Del 4, Eschelsonska huset

Bild: Wikipedia, Göran Gyllenstierna

Det så kallade Westerbergska huset vid Gamla Torgets norra sida ägdes år 1800 av änkegrevinnan Eva Gyllenstierna, änka efter greve Göran Gyllenstierna,  på Thorönsborg vid Slätbaken. Hon tycks inte ha vistats några längre tider i sin fina våning i staden. Hon överlät åt några tjänare att övervaka huset. De ekonomiska konjunkturerna var i början av 1800-talet mycket dåliga. Det kan ha föranlett grevinnan att sälja fastigheten i oktober 1806 . Köpeskillingen var 5 000 riksdaler banco och det hängde säkert ihop med den devalvering som det svenska myntet undergått strax innan.

Den nya ägaren var järnhandlaren Carl Fredrik Fagerström och han drev under några år en ganska omfattande handel i den förra Westerbergska saluboden. Han sålde förutom järnvaror, glasartiklar, kryddor och kemikalier.

Foto: turistnorrkoping, Eschelsonska huset med Louis De Geers staty

Det förnäma stenhuset i kvarteret Gamla Rådstugan hade kvar sin struktur från frihetstidens Norrköping, den södra fasaden mot torget var ungefär 28 meter lång. Huset var närmare sju meter högt till takfoten, ”rappat och vitmenat”, samt täckt med ett så kallat italienskt tak och svarta holländska tegelpannor. I husets två våningar inrymdes fyra stora salar, ett flertal andra rum eller kammare, samt tre kök. På samma tomt, närmast till väster om stenhuset låg ett mindre boningshus av trä. Inne på gården fanns stall, vagnhus och bodar och utmed Skolgatan fanns en kryddgård med fruktträd.

Vinhandel i huset

På våren 1809, när Sverige befann sig i krig med Ryssland och kung Gustaf IV Adolf nyligen blivit avsatt, tvingades den Fagerströmska järnhandel att slå igen, som en följd av innehavarens hastiga bortgång. Arvtagare var fyra minderåriga barn, men fastigheten såldes året därpå av utredningsnämnden till källarmästare Johan Fredrik Zander. Han ropade in fastigheten på en offentlig auktion för 9 670 riksdaler banco. I slutet av 1810 köpte Zander även glasmästare Eric Wases hus i torghörnet mot Järnbrogatan och kom nu att bli ägare till hela kvarteret Gamla Rådstugan. Zander upplivade den Westerbergska vinhandelstraditionen från 1700-talet, men inte heller han blev gammal i gården vid torget. Johan Fredrik Zander avled redan 1813, efterlämnande en ansenlig förmögenhet. Enbart hans stora lager av vin, sprit och öl, i stenhusets rymliga välvda källare, värderades till runt 25 000 riksdaler banco.

Zanders arvingar, mor och syskon, fortsatte med rörelsen i ett tiotal år, till hösten 1823, då de sålde kvarteret.

Huset undgår ”Södra stadsbranden”

En av anledningarna att familjen sålde, kan ha varit den brand som härjade 1822, den ödelade de södra och östra delarna av Norrköping, däribland de övriga två kvarteren vid Gamla Torget.

Foto: turistnorrkoping, ur Norrköping brinner, Björn Helmfrid

Husen i kvarteret Gamla Rådstugan räddades undan lågorna, men vid ett farligt tillbud i december samma år, kunde bebyggelsen där lätt ha blivit offer för brandens härjningar. Vid tappning av sprit ur ett fat i den Zanderska vinkällaren höll nämligen en dräng ett tänt ljus så nära kranen, att spriten fattade eld. Den reorganiserade brandkåren i staden kunde dock betvinga den hotande branden, innan den hann sprida sig alltför långt i det eldfängda lagret.

Olof Eschelson, Mångfrestaren

Den nya fastighetsägaren var återigen en källarmästare, August Frankenfeldt, och priset för gårdarna i Gamla Rådstugan hade stigit till 18 000 riksdaler banco. Frankenfeldt fick genom köpet tillstånd som vinskänk i staden. Han verkar emellertid ha missbedömt sig på affären, redan i februari 1827 avyttrade han, för samma köpesumma, egendomen och sa kort därefter upp sitt tillstånd. Köparen var handlanden och fabriksidkaren Olof Eschelson och därmed började den mer än hundraåriga epok i den märkliga handelsfastighetens historia, som vi med fog kan kalla den Eschelsonska.

