglund var också delägare i Jungnerbolaget. Kanske var det också så, att det var Kneippens skonsammare klimat, som avgjorde flytten. Jungner var nämligen sjuklig.

Bild: Tekniska museets arkiv, Waldemar Jungner

Bredvid Villa Fröja hade Jungner en fabrik där han arbetade hårt med nya uppfinningar. Han arbetade hårt med nya uppfinningar, till exempel med en metod att utvinna kali som gödningsämne. I Villa Fröja hade han ett experimentrum, högst upp på vinden, där han arbetade nattetid. Efter många års slit kunde han köpa ett större hus 1919. Han var då en välbärgad man och köpte Villa Eira, det som nu är Hotel Kneippen. Där fanns det plats för både familjen, laboratorium och verkstad. Familjen ägde fortfarande Villa Fröja i några år och hyrde ut huset.

Foto: turistnorrkoping, ur Kneippen - ett sekel, Villa Eira

Trots hårt arbete och vacklande hälsa deltog Jungner i det kommunala styret i Kneippbaden, han var bland annat municipalsamhällets ordförande i Borgs villastad under en period.

1924 blev han tilldelad den sällsynta Oscar Carlson-medaljen i guld. Strax efteråt dog han, 55 år gammal.

Denna artikel är publicerad med reservation för eventuella felaktigheter och feltolkningar.

Källa: Texten i den här artikeln är ett fritt utdrag ur Kneippen – ett sekel, Tina Grönkvist, Magnus Höjer, Pelle Wichmann.

Ldm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s