Foto: turistnorrkoping, Olof Eschelson d ä, ur Gamla Norkröpingsgårdar, Anders Törnvall

Olof Eschelson föddes 1785 i Västervik. Troligen var det i samband med att hans far, änkemannen amiralitetslöjtnanten Olof Eschelson senior, ingick nytt äktenskap, som sonen lämnade sin hemtrakt och sökte sig till den större staden Norrköping, för att pröva lyckan. Det var i början av 1800-talet. Han började arbeta som bodgosse och arbetade sig snart upp inom handelsmannens yrke, samtidigt som han sysslade med fabriksmässig tillverkning av en hel del nyttigheter. Efter några år ingick han kompanjonskap med en annan, äldre, industriidkare, Johan Anton Lönngren, och drev bland annat ett mindre stärkelsebruk, ett ljusstöperi och framför allt ett såpsjuderi. I november 1820 blev han borgare och samma år gifte han sig med Carolina Christina Enblom, född 1800.

Huset byggs till

Ett par år efter köpet av kvarteret Gamla Rådstugan flyttade Olof Eschelson själv in i stenhuset, med sin hustru och makarnas enda barn, sonen Anders Olof, född 1821.

Den framgångsrika affärsmannen ägnade sig alltmera åt grosshandel med allehanda varor och började även ”reda skepp”. Som industriidkare specialiserade han sig på såpfabrikationen. Han blev en av borgerskapets äldste 1832, (stadsfullmäktiges föregångare), han blev även talman i stadens Handelssocietet. Han kom att räknas som en av de mera betydande männen i den tidens Norrköping.

Snart nog engagerade han sig som byggherre, han fick magistratens tillstånd att förlänga sitt stenhus utmed torget. Tillbyggnaden, som byggdes under våren och sommaren 1835, uppfördes i tegel, den hade två våningar och vind, lika högt som det äldre huset, samt utbyggd välvd källare därunder.

Den nya fasaden mot torget var omkring 23 meter lång, varför stenhuset i dess utbyggda skick fick sin nuvarande längd av omkring 50 meter. I samband med bygget lät Eschelson anlägga en större vattenledning från strömmen under Järnbrogatan till en källa på fastighetens gård.

Foto: turistnorrkoping, Eschelsonska huset 1914, ur Gamla Norrköpingsgårdar, Anders Törnvall

Första bankkontoret i Norrköping

Den Eschelsonska såpfabrikationen förlades till Gamla Rådstugan, samt inrymdes i uthus på gården och i äldre hus mot Järnbrogatan. I den nybyggda delen öppnades den 1 juli 1837, Norrköpings första bankkontor, som erbjöd näringslivet sina tjänster. Olof Eschelson var en av ledamöterna i bankens styrelse, Östgötha Privatbank.

Anders Olof Eschelson

Olof Eschelson d ä avled på nyårsdagen 1861 och följdes i graven av sin hustru bara några månader senare. Sonen Anders Olof Eschelson, som sedan länge varit delägare i faderns rörelse, övertog den nu helt, med grosshandel, skepp och fastigheter. Innan han ägnade sig åt merkantil verksamhet hade han som ung student insupit akademisk visdom vid Uppsala universitet.

Foto: turistnorrkoping, Anders Olof Eschelson d y, ur Gamla Norrköpingsgårdar, Anders Törnvall

Anders Olof var gift med Carolina Ulrika Frestadius. Även And. Ol. Eschelson, som han skrev själv, kom tidigt att inta en framskjuten ställning inom stadens näringsliv. Han var preussisk vice konsul i Norrköping under åren 1851-1867 och när Norrköpings Enskilda bank öppnade sitt kontor 1857, fanns han med som medlem av bankens första styrelse. I det förmögna boet efter fadern var Gamla Rådstugan upptagen till taxeringsärdet 128 000 riksdaler riksmynt.

Eschelsonska såpbruket

Anders Olof Eschelson verkade efter faderns död endast ett tiotal år i Norrköping. Från 1872 bosatte han sig i Stockholm, där avled han i maj 1875. Hans hustru hade gått bort 1866, endast 37 år gammal. Makarna hade fyra döttrar, av vilka den äldsta Ida var gift med docenten Johan Hagströmer, senare professor och lärare i straffrätt för många generationer av juriststuderande i Uppsala.

Vid Anders Olofs bortgång var den ekonomiska ställningen alltjämt mycket god. Det gamla ljusstöperiet hade visserligen ”gått i stöpet”, det hade kommit gas och fotogen i dess ställe, samt andra ljusfabriker, men det Eschelsonska såpbruket fanns kvar och utvecklades. Värdet av årstillverkningen av såpa och tvål var  ungefär 72 000 riksdaler riksmynt år 1870. Arvingarna bildade för rörelsens fortsatta verksamhet ett familjebolag.

Gamla Rådstugan upptogs i bouppteckningen efter konsuln till 142 100 riksdaler riksmynt.

De Eschelsonska arvingarna

Eschelsons näst äldsta dotter Anna gifte sig två gånger, först med greve Axel Piper till Ängsö och senare med generalen Edvard Brändström, även känd som diplomat. Den tredje dottern, Ellen, gifte sig med översten Bengt Erland von Hofsten. Den yngsta dottern, som hette Elsa, förblev ogift, hon gick den lärda vägen och var en av de allra första studentskorna i landet.

Bild: Wikipedia, Elsa Eschelson

Som den första kvinnliga juristen i Sverige vann Elsa Eschelson anseende som rättslärd och var vid sin död 1911 docent i civilrätt vid Uppsala universitet.

Det fanns en stark strävan hos de Eschelsonska arvingarna att behålla den ärvda gården och såpfabriken inom släkten. Den blev efter hand ganska vitt förgrenad, men arvsgemenskapen fick ändå finnas tills kvarteret Gamla Rådstugan såldes till Norrköpings stad 1944. Staden betalade 340 000 kronor. Den kanske mest berömda av de dåvarande arvingarna var grevinnan Anna Pipers dotter, i äktenskapet med general Brändström, Elsa Brändström, som för sin uppoffrande hjälpverksamhet i de ryska fånglägren under och efter första världskriget fick namnet ”Sibiriens ängel”.

Huset förändras

Det gamla stenhuset vid torget hade inte kvar sina rena linjer från 1800-talet in på 1900-talet. Under 1916 tillkom, antagligen för att förbättra husets ekonomi, den långa raden av små bostadslägenheter på vinden med ”kupor” år torgsidan. Det Eschelsonska såpbruket lades ner 1919, under trycket av efterkrigstidens ekonomiska kris. Det har dock drivits såpfabrik långt senare av en annan företagare i området.

Från 1890-talet drevs vinhandelsrörelsen i den Eschelsonska källaren, av firman C A Lindgren & C:o i Stockholm. Dom drev här en filial tills vin- och sprithandeln blev statligt under första världskrigets år.

Foto: turistnorrkoping, Eschelsonska huset efter ombyggnad, ur Gamla Norrköpingsgårdar, Anders Törnvall

Skola i huset

I det ärevördiga husets inre har, särskilt efter stadens övertagande av fastigheten, mycket förändrats. Från slutet av 1940-talet blev man tvungen att använda allt flera lägenheter och rum för skoländamål. Det var främst allmänna läroverket, som där bereddes klassrum för realskolans lägsta avdelningar. Innan omvandlingen hade emellertid riksantikvarieämbetet fått tillfälle att utföra en grundlig inventering av huset. Det kom då fram en mängd byggnadshistoriskt intressanta detaljer som klarlades och bevarades i form av ritningar och fotografier.

Från mitten av 1950-talet fanns Statens skola för vuxna i huset. När skolan upphörde flyttade Kriminalvården in för att bedriva kursverksamhet.

Foto: turistnorrkoping, Eschelsonska huset

Till slut kan man även nämna att lagmannen och donatorn Lars Magnus Trozelli och hans familj bott i den Eschelsonska fastigheten under 1840-talet. Den gamla traktörrörelsen fortsatte med den ena innehavaren efter den andra, det drevs järnkramhandel i fastigheten av Axel Reinold Åberg, som även bodde i huset.

Läs mer om huset i Del 3, Westerbergska huset

Den här artikeln är publicerad med reservation för eventuella felaktigheter och feltolkningar.

Källa: Den här artikeln är ett fritt utdrag ur Gamla Norrköpingsgårdar, Anders Törnvall, tryckt 1968

Ldm

Tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s